Razer Black Widow Ultimate

Det börjar med... kablar. Det börjar alltid med kablar. Inte mindre än fyra stycken ska in i datorn för att försäkra funktionalitet. Ett ultimat tangentbord kräver sina sladdar, tydligen. Här snackar vi två ljudkablar och två strömkablar. Turligt nog har jag ett chassi med cirka femhundratvå uttag och överlever därmed även denna gång. Efter att tangentbordet är monterat kan jag fokusera på själva produkten i fråga. Det är ett fint stycke teknik som ligger framför mig, det ska absolut föras fram. Det märks tydligt att Razer har lagt ner mycket möda åt att fastställa det estetiska, för slutresultatet är lysande; både bildligt och bokstavligt menat. Alla tangenter lyses upp av en otroligt snygg bakomliggande färgmatta i grönt, vilket innebär att du aldrig mer behöver tända lampan för att hitta de där besvärliga knapparna under dina avancerade rollspelsessioner. Tangentbordet är stilrent utformat i övrigt och skäms absolut inte för sig själv. Som ett fan av det minimaliskt stilrena trivs jag utmärkt med Black Widow Ultimate. Kvaliteten i själva bygget är också starkt. Trots plastfasaden lyckas den kännas förvånansvärt oplastig. Allra bäst gillar jag det faktum att kablarna gjorts husdjursvänliga och är robusta historier som inte bits av på ett eller ens femton nafs. Inte ens om husdjuret i fråga heter Fredrik Åslund.

Razer har marknadsfört Black Widow Ultimate som ett "gaming-tangentbord", så vad innebär det då egentligen? Vid första anblick är det svårt att peka ut något specifikt. Volymknappar finns, likaså kontrollknappar för filmtittande, men inget av det kan räknas som gaming-relaterat, egentligen. Det som finns här är dels fem knappar som du kan skräddarsy att göra det du behagar, dels en responstid på en millisekund, samt den redan nämnda gröna ljusmattan under tangenterna vilket gör mörkerspelande betydligt bekvämare. Som en av funktionerna nämns även att du kan stänga av Windows-tangenten och därmed slippa oönskade avbrott i spelandet via en "Gaming Mode"-knapp. De som utmärker sig mest är ju helt klart ljusmattan samt de fem egenskräddade knapparna på den vänstra sidan som kan visa sig vara mycket användbart för vissa, även om jag personligen nöjer mig med vad originaluppsättningen erbjuder. Och... dessa funktioner är inte fy skam. Vad mer behöver man, egentligen? Nej, jag tänkte väl det.

Den gröna underliggande ljusmattan fungerar helt perfekt under spelande i mörker.

Vissa negativa saker uppenbarar sig dock ganska omgående. Enter-knappen är på tok för liten. Detta är en oroväckande trend bland tangentbord idag som riktar sig för spelare och en direkt skitkass sådan. Visst, visst - det är ju ett keyboard för spelare, och där är Enter rätt obetydlig i sammanhanget, men för en skrivande snubbe som mig själv är den ovärderlig. Jag vill ju inte skifta tangentbord varje timme, liksom. Därför ser jag denna knappdesign som ett tråkigt minus. Att behöva snegla på knappsatsen hela tiden för att pricka Enter är en ovilosam syssla och något som Razer med lätthet hade kunnat åtgärda innan releasen genom en större tangent.

Ett annat klagomål är att alla de mekaniska knapparna låter fruktansvärt högt; ibland känns det nästan olidligt. Om du inte täcker öronen med ett headset och pumpar musik finns det ingenstans att rymma när knappartilleriet startar. Varje knapptryck skär i öronen på ett rätt avskyvärt sätt, vilket gör headsetet till en ännu trevligare kompanjon än vanligt om du ska skriva. Om du nu trots allt har köpt ett mekaniskt tangentbord förväntar du dig nog lite buller och kan förbise de jetplansliknande decibelnivåerna och istället omfamna den kvalité som knapparna besitter. De besitter trots allt en skön känsla och känns nästan överdrivet gedigna, vilket förstärker känslan av en kvalitetsprodukt.

Längst till vänster finns de fem tangenter vars användningsområde du kan justera efter eget behov.

Black Widow Ultimate har enligt mig både goda och onda egenskaper, men det mesta handlar egentligen helt och hållet om egna preferenser. Känner du med dig att du vill ha ett tangentbord med fantastisk kvalitet och estetik och kan förbise ljudet från tangenterna, en minimal Enter-knapp samt en avsaknad av rejäla high-tech-funktioner (som de flesta spelare, med handen på hjärtat, ändå aldrig använder) kommer du att bli supernöjd med Black Widow Ultimate. Prislappen är lite väl högt ställd dock. För tusenlappen bör du kunna hitta bättre alternativ som stimulerar tillfredsställelsen på fler fronter än vad som erbjuds här. Priser betyder som bekant en hel del och just den här lappen känns inte helt befogad. Om priset halverades hade jag gladeligen rapat ut mina varmaste rekommendationer om man är medveten om (och godtar) dess brister, men i dagsläget finns bättre produkter i samma prisklass, däribland Roccats Isku FX.

Ser ni Enter-knappen? Liten och rädd och en klar designmiss.