Praktiska intryck: Kirby Air Riders är mer Kid Icarus och Smash Bros. än Mario Kart

Du måste älska Masahiro Sakurai. Vad han än gör, eller säger, tycker jag är intressant. Han är inte bara ett av de största genierna i Nintendos historia (även om det erkännandet ofta överskuggas av andra stora figurer), utan han är också en perfektionist, genial, känslig och nästan besatt av detaljer, vilket tillsammans med hans personlighet gör honom till en karaktär att beundra. Allt detta, vad han är och hur han är, framträder alltid i hans skapelser. Och Kirby Air Riders, även om det kommer att chocka som en av hans mest sällsynta produkter, är det perfekta exemplet på denna auteurreflektion.

Först och främst. Du kanske har märkt det vid det här laget, men du bör inte förvänta dig en Mario Kart World-rival här. Inte ens ett racingspel. Detta är ett mycket märkligt stridsspel. Ja, Kirby och hans vänner/fiender åker på skepp som svävar ovanför scenen, men det är så långt som likheterna med F-Zero går. Några av er kanske kommer ihåg det ursprungliga Kirby Air Ride på Gamecube som nu är 22 år gammalt, och det här spelet är en direkt uppföljare till det konceptet, punkt för punkt.

Det finns två mycket bättre referenser för att förklara vad man ska göra här, utan att lämna Sakuraiverse. Å ena sidan, det fantastiska Kid Icarus: Uprising, förmodligen det bästa eller näst bästa Nintendo 3DS-spelet. Å andra sidan släpps de mest moderna Super Smash Bros., särskilt Ultimate med sina modifierare.

Varför? För Kirby Air Riders handlar inte främst om striderna, racingen eller skickligheten vid spakarna, vilket det delvis är. Kirby Air Riders handlar om ren statistik. Det handlar om att samla så många buffs eller power-ups eller statistikförstärkare som du kan för att anpassa din karaktär till utmaningen som kommer härnäst. Och det är där Sakurais galenskap kommer in, med dussintals taktiskt justerbara parametrar för att gå segrande ur striden.

Förvänta dig alltså inte tillgängligheten eller ens den uppenbara sötheten hos den senaste Kirby and the Forgotten Land, för det finns inget plattformsspel här heller och din bästa guide till Kirby Air Riders kommer att vara en Excel-tabell eller en samvetsgrann konsultation med ChatGPT, snarare än att veta var skatterna är gömda.

I Nintendos bås bakom stängda dörrar i det privata området på Gamescom spelade jag flera spel av Kirby Air Riders. De första, ensamma för att lära sig kontrollerna (minst sagt spännande) och för att träna lite mot CPU:n. De två sista är i lokala flerspelarrum som är anslutna till ett LAN-party för att efterlikna onlinemiljön, där upp till 16 människor kan mötas i vad som ser ut att vara det mest spännande spelupplägget.

När du bara har spelat några få spel av ett så annorlunda spel går du lite överallt. Även om jag lyckades vinna den andra genom att komma först, som du kan se i videon, tillämpade jag inte riktigt all den rekommenderade strategin. Medan du kämpar lite med kontrollschemat mellan Mario Karts autopilot, Excitebikes uppradade landning och Smash Bros. analoga spakar som rycker, fokuserar du, eller åtminstone gjorde jag det, på att jaga fiender för att klå upp dem, snarare än att återigen hitta och få tag på de bästa power-ups för att förbättra specifika parametrar. Men det senare är precis vad du behöver göra skickligt för att sticka ut.

Vissa oväntade händelser förändrar den (ganska tråkiga, ärligt talat) dynamiken av att springa runt i Urban Trials i fem minuter ladda upp med statistik, byta ditt skepp mot ett bättre, absorbera vandrande fiender eller kasta en specialare på nästa svävande motståndare. Och när det är dags för den riktiga tävlingen, den konkurrenskraftiga Stadiums, är det dags att göra skillnad med den absolut mördande OP-bygget.

Nintendo har gjort ett bra jobb med sin egen Kirby Air Riders Direct-video, med en charmig Sakurai-san i huvudrollen, för att förklara punkt för punkt vad det handlar om. Eftersom det är en så unik genrehybrid, rekommenderar jag också att du tittar på den. För tillfället, även om alla kontroller fungerar mycket bra och jag förstår den beroendeframkallande potentialen i den statistiksamlande spelloopen, ser jag det också som ett svårare spel att knäcka, som om det är tillägnat fans av den japanska utvecklarens "mörka sida av månen". För förutom statistik och modifierare gav Kid Icarus mig coola one-liners och episka strider, medan Smash Bros. levererar sina varumärkesstrider. Kirby Air Riders kanske inte är något för mig, men det är något jag kommer att utvärdera med den slutliga versionen i november, samtidigt som jag återigen applåderar företaget och designern för att ha satt på marknaden något så rabiat original och vansinnigt beräknat.