Medan Microsoft frekvent uppdaterar sina handkontroller med små förbättringar samt att de lanserat Elite Controller-varianten för mer krävande spelare, har Sony i huvudsak låtit bli allt sådant. Det betyder lyckligtvis inte att alternativ saknas för den som verkligen vill ha det där lilla extra som ändå ger ett, om inte annat teoretiskt, övertag i dödsmatcherna online.
Razer är ett företag som tillverkat flera favorittillbehör för mig genom åren, inte minst Razer Wildcat som är en Elite Controller-utmanare med en massa goda egenskaper och den tjänar som utmärkt jämförelse eftersom Razer Raiju som jag nu recenserat i huvudsak känns som en motsvarighet för Playstation 4. Där Wildcat var skrikigt illgrön, känns denna lyckligtvis lite mer återhållsam, även om det direkt syns att det inte Sony själva som designat denna.
Som de flesta liknande produkter, är Razer Raiju en påkostad historia där inga genvägar tagits. Med i den propra lådan den levereras i ligger en fodrad väska för handkontrollen. Praktiskt för både transport och förvaring såklart, och den innehåller även en skruvmejlsel för enkelt modifierande. Handkontrollen väger marginellt mer än Dual Shock 4 och med gummerade ytor får man ett brutalt gott grepp om prylen som nästan känns klistrad i näven. Värt att observera är att dessa ytor redan kommer förklistrade på handkontrollen, till Wildcat var jag tvungen att göra det själv med visst misspass som följd.
Utformningen, ergonomin och själva plastkvaliteten påminner mycket om den till Xbox One-handkontrollen som liksom är lite sträv i känslan, och på både bak- och ovansidan sitter extra knappar. I samma sekund som du klickar på någon av de fyra huvudsakliga knapparna på framsidan noterar du att något är annorlunda. Liksom till Xbox One Wildcat är switcharna nämligen helt ofattbart snabba. Trycket som krävs är precis så man inte ska råka klicka fel när man drar fingrarna över knapparna, men minsta lilla belastning och det registreras.
Det är inga åsikter om ditt spelande kommer snabbas på av detta - det är ett regelrätt faktum. Det bästa exemplet på det är förstapersonsskjutare där du oftast avfyrar skott med någon av trigger-knapparna. Här kan du med en enkel låsmekanism ta bort de analoga funktionerna och göra dem lika känsliga som de på framsidan. Du kommer skala av i runda slängar en hundradels sekund på det sättet och alltså skjuta snabbare, vilket ökar chanserna att du går levande ur striden istället om den annars varit väldigt jämn. Dessutom kan knapparna kastas om precis som du vill och det utan extra mjukvara eller liknande.
I huvudsak har jag spelat Doom och Final Fantasy XV för att testa vad Raiju går för, och i båda dessa fall tycker jag att det är trevligare än med Dual Shock 4. Jag kan dock inte påstå att mitt Final Fantasy XV-spelande vinner särskilt mycket på det, men det minimerar risken för feltryck vid val av vapen och det blir lättare att tajma kontringar. Däremot i Doom märks det vilken best till handkontroll detta är. Bethesdas ursnabba spel sätter alla funktioner på test, och efter en spelad timme eller två känns det motvilligt att byta tillbaka till Dual Shock 4 när jag vill jämföra. Jag vill ha mina genvägar på baksidan för att slippa ta fingrarna från trigger-knapparna och de snabbare switcharna.
Jag provade även att spela Street Fighter V med handkontrollen med vetskapen att jag skulle bli frustrerad. Det här är normalt en paradgren för Sonys handkontroller, men Razers doningar är framför allt optimerade för action och alla fyra knapparna i styrkorset är just separata knappar snarare än ett styrkors i traditionell bemärkelse. Du kan alltså trycka in både uppåt och nedåt samtidigt om du vill. Det här är helt odugligt för fighting och medan jag älskar den extrema snabbheten i knapparna när det ska skjutas, så upplever jag att de provocerar mig att trycka fel här.
Analogspakarna är också föredömligt bra och den blå gummeringen som sitter på ger perfekt grepp. Analogspakarna är dock väldigt bra till Dual Shock 4 som det är, och för mig är det mest en smaksak vilken av dem man föredrar. Jag tror ingen av dem har några spelmässiga fördelar.
En sak jag gissar kommer vara något av en vattendelare är också touch-plattan. Detta är som sagt en handkontroll optimerad för just action, och för att minimera feltryck krävs ett lite mer robust tryck här för att det ska bli som jag tänkt mig. Den är alltså inte riktigt lika känslig. Spontant gillar jag det, men i spel som väldigt mycket förlitar sig på funktionen är jag inte så säker på att jag skulle tycka att det tillför något.
På minussidan hittar vi den textilklädda kabel som medföljer handkontrollen. Den är såpass grov och omedgörlig att den kan upplevas vara lite i vägen mellan varven. Jag förstår att Razer vill erbjuda kvalitet rakt igenom, men en smidigare kabel hade varit att föredra. Dessutom finns en udda utfräsning för kontakten till nämnda kabel, så glömmer du den hemma eller den går sönder är sannolikheten tyvärr stor att du får spela med annan handkontroll. Vidare är LB/RB-knapparna lite svampiga i känslan och helt klart det svagaste kortet till handkontrollen. De är för plastiga och har heller inte den där extrema snabbheten hos de andra knapparna. Jag hade även velat ha ett par reservtoppar till analogspakarna eftersom jag vet att jag kommer slita ut dem. Att skicka med ett par extra hade gjort mycket för lyxkänslan så jag om ett år eller två kunna återställa dem till nyskick.
Razer Raiju är i slutändan en fantastiskt bra handkontroll för action som enligt min ringa mening vida överstiger Dual Shock 4 i denna kategori, och även ren trivsel för racing och liknande. Om du däremot framför allt spelar partyspel, fighting, plattformstitlar och liknande grejer så finns ingen anledning att investera i denna - och om du inte spelar ofta eller har små barn kan den rent av vara ett sämre alternativ än originalet. Är du däremot tävlingslysten och vill ha det bästa när det vankas Battlefield 1, Call of Duty: Infinite Warfare eller Overwatch så är det just Razer Raiju du ska ha. Bättre till Playstation 4 finns inte.