Prince of Persia: The Lost Crown

Det första Prince of Persia släpptes redan 1989 till Apple II och skapades av 24-årige Jordan Mechner. Spelet blev en enorm succé och konverterades till en mängd olika plattformar, och det fick en hel rad uppföljare samt inspirerade Assassin's Creed-serien. År 2001 köpte Ubisoft rättigheterna till Prince of Persia och Jordan Mechner själv arbetade med Ubisoft på Prince of Persia: The Sands of Time, som släpptes 2003. Nu är Prince of Persia: The Lost Crown här, det första nya spelet i serien sedan 2010, och Jordan Mechner har idag dragit sig tillbaka från branschen och är därför inte inblandad i det här nya äventyret.

Ubisoft Montpellier, som tidigare har legat bakom titlar som Rayman, Beyond Good & Evil och Valiant Hearts står för utvecklingen. Prince of Persia: The Lost Crown är ett så kallat Metroidvania-äventyr med 2,5D-grafik där du axlar rollen som Sargon, en krigare och medlem av fraktionen Immortals, som får i uppgift att resa till Mount Qaf för att hitta drottningens son (prins Ghassan) som har blivit kidnappad. Berättelsen tar några vändningar längs vägen, men för det mesta är den ganska förutsägbar samt knyter ihop spelet på ett fint sätt.

När The Lost Crown utannonserades var det initialt kontroversiellt, främst för att Ubisoft valt 2,5D Metroidvania-upplägget. The Lost Crown påminner mig dock mycket mer om de ursprungliga Prince of Persia-spelen än vad det annars utmärkta The Sands of Time gjorde, så jag tycker att det är helt logiskt och även ett korrekt beslut från Ubisofts sida. Precis som i originalet dröjer det inte länge innan du hoppar från plattform till plattform och vägg till vägg bland fällor med dödliga spikar och roterande knivar. Som alltid i de här spelen är huvudpersonen mycket smidig och i takt med att du får fler och fler förmågor kommer du till slut vara en riktigt imponerande parkourakrobat.

Stridssystemet är äventyrets kärna och fungerar riktigt bra. Det är blixtsnabbt och fienderna ger sig inte utan strid, så det är klokt att tänka både offensivt och defensivt, för om du inte gör det kan fienderna snabbt hugga bort stora bitar ur din magra livmätare. Sargon är från början utrustad med två sablar (Qaya och Layla), som han sannerligen vet hur man använder. Kort in i spelet får du dessutom tillgång till en pilbåge och en Chakram som är en sorts dödlig bumerang, och båda visar sig snabbt vara mycket användbara i flera olika situationer. När du så småningom börjar bli ett med stridssystemet och lär dig att kombinera det med den växande arsenalen av sätt att röra sig, både i luften och på marken, börjar spelet och striderna se ut som en slags balett på liv och död - på ett bra sätt.

Längs vägen får du tillgång till olika uppgraderingar och nya förmågor, för att inte tala om sex så kallade Time Powers. Dessa är viktiga för att komma vidare i kampanjen, eftersom de ger specialförmågor som till exempel gör det möjligt att nå områden som du tidigare inte kunde komma åt. Tyvärr används de också som en form av "progress gating" (artificiellt hinder för att bromsa levlande och ranking), vilket innebär att du vid något tillfälle får veta att du inte kommer vidare förrän du hittar ytterligare två Time Powers - och det är en uppgift som kräver flera timmars spelande. Att kartan öppnas upp när du får nya förmågor känns vettigt, men det faktum att de används för att stoppa dina framsteg är däremot något nytt och förstör spelets naturliga momentum.

Prince of Persia: The Lost Crowns är inget ett lätt spel, men Ubisoft har ändå strävat efter att göra det så lättillgängligt som möjligt samtidigt som de tuffa utmaningarna från det ursprungliga Prince of Persia finns kvar. Förutom fem olika svårighetsgrader och en mängd olika hjälpmedel som både gör striderna lite enklare och låter dig hoppa över de mest utmanande plattformsavsnitten, kan du även välja mellan två spelstilar, Guided och Exploration. Guided hjälper spelaren att hitta rätt genom att på kartan visa var nästa mål finns eller var du hittar blockerade dörrar och liknande, medan Exploration släpper taget om spelarens hand helt och låter oss lista ut vart vi ska gå på egen hand. Detta alternativ är dock bara för härdade Metroidvania-entusiaster, skulle jag säga.

Slutligen innehåller The Lost Crown en trevlig liten funktion som kallas Memory Shards. Den kan till exempel användas om du stöter på en kista som du inte kan nå eller dörrar som är blockerade, du kan då ta en skärmdump av platsen och placera den på din karta så att du kommer ihåg att återvända dit senare när du fått de nödvändiga förmågorna. Det är en trevlig liten funktion som jag i slutändan inte använde så mycket, men det är trevligt att den finns där.

På den visuella sidan har Ubisoft Montpellier valt en stil lätt inspirerad av serietidningar och jag får tydliga Immortals Fenyx Rising-vibbar här - och det är definitivt en bra sak. Du kommer passera genom ett antal olika områden under din resa, från frodiga skogar till en sjunken hamnstad, en öken med oändliga sandbankar och de heliga arkiven. Alla områden är vackert designade, och allt kryddas med snygga visuella effekter när du till exempel utför en specialattack. Vi testade spelet på Playstation 5 och allt rullar på med smidiga 60 bilder per sekund i 4K - och om du har en TV som stöder det kan det faktiskt köras i 120 bilder per sekund i 4K. Det är inte ofta man ser det till konsoler.

Sammantaget är Prince of Persia: The Lost Crown ett fint och solitt Metroidvania-äventyr som dock inte bjuder på något nytt i denna kategori. Det känns trevligt nog som en pånyttfödelse av de klassiska delarna i serien, vilka innehöll både pixelperfekta hopp och galna sektioner där både motorik och reflexer sattes på stenhårda prov. Du får lite av detta även här.

Det finns förvisso frustrationer här och där, och några av dem beror förmodligen på bristande skicklighet från recensentens sida (jag erkänner), men spelet är välgjort, stridssystemet flytande och snabbt, och spelet balanserar de hektiska striderna och de lugnare pusslen riktigt bra. Prince of Persia: The Lost Crown är en bra start på 2024 och jag gillar att se att Ubisoft försökt göra ett uppdaterat Prince of Persia som ligger nära de klassiska spelen, men samtidigt balanserar det på ett sådant sätt att nya fans kommer kunna ha lika kul som gamla.