Pursuit Force: Extreme Justice

Hur gick den där sången nu igen? "It's like a gunfight on a wedding day"? Något om ironiska situationer på ett bröllop var det i alla fall, vilket osökt för mig in på inledningen av Pursuit Force: Extreme Justice. Här sabbas en vigsel så in i helsicke när ett gäng kåkfarare på rymmen kör sina beväpnade bilar rakt genom en vacker ceremoni mellan en nybliven polis och hans brud.

Brudparet är dock inte de som börjar lipa hos prästen utan faktiskt stentuffa medlemmar av polisstyrkan Pursuit Force. Självklart hoppar de in i sina egna bilar och bränner efter skurkarna längs Capital Citys gator. Plötsligt har ett av de fräschaste actionspelen till Playstation Portable på länge börjat.

Jag säger fräscht. Samtidigt menar jag klyschigt, larvigt och något vi har sett förr. En vresig polischef som gormar på mig. Överdrivna bossar som skrattar så där ondskefullt. Det fräscha ligger i en härlig självdistans, retrovibbarna och en flört med oss som bara vill ha korta actionfixar.

Pursuit Force: Extreme Justice är precis som föregångaren Pursuit Force ett uppdragsbaserat actionspel där du börjar nästan varje bana bakom ratten på ett fordon. Målet är i regel att skjuta ned så många motståndare som möjligt för att ta dig till nästa checkpoint. Det finns inga alternativa vägar och under vissa av uppdragen är Pursuit Force: Extreme Justice en tvättäkta rälsskjutare. Fienden består av olika gäng som med livsfarlig körning och en hiskelig mängd skjutvapen skrämmer livet ur de stackars vanliga trafikanterna. Ingen blyfri körning, med andra ord. Arkadvibbarna är riktigt tydliga och BigBig Studios mål är uppenbart; att sätta spelglädjen allra främst.

Pursuit Force: Extreme Justice har en filmisk actionfilosofi. Ingen sekund ska vara en död sådan och precis när du blivit trött på att ratta en lastbil och skaka bort fiender som tagit sig upp på taket är det plötsligt dags att sitta i en chain gun-bestyckad kärra i filen bredvid och peppra helikoptrar. Om du har sett Peter Griffin slåss med en tupp i animerade TV-serien Family Guy vet du ungefär vad jag pratar om. All realism är som bortblåst och det är aldrig tvekan om att det är ett spel vi spelar.

Här finns bossar med lika mycket utflippad karaktär som de i Metal Gear eller Spider-Man. Bara en sådan sak som att bossarna har en hälsomätare gör mig glad. Bossstriderna sker som resten av spelet i ett rejält uppskruvat tempo och det är en sann glädje att få hänga fast i en kapad brandbil eller på en flygplansvinge och huka sig inför skott, samtidigt som omgivningarna rusar förbi i bakgrunden.

Ett av de häftigaste spelmomenten i Pursuit Force: Extreme Justice är hoppandet mellan bilar. Så fort man kör tillräckligt nära en skurkbil blinkar en knappikon till och man kan hoppa till den bilen för att sedan skjuta ned chauffören. De här Just Cause-hoppen, ibland flera meter långa, är så löjligt omöjliga i sig att de blir lika omöjliga att motstå. Det finns även en funktion att sakta ned tiden mitt i ett hopp mellan två bilar och på så sätt kunna skjuta föraren i luften.

All denna vansinniga arkad-action har dessutom musiksatts på ett utmärkt sätt. Musiken är som tagen från en Jerry Bruckheimer-film och passar perfekt i de ständiga biljakterna. Lägg till ett gäng skickliga röstskådespelare och du har ett spel som både siktat och träffat rätt i arbetet med stämningen.

Det finns ett par svagheter som hindrar Pursuit Force: Extreme Justice att få ett ännu starkare betyg. Det största minustecknet är svårighetsgraden. Oroa er inte, den är långt ifrån lika idiotiskt hög som i första spelet, men ibland behövs upp till tio försök för att klara vissa banor, så trimma tålamodet om du överväger ett köp. Lyckligtvis finns det regelbundna checkpoints men ibland är fienderna helt enkelt för många eller så ges det för lite tid att klara de klockade uppdragen.

Naturligtvis är detta urjobbigt när det enda man vill är att komma till nästa uppdrag. Vissa uppdrag är inte heller lika roliga som de andra, till exempel då vår hjälte krigar till fots. Spelkontrollen är i det läget inte helt hundra och det finns ingen möjlighet att rotera kameran. En annan svaghet är att trots variationen i uppdragen så blir det långtråkigt att bara köra och skjuta hela tiden. Pursuit Force: Extreme Justice fungerar alltså bäst i små doser.

Pursuit Force: Extreme Justice är ingen spelrevolution, men absolut en frisk actionfläkt som på det stora hela är en fröjd att spela. Det är också glädjande (och nästan lite främmande) att det är ett spel som designats med Playstation Portable noggrant i åtanke.

Pursuit Force: Extreme Justice har verkligen inte samma lukt av girighet som Playstation Portables portningsfyllda spelbibliotek redan stinker av. En annan sak som slår mig är att andra spels falska löften om att "spela filmen" faktiskt uppfylls av Pursuit Force: Extreme Justice, som inte ens är baserat på en film. Ironiskt, eller hur? Som skottväxling på en bröllopsdag.