Pokémon Heart Gold

Pokémon-världarna är enorma. De är bland de absolut största som existerar i den bärbara spelvärlden och innan man har samlat på sig alla monster, dängt alla gym-tränare, hittat alla hemligheter och verkligen gjort allt, har man vanligtvis slagit ihjäl en bra bit över 100 timmar med sin portabla spelenhet.

Men aldrig någonsin har Pokémon varit större än när Nintendo släppte Pokémon Gold och Silver till Game Boy Color. Inte nog med att man skulle klara alla utmaningar man ställdes inför i Johto-regionen, för när den var klarad låstes nämligen hela Kanto-världen upp. Ni vet, den från de båda allra första Pokémon Red och Blue, komplett med nya utmaningar. Massivt. Absolut massivt.

Därför har Pokémon Gold och Silver alltid haft en speciell plats i alla Pokémon-tränares hjärtan, i egenskap av seriens kanske allra bästa delar. Därför är det kanske inte så konstigt att Nintendo nu väljer att göra en remake på de båda istället för att skapa helt nya spel. Dessa båda versioner har fått namnet Pokémon Heart Gold och Soul Silver, och är faktiskt om möjligt ännu bättre än sina båda föregångare.

Vad Nintendo gjort, förutom att göra grafiken bättre, är att man verkligen lyssnat till fansen och skapat den smidigaste, mest lättspelade och intuitiva Pokémon-upplevelsen hittills. Här finns sådana där enkla saker som att man nu kan springa utan att hålla in en knapp, använda flera föremål utan att behöva traggla i menyer och att den Pokémon man för tillfället använder faktiskt syns på skärmen så man kan kommunicera med den.

Enkla, smarta grejer som var för sig är bagateller men som tillsammans verkligen lyfter spelet till oanade höjder. Jag hade nästan lovat mig själv att jag var helt klar med vanliga Pokémon efter att ha fångat hundratals små krabater i Pokémon Platinum och verkligen levt efter uppmaningen att jag ju borde fånga allihop. Jag började för första gången på tio år nästa känna mig leds på Nintendos fickmonster.

Men nu sitter jag här igen. Trallvänlig musik, skön humor och rapp dialog. Jag levlar mina telningar till höger och vänster, kryper i gräs där det lär ska finnas sällsynta fickmonster och suktar efter fina gym-brickor. Dessutom har mitt Pokédex olustigt många hål jag känner att jag borde täppa till. Kort sagt, jag är fast igen.

Nintendo vore dock inte Nintendo om de bara släppte en enkel remake, oavsett hur bra den nu än är. I fallet Pokémon Heart Gold heter denna gimmick Pokéwalker. En stegräknare med LCD-skärm till vilken man kan föra över sina Pokémons smidigt via infraröda signaler. Väl överförd kan du sedan ta din Pokémon på en promenad, vilket gör dem mycket mer levande än när de bara är data på din Nintendo DS-kassett.

Nu kan du kika till din Pokémon var du än är, låta denne gå en level per dag genom raska promenader, tjäna bonusföremål och valutan Watts samt även spela diverse minispel. Tänk en avancerad Tamagotchi, fast i Nintendo-tappning då förstås. Utöver detta har Nintendo även lagt till vad man kallar Pokéathlon, en serie nya minispel att spela med din Nintendo DS-stylus för lite extra variation när du tröttnar på att fånga kulörta illbattingar.

Trots att jag knappt kan lägga Pokémon Heart Gold ifrån mig, kan jag ändå inte hjälpa att känna att det är dags att Nintendo går vidare med sin serie. Det råder inget tvivel om att barnen kommer att spela och älska det här på samma sätt som de gjort med föregångarna. Men det är när man spelar ett spel som Pokémon Heart Gold man påminns om hur oerhört lite serien utvecklats sedan starten.

Det är fortfarande 8 bits-ljudeffekter, monster som knappt är animerade, enkel grafik och ett snudd på identiskt upplägg, komplett med de slumpmässiga strider som rollspelsfansen i åratal bönat och bett utvecklarna om att få bli av med. Inget av det förtar som sagt det faktum att Pokémon Heart Gold är vanebildande och riktigt roligt. Pokémon Gold och Silver var som sagt de bästa spelen i serien hittills, och remaken lär inte göra någon besviken.

Allt är ytterst kärleksfullt uppgraderat till Nintendo DS-standard, speltiden är sinnessjukt lång och Nintendo har lagt till precis så mycket nytt att det ändå känns fräscht. Pokémon Heart Gold är därmed det kanske bästa spelet i serien hittills, och faktiskt förhoppningsvis även ett avsked. Till nästa gång hoppas jag Nintendo gör något riktigt annorlunda.