Cookie

Gamereactor uses cookies to ensure that we give you the best browsing experience on our website. If you continue, we'll assume that you are happy with our cookies policy

Svenska
Gamereactor
recensioner
The Dark Pictures: House of Ashes

The Dark Pictures: House of Ashes

Det har blivit dags att förkovra sig i skräckäventyr med övernaturliga inslag i den tredje delen av The Dark Pictures-serien, precis lagom till Halloween...

Prenumerera på vårt nyhetsbrev här - Få information om julkalendern

* Obligatoriskt att fylla i
HQ
HQ

Jag var väldigt förtjust i Supermassives Playstation 4-exklusiva skräckspel Until Dawn, men tyckte generellt att det pågick lite för länge och storyn liksom tog om där den borde ha avslutats. Skräckfilmer brukar sällan vara överdrivet långa och har generellt en ganska enkel story, och The Dark Pictures Anthology kändes på förhand som en bra lösning, med studions halvt patenterade upplägg i lite mindre äventyr.

Men 2019 års Man of Medan var tyvärr inte helt klockrent, medan Little Hope däremot kändes som ett kliv i rätt riktning. Nu är det alltså dags för House of Ashes, vilket jag på förhand hade väldigt höga förväntningar på, då upplägget med amerikansk militär och uråldrig ondska trots allt inte är så överexploaterat som så mycket annat i skräckgenren. Även om grundkonceptet går att känna igen där jag tar kontroll över olika karaktärer under resans gång för att få flera perspektiv på samma historia, är det ändå oväntat mycket nytt som möter mig här.

The Dark Pictures: House of Ashes
Curator är tillbaka i The Dark Pictures: House of Ashes och lika bra på att sätta stämningen som någonsin förr.
Detta är en annons:

Mycket kommer såklart från det faktum att det är amerikansk militär i centrum denna gång. Istället för nervösa ynglingar på en båt eller en förvirrad familj efter en busskrasch, får vi här machosoldater under 2000-talets tidiga Irak-krig vilka peppar varandra på det sätt amerikanska militärer ofta gör på film (och förmodligen också i verkligheten). Det betyder gott om "Oorah!" och problemlösning som involverar vapen istället för att fly för sitt liv som spontan reaktion på hemskheter, medan ni letar efter Saddam Husseins påstådda massförstörelsevapen i ett gammalt bortglömt tempel.

En annan nyhet är att spelet inte är lika linjärt som de båda föregångarna, utan du får själv fritt styra kameran och kan alltså kolla in saker som du själv vill. Mycket är dock fortfarande ganska låst och det är absolut inte tal om någon slags öppen spelvärld, men det bidrar ändå till en mer modern känsla och man kommer ifrån fenomenet att man går fram och tillbaka på samma plats och försöker komma på vilket liten detalj som missats medan man försöker ta sig vidare.

The Dark Pictures: House of AshesThe Dark Pictures: House of Ashes
Det militära temat gör att känslan av utsatthet inte infinner sig på samma sätt.

Det urgamla templet och det militära upplägget gör att spelet sticker ut rejält i sammanhanget spel och skräck. Som jag skrev ovan handlar det inte om livrädda civilister, utan proffsmilitärer. Därmed försvinner mycket av psykologin, och även om överlevnad fortfarande står i fokus, så uppstår inte samma känsla av skräck när jag spelar stenhårda karaktärer. Om inte de blir rädda, så blir inte heller jag rädd. Det militära temat betyder i praktiken också betydligt mer action än i de båda föregångarna, och jag får även känslan av att berättandet går snabbare. Redan tidigt introduceras du för spelets övernaturliga varelser och mycket av problemlösningen handlar om att skjuta och spränga dem i bitar.

Detta är en annons:

Protagonisterna utgörs här av fem karaktärer där CIA-officeren Rachel King, som spelas av Ashley Tisdale, känns som något av en huvudperson tillsammans med sin make Eric King som är högt dekorerad inom flygvapnet. Till duon kommer även de båda marinsoldaterna Jason Kolchek och Nick Kay samt till sist irakiska soldaten Salim Othman. Allt som allt känns de som en trupp som satts samman för att vara trovärdig snarare än att bocka av mångfaldsparametrar, och de har sina vitt skilda personligheter och relationer sinsemellan, vilket i sin tur är något du kan utforska och även exploatera på olika sätt. Givetvis kan de alla också dö, något som såklart får drastisk inverkan på storyn.

