Puzzle Quest: Challenge of the Warlords

Man behöver bara läsa namnet på spelet och kolla på den första bilden så vet man vad Puzzle Quest handlar om. En massa kristaller i olika färger, det är ett pusselspel liksom. Rätt? Fel. Puzzle Quest är nämligen ett fullfjädrat rollspel, som bara råkar använda pusselmekanik för att avgöra, ja, precis allt. Strider, utveckling av nya magier, träning, allt.

Pusselmekaniken i fråga är en gammal beprövad sådan, tagen från spel som Bejeweled eller Zoo Keeper. Kristaller (och lite annat grejs) faller ner på ett åtta gånger åtta rutor stort bräde, och genom att byta plats på två åt gången för att matcha tre eller fler så spränger man bort dem och får poäng. Inte direkt kärnteori alltså.

Det som Puzzle Quest gör är att det blandar in en motståndare som turas om att göra sina drag. Helt plötsligt ändrar pusslet karaktär, från ett lättsamt superenkelt spel som mammor sitter och slösar bort sina jobbdagar med, till en kamp på liv och död. De fyra grundfärgerna motsvarar mana av olika slag, som kan användas till olika specialattacker. Dödskallarna gör förstås skada. Lila diamanter ger erfarenhet och pengar ger - gissa vad - pengar.

Och här knyts alltså pusslet ihop med rollspelet. Hela tiden bygger man upp sin karaktär genom att handla vapen och utrustning och genom att ta olika uppdrag, men alla faktiska utmaningar bygger på pussel. Så man kan förbättra sina möjligheter genom att förbereda sig på rätt sätt beroende på vilka fiender man står inför, även om det sedan i slutändan handlar om att pussla smartare. Om man exempelvis stöter på orcher som använder mycket röd mana, kan man dels använda föremål som skadar mer mot den som har mycket rött, och samtidigt själv försöka plocka bort så många röda kristaller som möjligt.

Ganska snart står det taktiska djupet uppenbart. I vanliga Bejeweled-varianter tar man bort allt i tur och ordning och det värsta som kan hända är att kombinationsmöjligheterna tar slut, vilket egentligen är en fråga om slumpen. Här måste man hela tiden avgöra vad som är viktigast. Själv skaffade jag tidigt en ring som hela tiden helar mig om jag har blå mana i lager. Otroligt användbart (och lite obalanserat bra), men det innebär att jag hela tiden måste försöka plocka blått snabbt för att hålla mig säker. Men givetvis bör dödskallar prioriteras. Om man inte har möjlighet att plocka fyra eller fler kristaller på samma gång, för då får man ett gratisdrag och kan ta dödskallarna i nästa drag istället. Men kanske är inte ens det det viktigaste, om fienden får möjlighet att ta den där sista manan han behöver för sin superdödarattack.

Med massvis av olika fiender, var och en med egna förmågor, vapen och varierande AI, blir den här ekvationen förstås snabbt nästan oöversiktlig, så man får spela på känsla, hålla sig till en taktik och vara beredd att anpassa sig. För om spelet har en brist så är det slumpmässigheten. I viss mån kan man planera för hur kristallerna kommer att falla, men man ser ju bara de som är på fältet. De som ramlar ner allt eftersom kan paja hela matchen, och dessutom misstänker jag starkt att slumpfaktorn är råmutad av datorn, som gärna vräker in kaskader av fyrdubbla kombinationer och sedan spelar fem drag i sträck.

Till en början verkar Puzzle Quest väldigt enkelt. Gå hit, döda den här orchen i en match, gå hem och få pengar och berömmelse. Enkelt. Men rätt snart börjar möjligheterna dyka upp en efter en, vartefter man lägger extrapengar på att utveckla sin hemstad. Det går att bygga stall, smedjor och andra Civilization-doftande byggnader som bland annat låter oss fånga fiender (och lära sig magier av humanoiderna eller träna djuren att rida på), utveckla nya magiska föremål och träna färdigheterna. Ganska snart stöter man på medhjälpare som följer med på äventyret och bidrar med fördelar mot vissa fiender. Och som om inte det vore nog kan man till och med anfalla andra städer för att införliva dem i sitt imperium, och sedan få skatter. Det hela blir vansinnigt djupt efter ett tag. Men samtidigt handlar det som sagt bara om pussel. Ett spännande, intensivt pussel.

Puzzle Quest släpptes tidigare i år till PSP och DS, och har nyligen också hamnat på Xbox 360 via Live Arcade. Den stationära varianten har ju som fördel en extremt klar och detaljerad grafik, och möjlighet att spela mot andra spelare online. Men själv föredrar jag klart de bärbara versionerna. Jag skulle nästa vilja gå så långt som att kalla det "det perfekta bärbara spelet". Att karaktärsporträtten blir lite pixliga är ett lågt pris att betala för ett spel som så uppenbart är gjort för att spelas på varenda ledig stund, utan att man ska behöva sparka igång en konsol och ockupera HDTV:n.

I övrigt är det precis samma spel med precis samma innehåll. Jo, 360-versionen är ju förstås betydligt billigare och inte lika svår att få tag på (förståeligt nog kom inte Puzzle Quest i några jätteupplagor). Men, som sagt, bärbart äger. Har du möjlighet att välja där handlar det alltså om smidigare kontroll med stylusen gentemot aningen mer överskådlig grafik, men båda versionerna är i praktiken lika bra.

Jag älskar Puzzle Quest, och det är ett av de bästa bärbara spelen jag har spelat i år (näst efter två importspel: Dracula X Chronicles och Ouendan 2). Beroendefaktorn när man blandar ett välgjort pusselspel med ett välgjort rollspel utan några besvärande hinder (även om man blir besegrad får man en gnutta erfarenhet och kan direkt försöka igen utan några handikapp) är i det närmaste total, och om inget oväntat händer lär Puzzle Quest snurra i min PSP i flera år framöver.