Det här lilla mobilspelet påminner mig väldigt mycket om Blur från gamla Project Gotham Racing-folket hos före detta Bizarre Creations, och det är väl i grunden inte en särskilt bra sak. Jag gillade aldrig Blur och det fanns såklart flertalet anledningar till det. Det huvudsakliga bekymret där, och här, anser jag vara att kontrasten mellan utseende och spelmekaniskt upplägg, gör mig en smulad förundrad. Jag pratar om det faktum att vi styr runt licensierade bilar som modellerats enligt mikromillimeter-mått från riktiga biltillverkare, medan spelmekaniken rimmar lika mycket på verklig racing som Wipeout, ungefär. Bilarna är licensierade och får därmed inte användas hur som helst (inte demoleras fullständigt, inte användas i för stora hopp eller annan typ av arkadracing-akrobatik) vilket gör att racingen känns tafatt och stel, trots nitro-raketer ur avgasrören och slingrigt tighta banor som uppmuntrar till drifting.
Presentationen är superb och grafiken snygg.
Istället vill jag i ett spel som detta se fantasifulla låtsasbilar och mekanik som bättre samspelar med konceptet. Jag vill inte hasa mig runt kurvor i en Ford Focus som verkar väga 22 ton, istället vill jag ha en lättstyrd rapp, flexibelt orealistisk Ridge Racer-kärra som jag kan slunga runt kurvans innerkant och sladda runt varenda böj likt en Mario Kart-figur. Det finns alltså en rejäl dissonans i hur de olika delarna kombinerats här, precis som i Blur, och det är det huvudsakliga klagomålet här. I övrigt är Racing Clash Club inte särskilt dåligt, alls. Det handlar om racing där man uppmuntras drifta för att erhålla boost som man sedan (naturligtvis) pangar på med under raksträckorna för att vinna lopp, tjäna pengar som sen går att nyttja för att uppgradera sin bil eller köpa nya kärror.
Det skulle behövas fantasibilar och ökad fartkänsla.
Grafiken är snygg. Designen är trevlig, lekfull och presentationen är klockren med Wipeout-futuristisk typografi och städade vinjetter. Laddningstiderna är korta och jag gillar möjligheten att kunna välja tre olika kontrollmetoder (jag valde den med synliga touch-knappar snarare än gyro-varianten). I slutändan saknar det fartkänsla här och jag ogillar som sagt dissonansen mellan de licensierade bilarna och arkadupplägget men det är svårt att inte konstatera att detta är ett av de trevligare racingspelen som släppts till Iphone de senaste åren. Mikroköpen finns här, men de hindrar inte spelet från att glänsa när det väl gör det och grafiken är klockren.