Jag måste först och främst slå fast att det är sanslöst roligt med kaniner. Men glöm de tråkiga hårbollarna du minns från din barndom. Kaninerna i det här spelet är psykotiska, hysteriska och vill se varje kämpe för rättvisa och den franska livsstilen bakom lås och bom. Vår hjälte Rayman slängs följaktligen redan inledningsvis in i en mörk cell. Olyckligtvis innebär inte detta en paus från en stressad vardag och en chans att kontemplera sina livsval för vår lemlöse plattformshjälte. Istället tvingas Rayman likt en gladiator kämpa för sin frihet. Gladiatorhistorien är ramen till Rayman Raving Rabbids enspelarläge och ger liv åt en väldigt underhållande samling minispel.
Om man inte behöver motivationen som gladiatorspelen tillhandahåller kan man istället fritt välja och vraka mellan minispelen. På så sätt kan man snabbt komma åt en utmaning för att slipa sina rekord eller utmana sina vänner. Den slutliga produkten skall stoltsera med över sjuttio stycken. Ena stunden roar jag mig med att mjölka en gris, en procedur som enbart tar åtta sekunder. I nästa skjuter jag kaniner med vaskrensare i ett längre minispel som varar flera minuter. Ungefär hälften av spelen går att spela mot upp till tre rivaler.
I vissa av dem turas man om att försöka slå den andres poäng, men i andra tillåts man kämpa mot varandra samtidigt. När den inledande glädjen över kaninernas överstimulerade psykotiska framtoning så smått börjat lägga sig märker jag att hjälten hamnat långt i bakgrunden. Rayman har trots medverkan i en rad roliga spel själv alltid varit en ganska blek karaktär. Hans personlighet kommer sällan fram och hans främsta attribut är avsaknaden av diverse lemmar. För att skänka Rayman lite mer personlighet får spelaren klä ut den franska invaliden i diverse utstyrslar som kan kombineras i fantasifulla kreationer.
Jag har en teori om huruvida Wii-kontrollen kommer att försvåra avslappnat spelande eller inte. Jag tror att det helt enkelt beror på spelutvecklarens ambitioner. Det går definitivt att utveckla ett spel till Wii där man sitter bekvämt tillbakalutad i soffan och med små oansträngda rörelser styr sin karaktär. Men Ubisoft har inte strävat mot det målet. Istället är det hejvilt tokviftande som gäller. Rayman Raving Rabbids är ett utpräglat partyspel som du främst kommer att utmana vännerna i. Det är bara att resa sig från fåtöljen och börja veva med armarna. Kontrollen fungerar ypperligt och är i de flesta av minispelen fantastiskt intuitiv. Det är ett sant nöje att smiska kaniner med minimal fördröjning och bra precision.
Rayman Raving Rabbids är utvecklat av samma team som gjorde Beyond Good & Evil och King Kong. Kaninerna har hoppat direkt ut ur producenten Michel Ancels kreativa hjärna. Utvecklarna hävdar att de började med att fundera över vilka rörelser som är roliga att utföra, för att sen bygga spelen kring dem. Det låter inte orimligt med tanke på hur udda och varierade minispelen är i Raving Rabbids.
Humorn i spelet sorteras lättast i facket "inte speciellt subtilt". Jag roas av att slänga iväg kor, dansa på 80-talsdiscon och agera toalettvakt. Roligast av allt är naturligtvis kaninerna själva. Det finns en oerhörd glädje i att försöka lokalisera falsksjungande individer i kaninkörer, eller rita mat åt en omättlig hårboll. Den senare har ett fantastiskt kroppsspråk när han med stressad förväntan suktar efter matbiten man framställer. Mycket detaljer och kaninkroppsspråk ger samlingen spel enhetlighet, vilket lyfter upplevelsen.
Utan den genomarbetade ytan hade Rayman Raving Rabbids bara varit en underhållande samling minispel som riskerat försvinna bland Wii-titlarna. Men när kommer att vilja ta en paus från Links episka äventyrande i kommande Twilight Princess skall det bli skönt att slappna av med Ubisofts helknasiga partykaniner.