Pokémon Mystery Dungeon: Blue Rescue Team

Jag har verkligen längtat efter ett Pokémon till Nintendo DS, där man kan dra nytta av online-möjligheterna för monsterbyten och massor av nytänkande. Men Pokémon Mystery Dungeon är istället raka motsatsen med ett stelt upplägg, total avsaknad av utmaning och de tråkigaste banorna i serien hittills.
Denna gång får man se fickmonstrens värld ur en helt ny synvinkel.

Huvudpersonen har nämligen av misstag själv förvandlats till ett. Din uppgift är att bli människa igen, och för att lyckas med det måste du bli vän med så många pokemons du kan längs vägen. Men trots denna ganska grundläggande förändring är själva spelet väldigt likt sina föregångare och första Pokémon-spelets slogan: "Fånga allihop" kunde lika gärna ha gällt detta.

Största problemet med Pokémon Mystery Dungeon är att det i grund om botten är ett Gameboy Advance-spel som helt utan finess konverterats till Nintendo DS. Det har medfört att grafiken är en färgfattig och otydlig sörja av pixlar samt att ljudet består av jobbigt monotona melodier som varvas om och om igen medan man sänker ljudet allt eftersom. Dessutom påminns man ständigt om spelets bakgrund av att den tryckkänsliga skärmen inte används rätt, eller snarare ens alls. Spelet är gjort för en skärm och det är i princip vad som används.

Men Pokémon har aldrig handlat om teknik och en god spelbarhet hade kunnat rädda upp betyget. Tyvärr brister det dock även på denna punkt med framslumpade, ologiska grottor som alltför ofta är en pina att ta sig igenom. Dessutom saknas alla former av utmaning vilket gör att man lite förstrött klickar sig igenom alla strider, vilket inte är ett gott betyg med tanke på hur många strider det är i Pokémon Mystery Dungeon: Blue Rescue Team.

Ett stort problem är också enformigheten. För att komma någon vart i spelet måste man kontinuerligt utföra uppdrag. De är dock alla ganska snarlika och det känns som man gör samma sak, om och om igen för att storyn helt plötsligt ska ta ett litet omotiverat steg framåt.

Överhuvudtaget är det mycket småfel i Pokémon Mystery Dungeon: Blue Rescue Team. Jag stör mig oerhört mycket på en sådan märklig sak som att jag inte ens får välja min Pokémon-kamrat i början av spelet, utan tilldelas en efter en liten frågesport. Det är irriterande att inte ha några riktiga menyer i striderna. Jag stör mig på att de framslumpade grottorna ofta blir så dåligt genomtänkta. Det är helt enkelt gott om irritationsmoment och saker som kunde ha gjorts mycket bättre. Nu är det visserligen inte en total katastrof, men det är det sämsta Pokémon-spelet hittills och på en nivå som Nintendo sällan brukar befinna sig på.

Pokémon Mystery Dungeon känns som ett stort steg tillbaka för Nintendos kanske allra största spelserie. Det hade varit godkänt vid lanseringen av Gameboy Advance, men är nu både hopplöst föråldrat och stundtals riktigt trist. Det spelar ingen roll vad Nintendo säger, denna gång tänker jag inte fånga allihop. Jag rekommenderar alla fickmonstersugna Nintendo DS-ägare att vänta till våren då Pokémon Diamond och Pokémon Pearl släpps. Det här är tyvärr inte värt att bry sig om.