Circuit Superstars

När jag var en liten knatte hade jag många leksaksbilar. Massor. En hel säck full med alla möjliga storlekar och biltyper. Jag brukade ta säcken med mig till min farmor och farfar som bara bodde några hus bort. Sen tömde jag ut hela säcken och lekte och körde där bara fantasin satte gränserna för vad som egentligen utspelade sig mellan alla bilar. Ett race kanske? Anledningen att jag tar upp detta är att jag får samma känsla av att spela nya Circuit Superstars. Det är som att vara tillbaka i min barndom och där jag bara har kul, superkul, ultrakul med bilarna. Jag blir nästan sugen på att springa ner i källaren och hämta några Micro Machines.

Det är främst spelets utseende som får det att kännas som att jag sladdar omkring med några leksaksbilar. Och jag kan inte hylla utseendet tillräckligt, det är fantastiskt vackert och charmigt. Faktum är att jag inte har tagit så många skärmdumpar till en recension som till det här spelet. Inget sportspel, motorsportspel eller rollspel har kommit ens i närheten. Skärmdumparna gör inte ens spelet rättvisa utan det måste spelas för att upplevas på bästa sätt (och spela det bör du). Allt är grymt bra designat, från bilarna till själva banorna till miljöerna runtomkring. Allt ses uppifrån i en vinkel som kan ta en stund att vänja sig vid. Ibland visar den inte heller tillräckligt mycket av vad som är framför bilen och om jag inte håller koll på kartan kan det vara svårt att veta hur jag ska placera mig efter en raksträcka till exempel. Det hjälper att lära sig alla banors utseende för att veta vad som kommer.

Precis som utseendet kanske skvallrar om är detta så mycket arkadracing det bara går att bli. Det spelar ingen roll om jag kör den lilla Fiat 500-kopian, det finns inga riktiga bilmärken, i Piccino Cup eller en stor lastbil. Det kommer sladdas runt kurvorna. De olika biltyperna känns dock tillräckligt olika i hanteringen för att det inte bara ska vara kosmetiskt. En rallycrossbil kommer sladda på ett sätt och en lastbil svänger smidigt som... en lastbil. Även de amerikanska muskelbilarna vill hellre åka snabbt rakt fram än att sladda runt i en kurva, så där krävs det en större inbromsning. Det finns totalt tolv olika biltyper, från en 50-talsracer till något du hittar i Dakarrallyt till moderna Formel 1-bilar. Singelspelarläget är mästerskap med fyra lopp baserade på varje biltyp. Det finns sedan fem olika svårighetsnivåer att välja i varje mästerskap. Tyvärr skiljer sig ingenting mellan svårighetsgradera förutom att det så klart är olika svårt. Jag hade gärna sett andra banor, längre lopp eller liknande.

Jag startade i tidigare nämnda Piccino Cup där varje lopp är fem varv långa. Problemet jag har med detta är att tävlingarna är alldeles för korta. Eller snarare är det banorna som är för korta. Samtliga banor är 30-40 sekunder långa med endast en bana som är längre. Det betyder att jag är klar med Piccino Cup på under tio minuter. Jag ser nog detta som ett positivt klagomål trots allt då det mest betyder att jag vill ha mer Circuit Superstars. För banorna som finns där är magnifika. Mina två favoriter är Lost Lagoons som är den längsta banan och utspelar sig i skogen samt Interstate som äger rum längst en amerikansk vägtyp av samma namn. Efter den cupen jobbade jag mig upp mästerskap för mästerskap tills jag kom till de riktiga monstren. Det var också då en helt annan strategi krävdes. Tävlingarna med de starkaste och snabbaste bilarna kräver nämligen depåstopp. Formula GP, som F1-tävlingen kallas, består av tio varv per lopp och där finns både bränsleförbrukning och däckslitage. Kör du som jag, som en dåre, kommer däcken strimlas sönder fortare än när du river ost. Sämre däckkvalitet leder till sämre grepp och sämre varvtider. Det är också rätt uppenbart var som händer när bränslet tar slut. Det här lägger till något helt nytt i vad som dittills bara var att köra fort, fort, fort. På de högre svårighetsnivåerna krävs det också bättre körning. Det går då inte längre att sladda runt varje kurva utan rätt linje och tajmade inbromsningar blir viktiga. Annars kommer du bli omkörd fortare än du kan säga Circuit Superstars.

Tittar vi på spellägena finns det förutom säsongsläget (Grand Prix) också individuella race där du kan välja biltyp, bana och så vidare. En sak som jag verkligen inte förstår varför det saknas är en knappt för att starta om ett race. Här finns "Resume" och "Quit", men inget "Restart". Jag kan förstå om Original Fire Games inte vill inkludera det i säsongsläget, för att vi inte bara ska kunna återstarta oss till förstaplatserna, men jag förstår inte varför det också saknas i singelloppen. Vill ja, till exempel, försöka nöta och slå personligt rekord på en bana, men snurrar i första kurvan måste jag gå tillbaka till huvudmenyn och starta loppet därifrån igen. Knäppt. Onlinedelen består av "Weekly Time Trials" där du har en förvald bil och bana och försöker få en så bra tid som möjligt samt möjligheten att köra mot upp till elva andra spelare. Jag hade gärna berättat hur detta fungerar, men efter att ha väntat 15 minuter för att paras ihop med endast en spelare gav jag upp. Vill du spela mot dina vänner i soffan finns det möjlighet för fyra spelare. Ytterligare ett spelläge kallat "Top Gear Time Attack" finns, men det var inte tillgängligt för mig att testa.

Det var länge sen jag hade så kul med ett spel som jag har haft med Circuit Superstars. Det är sådär barnsligt kul där jag kan sladda runt i kurvorna i arkadstil och bara njuta av hur underbart vackert och charmigt det är. Du behöver inte ens vara bilsportsintresserad, det här är ett spel du bör testa ändå. Kul, kul, kul. Nämnde jag att spelet är förbannat kul?