Det är något speciellt med att härska över en hel armé enbart med finger-topparna. Du är inte bara en fotsoldat som på egen hand ska avgöra ett krig utan du är härföraren med kontroll över krigets förlopp. Du har den strategiska överblicken, men ändå kontrollen över minsta infanterist.
Du skickar ut spioner för att rekognoscera, planlägger sedan din strategi och rustar upp din armé för att slutligen med full kontroll marschera in i fiendebasen för ett avgörande slag. Allt når sitt klimax i det ögonblick du inser att fiendens här vacklar och att du kommer att gå vinnande ur striden. Bara det sista städarbetet återstår och för mig är det en stund av total lycka.
Command & Conquer har alltid varit min favoritserie i realtidsstrategigenren och kommer så att förbli även efter denna del. Det tredje kapitlet i Tiberium-serien följer troget samma recept som de äldre spelen och levererar precis det som jag hade förväntat mig. Ett strategispel som är en logisk fortsättning på arbetet studion gjorde med Command & Conquer: Generals och Slaget om Midgård-spelen. Det spelar faktiskt inte så stor roll att jag känner igen det mesta sedan tidigare, då allt är så välgjort och välsmakande.
Det har aldrig funnits någon diplomati eller strategiska grepp som teknologier eller alltför långsiktigt planerande i Command & Conquer. Det handlar om action och strider, även om ett visst mått av strategi knappast skadar. Det kan handla om att gömma en krypskytt i en av de högsta byggnaderna i staden samt att bygga upp en mångsidig armé som klarar av de olika former av attacker som fiendesidan kan tänkas ha planerade.
När det kommer till utseende i Command & Conquer: Tiberium Wars har utvecklaren kommit en bra bit sedan Slaget om Midgård 2. Speciellt är det effekterna som i många fall är riktigt läckra, reflektioner i den våta asfalten och värmedimman som en jetmotor lämnar efter sig. Alla dessa små detaljer bidrar till en mycket polerad grafisk upplevelse.
Första gången jag träffade producenten för Command & Conquer: Tiberium Wars, Mike Verdu, när han avslöjade att spelet skulle inne-hålla en tredje, då okänd fraktion, kunde jag knappt hålla mig från att skrika rakt ut av upphetsning. Den gången ville han inte avslöja något om nykomlingarna, men det räckte för att min hjärna skulle arbeta för högtryck med att fantisera vad det skulle handla om. Avhoppare från brödraskapet eller en gerillagrupp motsvarande GLA i Generals kanske? Nej, så blev det inte alls och jag tänkte alldeles för småskaligt.
Tillhör du den skara spelare som inte vill veta sånt här i förhand är det nog bäst att du slutar läsa nu och hoppar över några rader. Den tredje fraktionen utgörs nämligen att ett gäng besökare från yttre rymden. För mig känns det som ett aningen märkligt val och även om de är väldigt läckert designade och väl inskrivna i handlingen förblir jag skeptisk. Det påminner om när jag skrev invecklade berättelser i skolan och ända sättet att avsluta det hela på ett vettigt sätt var att huvudpersonen fick vakna upp av att väckarklockan ringde. Allt var bara en dröm.
Rymdvarelserna är annars ena riktigt sega jävlar, om ni ursäktar språket, att spela mot. Man skulle kunna likna dem vid högteknologiska versioner av de odöda i Warcraft-spelen. Utöver dessa är allt sig likt mellan brödraskapet Nod och GDI. De ligger rejält i luven på varandra och vi får återstifta bekantskapen med klassiker som mammoth tank, ion cannon och obelisk tower of light.
Självfallet är även de töntigt charmiga mellansekvenserna, mer framträdande och påkostade än tidigare med en rad mer eller mindre kända skådespelare som Josh Hollway (Lost) och Michael Ironside (Starship Troopers). Naturligtvis handlar det inte om produktion i Hollywoodklass, men det finns en charmig gammaldags varm känsla som får mig att minnas den tid då filmade mellansekvenser var vardagsmat i spelvärlden.
Tiberium Wars är precis det som alla fans av serien önskat sig. Mer av samma klassiska ingredienser som fått oss att spela Command & Conquer under det senaste decenniet. Det är fulldukat med dokumentärer, rapporter och mängder av godis från det science fiction-universum som byggts upp kring serien. Är du en inbiten fan av serien kan du gott lägga till en pinne på mitt betyg för den här åttan är mycket stark.