En av de största fördelarna med att skriva om spel är att man med jämna mellanrum får testa på efterlängtade spel veckor, månader och ibland år innan de släpps. När det så också handlar om ett spel, som man själv gått och väntat på, så blir man som ett litet barn i en godisbutik. Det kändes med andra ord inte helt fel när jag fick den japanska upplagan av Pro Evolution Soccer 4, Winning Eleven 8, i handen en knapp vecka innan det släpptes i den stigande solens land.
Förra årets spel kändes som ett enormt kliv framåt för en spelserie som redan var överlägsen konkurrenterna. Då hade Konami bytt ut den Renderware-baserade spelmotorn mot en egenskapad. Den har nu utvecklats vidare, men det har hänt en hel del med spelet sedan sist och jag är begeistrad. Med några små justeringar och tillägg har spelet förändrats och även om det kanske är lite av nyhetens behag så upptäcker jag saker som jag inte ens visste att jag saknat i tidigare upplagor.
Den största förändringen ligger i passningsspelet. Redan sedan tidigare har ett tålmodigt och strategiskt passningsspel varit nyckeln till framgång i Pro Evolution Soccer, men nu har Seabass och hans team på Konami tagit det ett steg längre. Kortpassningarna (X-knappen) kan nu justeras genom att knappen hålls in. Håller du inne knappen lite längre blir passen lite mer precis. Det har blivit svårare att ta emot en hård pass, men variationen och möjligheterna till anfallsspel mångdubblas. Det blir visserligen svårare att bryta passningar, något som frustrerar men möjligheten att sno bollen efter en mottagning ökar och det blir till att anpassa sig till det. Spelarna rör sig numera också mer följsamt och det är nästan kusligt hur väl Konami lyckas avspegla rörelserna med och utan boll. Spelarnas ansikten är av mer varierande kvalité, men på det hela taget känns det visuella oerhört polerat. Tyvärr verkar det dock som lite problem med skärmuppdateringen kan förekomma. Det är dock inget som förekommer speciellt ofta och det har inte stört mig speciellt mycket.
Jag började spela med tre stjärnors svårighet, men hade inga problem att anpassa mig från föregångaren och kunde ganska snabbt börja göra en hel del mål. Efter tiotalet matcher gick jag över till fyra stjärnor och det känns som svårighetsgraden är bibehållen även om jag tidigare haft större acklimatiseringsproblem mellan årsmodellerna. Det har blivit en hel del inläggsmål och några snygga kombinationer. Bland annat stänkte jag upp ett läckert mål i krysset på övertid med Totti. Vieri skarvade som vore det fornstora dagar. Shooooootu! Gol! Gol! Gol!
Domaren har tagit klivet in på banan i och med denna upplaga och gjort det med besked. Överhuvudtaget känns de flesta domslut rättvis och domarens närvaro på planen kan i vissa fall vara distraherande, men det känns som ett bra inslag. Tyvärr verkar inte den artificiella intelligensen särskilt medveten om att domaren är på planen för de går in som galningar mest hela tiden inom eget straffområde vilket innebär att jag hittills fått i genomsnitt minst en straff per tio minuters match mot datorn. Ett balansproblem som givetvis måste justeras av Konami. Det kan vara så att det finns inställningar i de japanska menyerna som justerar detta, men mina japanska kunskaper sträcker sig så långt att jag med lite möda kan tolka menyvalen som innehåller siffror.
Frisparkarna har också förnyats och du kan genom att trycka in selectknappen välja mellan olika petvarianter. Jag har ännu inte riktigt skjutit in mig, men frisparkar och straffar såväl som hörnor är annars relativt lika de i föregångaren.
Den stora nyheten i Pro Evolution Soccer 4 är att Konami slantat upp och skaffat sig licenser för de italienska, spanska och holländska ligorna. Dessa lag finns även med i Winning Eleven 8 och är så vitt jag kan bedöma korrekt återgivna. I master league är det fortfarande två divisioner som gäller med A, B, C, D indelning. Jag har dock inte prövat mig på något spel i master league-läget, då det känns fullständigt meningslöst utan att jag förstår vad jag håller på med. Lyckligtvis är en förhandsversion av den europeiska upplagan på ingång under de närmsta veckorna så väntan kommer inte att bli alltför lång.
Pro Evolution Soccer 4 kommer att släppas till Playstation 2, PC och Xbox i oktober, men Winning Eleven 8 finns enbart till Playstation 2 och det är således vad jag spelat det på. Tyvärr blir det med hundra procents säkerhet inget onlinespel till Playstation 2. Det ser även mörkt ut för PC- och Xbox-lirare. Orsaken ligger förmodligen i vad producenten Seabass sa till mig när vi träffades förra året. Han vill göra det möjligt för samtliga planens 22 spelare att vara styrda av mänskliga spelare, och uppenbarligen har han inte lyckats nå dit. Förhoppningsvis får jag chansen att fråga honom närmare kring orsakerna till detta senare framåt höstkanten.
På det hela taget ser årets upplaga av Pro Evolution Soccer ut att bli något alldeles extra. Visst finns det några små skönhetsfläckar som jag nämnt tidigare, men på det hela taget handlar det om en ny nivå för fotbollssimulatorer. Flytet, variationen, animationerna - allt har vässats sedan sist och redan då handlade det om tidernas bästa fotbollsspel i mina ögon. Det återstår att se hur Konami förvaltar kvalitén som Winning Eleven 8 lyser av till Pro Evolution Soccer 4, men kan de förutom detta även göra datorbackarna lite mer beräknade i eget straffområde så talar vi om ren och skär fotbollspoesi. Solen skiner utomhus och det är över 30 grader. Petter ropar att det är deadline. Jag borde röja upp bland flyttkartonger, böcker, tavlor och köksredskap i lägenheten. Men jag är besatt av Winning Eleven 8. Det handlar om bollen. Den beter sig som den ska och varje rörelse är anpassad efter den. "Directu passu!" "Longu shootu!" "Goarru Kipp-hur!" Japanska kommentatorer må vara galna, men jag tror nästan jag börjar greppa vad de säger även mellan de lånade engelska facktermerna. Eller så har jag bara spelat alldeles för länge...