Skip to main content
Recensioner Predator: Concrete Jungle

Predator: Concrete Jungle

När spelets handling förflyttas till "storstadsdjungeln" för att utvecklarna inte klarade av att modellera en riktig djungel är det dags att börja oroa sig...
Mikael Sundberg Filmbolag 4 maj 2005

Ända sedan den första filmen där Arnold bråkade med den intergalaktiska superjägaren har Predator varit ett av världens mest klassiska monster. Sedan dess har Predator-universumet knutits ihop med det i Alien, och givit upphov till en rad serietidningar, spel och nu senast den genomruttna Alien vs Predator-filmen. På vägen har Predator-varelserna visat sig vara någon sorts antihjältar som visserligen gillar att flå folk levande, men åtminstone följer en hederskodex och bara jagar värdiga motståndare. Tillsammans med människorna slåss de gärna mot de genomelaka Aliens. Sånt gillar jag.

Concrete Jungle skiter dock i allt vad Alien vs Predator heter och bygger på det gamla konceptet. Alla måste dö alltså. Vår Predator, vi kan kalla honom Börje, röjer runt för full maskin i en nutida amerikansk storstad. Tyvärr klantar han sig och blir besegrad. Han räddas av sina med-Predators, men eftersom han brutit mot reglerna och låtit människorna få tag på några av hans vapen måste han nu göra bot. Efter hundra års ensam träning på en fientlig planet fylld med monster är det dags att ställa allt till rätta igen och hämnas på människorna - som nu själva använder laservapen och optiskt kamouflage.

Lyckligtvis är Börje beväpnad till tänderna. Alla traditionella Predator-vapen finns med, från de typiska Wolverine-klorna (snikt!) till kastspjut och laserfällor. Dessutom kan han slåss i närstrid och kasta folk runt omkring sig lite hur som helst. Slutligen har Börje tillgång till fyra olika synfilter som låter honom se de dolda fienderna och annat intressant.

Tyvärr (och det ordet väntade ni väl på efter att ha sett betyget här uppe till höger) är Predator praktiskt taget ospelbart. Visst är det kul med alla vapen och förmågor, men inte ens Dual Shockens knappar räcker till, trots att varenda en används, inklusive de fyra riktningarna på styrkorset, L3 och R3. Tre av knapparna måste dessutom togglas om mellan olika vapen genom att trycka på Select och bläddra sig fram. Det här gör förstås att det blir extremt rörigt och i längden orkar jag inte ens använda mer omständliga tekniker.

Kontrollen blir än värre tack vare ett glatt samarbete mellan en sjukt usel kamera och en extremt ryckig bilduppdatering. Animationen är den sämsta jag har sett på flera år och det är smått omöjligt att göra en exakt bedömning av avstånd för att få in sina spastiska attacker på motståndarna. Börje är otroligt vig och kan hoppa tiotals meter upp i luften, men det gör man genom att hålla in hoppknappen olika länge, vilket förstås gör välavvägda precisionshopp omöjliga. Lägg sedan till det faktum att kameran oftast vill vara så nära Börje som möjligt. Att försöka hitta ett hus lågt nog att hoppa upp på när fem arga skurkar skjuter Börje i nacken blir nästan komiskt komplicerat. Och vad hände med den där hedern egentligen? Vanliga poliser med ärtpistoler är inte vad jag skulle kalla värdiga motståndare. Dödsstöten blir de löjliga polishinder som är utplacerade här och var för att avgränsa banorna. Alltså, fem blå saftblandare stoppar en galaktisk dödsdödare som kan hoppa jämfota över en mindre kyrka?

Trodde någon att grafiken höll måttet? Givetvis, givetvis inte. Eurocom har verkligen siktat på absolut bottenbetyg och lyckas åtminstone utmärkt med det (men jag ger dem ett par tvåor bara för att jävlas). För att vara konsekventa har de också sett till att även Xbox-versionen har rejäla jaggies och kraftiga slowdowns. Som om det inte räckte med den ruttna animationen är både städer och fiender modellerade med PSone som förebild, bokstavligen. Förutom Börje själv (som förstås har olika dräkter som någon sorts bonusprylar att samla på sig) är designen genomgående gräslig. Slutligen kompletterar vi paketet med värdelös musik och värdelösa röster.

Grattis Eurocom! Ni har lyckats åstadkomma det sämsta spelet hittills i år och en god kandidat till min lista över tidernas gräsligaste underhållning någonsin. Att samla navelludd, slå sig i huvudet med en ishacka och se Predator-filmerna dubbade till swahili är inte bara roligare än att spela Concrete Jungle, det lär också vara vad utvecklarna har gjort hela dagarna. Börje gråter.

Ytterligare betyg

Grafik
1 / 10
Ljud
2 / 10
Spelbarhet
1 / 10
Hållbarhet
2 / 10
1
Undvik av 10 · Gamereactor Sverige
Fördelar Jag kan inte sluta skratta åt dess uselhet
Nackdelar Grafiken, ljudet, kontrollen, kameran, fiendernas AI, slakten av Predator-temat
Nätverksbetyg Genomsnitt över 2 Gamereactor-utgåvor
2,0 spridning 1–3
Gamereactor Danmark 3
Gamereactor Sverige 1
Fullständig profil 1 516 publicerade artiklar
1
Undvik Nätverksbetyg över 2 utgåvor
Fakta om spelet
Utvecklare Eurocom
Utgivare Sierra
Testat på PS2/Xbox
Genre Action
Plattformar
Xbox PS2
Varför lita på Gamereactor
23 Utgåvor Var och en med egen redaktion och egna betyg.
1998 Publicerar sedan Oberoende ägd hela tiden.
100% Hands-on Skrivet utifrån tid med spelet, aldrig pressmaterial.
1–10 Nätverksbetyg Varje utgåvas betyg, sammanvägt och visat.