The Dark Pictures: House of Ashes
Miljöerna är blandad kompott, en del mycket snygga och andra mer sparsmakade.

Du som spelat studions tidigare delar vet såklart att mycket av trovärdigheten kommer från det faktum att Supermassive Games är oerhört skickliga på att göra levande ansikten, där ögonen i det närmaste känns riktiga. Det tillför väldigt mycket till de val jag förväntas göra samt stämningen i stort att personerna i det närmaste känns levande när de är inzoomade. Utzoomat är det dock en annan historia och den rigor mortis karaktärerna tycks lida av skvallrar att detta i grunden är ett spel som bygger på teknik från Playstation 4 och Xbox One, snarare än att dra rejäl nytta av de nyare konsolerna. Även omgivningarna är en något blandad kompott av makalöst snygga detaljer och andra som känns mer sparsmakade.

Precis som i de tidigare spelen är det ömsom dina val och ömsom Quick Time Events som påverkar i vilken riktning storyn ska tas. Utmaningen är generellt sett ganska låg och har du bara den minsta is i magen och är beredd på oväntade händelser, så kommer du inte ha några problem att överleva skräcken som väntar - något jag egentligen inte tycker är ett problem. Det är inte den typen av spel som vinner på att vara svårt. Du får dessutom föraningar mellan varven (något du som spelat föregångarna kommer känna igen) som visar ett slags värsta tänkbara scenario längre fram, och därmed ger dig ledtrådar om hur du ska kunna klara dig från döden. Lyckligtvis går det att skruva upp utmaningen för dig som vill ha mer tuggmotstånd och inte bara nöjer dig med en interaktiv skräckberättelse, även om det stundtals kan vara ganska orättvisa saker som leder till döden för en karaktär även på standardsvårighetsgraden. Även om du gör allt rätt, kan det ibland vara ett enda felaktigt knapptryck som leder till en enkelbiljett till Nangiala, vilket är mer frustrerande än underhållande.

Detta är en annons:
The Dark Pictures: House of Ashes
De val du fattar får en större betydelse här än i tidigare delar i serien.

Som bäst är The Dark Pictures Anthology-serien när jag spelar med min sambo och tillsammans försöker lösa mysterierna och överleva genom att dela handkontrollen mellan olika karaktärer. House of Ashes stödjer detta fullt ut med ett Movie Night-läge som uppmuntrar till spelsättet. Det gör det mer spännande eftersom jag då inte får samma möjlighet att påverka allt som händer i storyn, vilket faktiskt bidrar till att få de olika personerna att kännas just som olika personer.

I slutändan är The Dark Pictures: House of Ashes inte riktigt det kliv i rätt riktning som jag tyckte Little Hope var, utan snarare ett steg i sidled. Även om det spelmekaniskt förbättrats och persongalleriet är The Dark Pictures Anthologys bästa, känns det tekniskt fortfarande ojämnt och det är med marginal den minst läskiga delen i serien hittills. Gillade du tidigare spel, lär du dock gilla även detta, och i slutändan är det fortfarande ett riktigt mysigt äventyr att spendera Halloween med.

HQ
Detta är en annons:
07 Gamereactor Sverige
7 / 10
+
Bra persongalleri, uppfräschat gameplay, makalösa ansikten, annorlunda tema, valen har stor betydelse
-
För actionbetonat, blir aldrig läskigt, styltiga animationer
overall score
Detta är Gamereactor-nätverkets medelbetyg Du kan sätta ditt eget betyg genom att klicka här

Relaterade texter

0
The Dark Pictures: House of AshesScore

The Dark Pictures: House of Ashes

RECENSION. Skrivet av Jonas Mäki

Det har blivit dags att förkovra sig i skräckäventyr med övernaturliga inslag i den tredje delen av The Dark Pictures-serien, precis lagom till Halloween...



Loading next content