Racing Evoluzione

Italienska Milestone har tidigare legat bakom de populära Screamer-spelen till PC som blev en stor hit i mitten och senare biten av 90-talet. Sedan dess har det varit lite tyst kring våra italienska vänner, ända tills nu. Racing Evoluzione bygger alltså på att spelaren ska grunda sitt eget bilmärke och avancera från ett dammigt kyffe till eleganta massproduceringslokaler. Huvudattraktionen i RE (eller Apex som spelet kallas i vissa delar av världen) är alltså Dream Mode. Spelaren råkar känna en övertrevlig kille som av någon anledning bara RÅKAR hitta lite ritningar till ett par olika bilmodeller i en övergiven gammal bensinstation. Detta är början på en underbar vänskap.

För att höja statusen kring sitt egna bilmärke får man delta i cupper och utmaningar där olika former av uppståndelse väcker liv i allmänheten, och därmed intresset för den nya utmanaren på scenen. Allt eftersom man växer sig större och större expanderar företaget dramatiskt och snart har man anställd Einsteins okände tvillingbror och en sekreterare som befinner sig någonstans i det normala gränslandet mellan korkad och snygg. När man väl har skaffat sig tillräckligt med poäng för att utveckla sina bilar ett vidare steg, är det bara att välja nästa design av tre olika typer.

Ute på banan kan det gå hett till. Fartkänslan känns påtaglig och imponerar med enkla medel. Beroende på vilken typ av bil man väljer att ratta, så beter fordonet olika på ett hyfsat trovärdigt sätt. En så enkel sak som att bilen lätt får sladd efter att ha tagit en lufttur i en kurva och sedan landat snett kan ibland ge upphov till obehagliga manövrar och kan potentiellt förstöra ett helt lopp. Motståndarna känns, då jag söker efter ett bättre uttryck, levande. De kämpar om platser precis som man själv gör, de kan finta och luras lika bra och de räds inte för att gnuggas lite i närkamperna. I början kan det kanske tyckas att man får mycket serverat på ett silverfat, och framgångarna kan komma allt för plötsligt kan tyckas. Men räds icke då det konstant kommer större och större hinder att överkomma.

Den punkt där spelet glänser som allra mest är grafiken. Samtliga bilar, såväl autentiska som påhittade känns solida i sitt utförande och de mer vanliga konstruktionerna har alla sina utmärkande kännetecken. Banorna är sällan något annat än otroligt vackra. Sidorna kantas av bebyggelse eller natur, beroende på racing-miljön, men det känns att Milestone faktiskt har ansträngt sig för att få omgivningarna att förhöja stämningen i spelet. Något som fungerar alldeles utomordentligt.

Personligen gillar jag Racing Evoluzione för att det är ett lättillgängligt racing-spel där man ta hand om, och ställa in sin bil bäst man vill. Dock utan att bli onödigt detaljerat eller tungt i sitt utförande. Att man sedan till viss del kliver ifrån hysterin med att alla bilspel ska licensiera samma bilar hela tiden känns friskt. Visserligen är det i stort sett bara spelarens egna bil som inte existerar i verkligheten, men bara det känns friskt. Måste jag ratta en enda Supra eller Skyline till för att komma först skriker jag. Jag rankar RE högre än Sega GT 2002. RE är ett light-alternativ, kräver inte lika mycket tid och hängivenhet, men ger tyvärr inte heller samma djup och spelalternativ. Vill man ha något mindre blodigt seriöst väljer man RE för en god stunds bilåkande. Det gör i alla fall jag.