Prey: Mooncrash

När Ken Levine lämnade Irrational Games så meddelande han att det var dags att ge upp studion för att starta ett nytt team som skulle fokusera på att skapa omspelbara och berättelsedrivna upplevelser. Vi var fulla av förväntningar för vad det här skulle betyda (med tanke på hans arbete med Bioshock-serien) och det var omöjligt att inte drömma sig bort om allt spännande som han skulle kunna koka ihop. Spola fram ett par år och Levines dröm om en ompelbar och uppslukande spelupplevelse har blivit realiserad, men tyvärr inte av honom (än i alla fall). Nej. Istället så är det Arkane Studios (studion som nyligen kastade ur sig det vassa sci-fi-spelet Prey) som delvis bjuder på detta med DLC-expansionen Prey: Mooncrash.

Mooncrash bjuder på ett helt eget kapitel, med helt egen upplevelse, som följer samma förstapersons-stil som i Prey. Men det serveras med en ny atmosfär, ny mekanik, ett gäng nya objekt att plocka upp och en ordentlig tvist mot slutet som kan komma att få dig att återvända till spelet flera gånger om.

Mooncrash är fortfarande byggt efter samma grundpelare som från huvudspelet, och du kommer snabbt att känna dig som hemma när du tar dina första steg inne på TranStar Moonbase. Det finns några utrymmen, med öppna områden på ytan som knyter samman de olika delarna av basen, som ser helt annorlunda ut än på Talos. Men på insidan så känns arkitekturen och designen hundra procent som Prey. Det här är absolut ingen nackdel då omgivningarna var bland det bästa med huvudspelet, rent designmässigt. Så att få utforska en av Arkanes stationer blir åter igen till en riktigt trevlig upplevelse.

Det som gör Mooncrash annorlunda från Prey är strukturen av spelet, och vi gillar verkligen plåstret som håller allt på plats. Spelaren antar rollen som en entreprenör från Kasma Corp som undersöker vad som hände på den hemliga TranStar-basen. Undersökningen går ut på att inta olika simulationer av händelserna som ska ha skett, och det här får oss att uppleva saker från mängder av olika perspektiv. Det är ett riktigt smart och underhållande upplägg då vi kastas in i olika och aktivt förändrande scenarion.

När du har lyckats att genomföra blandade uppdrag genom Mooncrash så kommer du även att låsa upp olika karaktärer att spela med. Dessa karaktärer kommer med individuella styrkor som är anpassade efter diverse spelstil (vissa karaktärer har bättre psi-powers, vissa tål mer stryk, osv), och varje gång som du startar om spelet så får du möjligheten att spela med alla karaktärer som du har lyckats att låsa upp. Det finns fem karaktärer totalt att spela som, men det kommer att krävas en del av dig om du vill låsa upp dem alla, och en gissning är att snittspelaren endast kommer att spela som tre-fyra stycken av dem.

En sak som vi verkligen gillade var att all utrustning som en av dina karaktärer bär på finns kvar i spelvärlden även om du skulle dö. Det här ger dig möjligheten att hämta dina saker igen med en ny karaktär. Men om du skulle bestämma dig för att spendera din tid för att hämta dina förlorade ting så kan det kosta dig dyrt. För ju mer som tiden tickar så går spelet genom olika faser av korruption, och varje fas gör att dina fiender blir starkare. Så även om du nu har bättre koll på dina omgivningar, samtidigt som du har fått tillbaka dina saker, så har du betydligt svårare fiender att tampas mot.

idéen är att spelet konstant ska vara tuffare än vad du är. Speciellt i början när du inte har lärt dig varje litet trick som krävs för att överleva. Du kommer att dö, och du kommer at dö ofta. Men Arkane har gjort ett riktigt bra jobb med att göra döden till en viktig del av din spelupplevelse, istället för konstanta delar av frustration.

När du väl har lyckats bränna dig igenom alla dina extraliv, eller har lyckats fly från stationen, så startar spelet om igen. Men mycket saker kommer att kastas om för att göra din upplevelse lite extra spännande. Och det är inte en komplett omstart. Din grupp av blandade karaktärer kan fortsätta att utvecklas genom speciella uppdrag (som att döda extra starka fiender) och du vinner även poäng att spendera för att låsa upp all utrustning som du har använt i tidigare omgångar. Om du spelar och investerar dina poäng väl så är du sen snäppet starkare varje gång som du återvänder in i simuleringen. Denna extra styrka kommer att göra dig bättre utrustad för att handskas med de senare scenariorna, och de betydligt tuffare fienderna, som du måste tampas med.

Den här cirkeln av spelande fortsätter tills du är helt klar, och de slumpmässigt genererande banorna kommer att hålla dig ståendes på tårna genom hela din speltid. Mooncrash lyckas alltså att fånga in känslan av Prey samtidigt som det bjuder på en helt egen spelupplevelse. Så om du gillade det som erbjöds i huvudspelet så är den här expansionen ett varmt rekommenderat köp, och priset är dessutom väldigt resonabelt (runt 199 kronor). Preys sammanvävda spelsystem återvänder i stil, och upplevelsen är både intensiv och engagerande. Och även om Mooncrash inte är så "oändligt omspelbart", som Bethesda antydde att det skulle vara när DLC-expansionen utannonserades, så är chansen stor att du kommer att återvända ett bra antal gånger innan du är helt färdig med spelet.