Cookie

Gamereactor uses cookies to ensure that we give you the best browsing experience on our website. If you continue, we'll assume that you are happy with our cookies policy

Svenska
Gamereactor Sverige
recensioner
Runaway 2: The Dream of the Turtle

Runaway 2: The Dream of the Turtle

Pendulo Studios verkar tycka att det var bättre förr och bjuder på ett äventyrsspel enligt konstens alla regler... men de glömde det där med en bra handling

"Video dödade radiostjärnan," sjöng The Buggles, året var 1979 och det var så rätt, för vem ville se en tjock gammal farbror med ljuv röst när det fanns en massa bildsköna ynglingar som med rätt studiomix och ljudspår fullproppade av synthar kunde fås att låta acceptabla? Jag har en egen observation att göra: "internet dödade äventyrsspelet".

Att genren idag är närmast utdöd beror helt enkelt på ett grundläggande fel: hela genren går ut på att pröva sig fram till en lösning genom att klicka, fundera, klicka lite till och fnissa lite åt alla finurliga kommentarer som spelfiguren häver ur sig. När lösningen sedan finns listad på närmaste fusksajt och det i praktiken är några sidor med raka instruktioner på hur man klarar spelet från början till slut, finns det ingen större anledning att ägna timmar med hjärnan i djupa veck för att lista ut att man ska använda apan på grenen på jordgloben på kristallen.

Allt som finns kvar, den enda motivationen att spela ett äventyrsspel, är därför en god berättelse. Äventyrsspelen är fortfarande unika i att de kan berätta en historia utan inblandning av actionsekvenser och oftast utan någon risk att bli dödad och tvingas börja om. Broken Sword 3 och Dreamfall är två spel som lyckades med det, Runaway gör det tyvärr inte.

Det hela börjar på ett plan som precis är på väg att krascha i en tropisk djungel. Låt mig som vän av ordning påpeka att "kraschande plan" och "djungel" får upp ungefär 346 träffar i min interna äventyrsspelsdatabas, jag behöver bara se tillbaka några år på just Broken Sword 3 eller ännu lite längre på Flight of the Amazon Queen. Huvudpersonen Brian, som inbitna äventyrsspelare kanske redan har träffat i Runaway: A Road Adventure, knuffar ut sin tjejkompis ur planet med den enda fallskärmen, men detta hjältedåd förtas lite av att hon blir skjuten på vägen ner. Hur som helst, Brian överlever kraschen och måste sedan hitta ut från djungeln, rädda sin tjejkompis och gärna också lista ut en massa mysterier på ön.

Till detta kommer en rad mysko föremål (det första man hittar är en mekanisk pissande hund), ett gäng stereotypa företeelser (apor får 93 träffar i databasen, och extra pluspoäng för att man kan stoppa den i den oändligt stora äventyrsspelsbakfickan på Brians designershorts) och några vansinnigt stereotypa karaktärer. Ja, hela spelet är som en interaktiv dokusåpa med de gamla vanliga karaktärerna: den någorlunda normala killen, mansslukerskan (som har haft ungefär trettionio pojkvänner det senaste året), den hänsynslöse och endimensionelle militären, en australiensisk surfarkille som säger "mate" efter vartannat ord, och så vidare.

Från starten är jag komplett ointresserad av Brian, vilket inte blir bättre av sömniga röstskådespelare och trendig pojkbandspop. På gammalt hederligt Lucasarts-vis vänder han sig ibland mot spelaren för att kommentera något, vilket ibland kan vara riktigt kul, men det känns som om utvecklarna borde ha skruvat upp humorn ytterligare några varv. Nu tar spelet sig självt på alldeles för stort allvar för att humorn ska få något utrymme.

Runaway är ett urklassiskt peka-klicka-spel som förutom den förrenderade och cel-shadade grafiken i högupplösning hade kunnat göras för femton år sedan med Lucasarts gamla SCUMM-spelmotor. Man samlar på sig en hel massa prylar i sina oändliga fickor som sedan kan kombineras på hyfsat smarta sätt, om man tar sig tiden att sitta ner och fundera alltså. Brian är inte helt korkad och är oftast med på noterna när du har kommit på lösningen. Långa, lååååånga dialoger skänker en del djup åt karaktärerna men befäster bara fördomarna och det tar evigheter att promenera runt då man inte alltid kan dubbelklicka för att få Brian att skynda sig.

Som sagt, vill man ha ett superklassiskt äventyrsspel med uråldrig spelmekanik och en del sjysst humor så kan det väl duga, men jag skulle mycket hellre lägga pengarna på någon gammal Lucasarts-samling från reabackarna. Trots fyrtio gånger mer detaljerad grafik är det här fortfarande bara en blek kopia från den tiden då äventyrsspelen hade sin storhetstid.

Runaway 2: The Dream of the Turtle
Runaway 2: The Dream of the Turtle
Runaway 2: The Dream of the Turtle
Runaway 2: The Dream of the Turtle
Runaway 2: The Dream of the Turtle
Runaway 2: The Dream of the Turtle
Runaway 2: The Dream of the Turtle
Runaway 2: The Dream of the Turtle
Runaway 2: The Dream of the Turtle
Runaway 2: The Dream of the Turtle
Runaway 2: The Dream of the Turtle
Runaway 2: The Dream of the Turtle
Runaway 2: The Dream of the Turtle
Runaway 2: The Dream of the Turtle
Runaway 2: The Dream of the Turtle
Runaway 2: The Dream of the Turtle
05 Gamereactor Sverige
5 / 10
+
Tekniskt snyggt, klassiskt upplägg, smarta pussel
-
Stereotypt, tråkiga karaktärer, olidligt långa dialogsekvenser
overall score
Detta är Gamereactor-nätverkets medelbetyg Du kan sätta ditt eget betyg genom att klicka här

Medlemsrecensioner

  • Kråkan
    Inte lika bra som det första men ändå underhållande. Denna gången ska man leta reda på Gina som kraschat på en ö där militären håller... 7/10