Cookie

Gamereactor uses cookies to ensure that we give you the best browsing experience on our website. If you continue, we'll assume that you are happy with our cookies policy

LIVE
HQ
logo hd live | Halo Infinite
See in hd icon
Svenska
Gamereactor
recensioner
Grand Theft Auto: The Trilogy - Definitive Edition

Grand Theft Auto: The Trilogy - Definitive Edition

Efter två års hemlighetsmakeri är Rockstars hett efterlängtade remaster-trilogi äntligen här men någonstans på vägen gick det mesta fel. Petter är inte alls imponerad...

Prenumerera på vårt nyhetsbrev här - Få information om julkalendern

* Obligatoriskt att fylla i
HQ

Jag minns det som om det var igår. 2001, Rockstar rullade ut Grand Theft Auto III, som kallades Grand Theft Auto 3D av mig i en skeptisk förhandstitt ett år innan det var dags för den hårdkokta gangstersagan att trollbinda en hel spelvärld. För även om jag älskade Grand Theft Auto och hade roligt med Dreamcast-versionen av Grand Theft Auto II så var ju Rockstar på den tiden inga actiongiganter. Deras lägstanivå var inte särskilt hög, de hade ingen storslagen meritlista och hade dessutom aldrig pysslat med tredimensionella spel tidigare. Det fanns med andra ord många frågetecken inför GTA III och det var såklart aldrig särskilt säkert att det skulle lyckas med allt som bröderna Houser drömt om. Redan under introsekvensen var jag fast. Grand Theft Auto III trollband från första stund och jag kommer väl ihåg hur investerad jag var i världen, storyn och atmosfären tidigt i äventyret. Resten är som vi alla vet - historia.

Grand Theft Auto III skrev om regelboken inte bara för actiongenren men för hela spelvärlden och Rockstar gick från ett litet skotskt mikroteam till en av världens mest respekterade utvecklare. Den dynamiska spelstrukturen, den öppna och framförallt tonalt mörka och våldsamma spelvärlden, de popkulturella referenserna, musiken, den vuxna och filmliknande berättelsen... Jag överdriver inte när jag kallar GTA III för ett av spelhistoriens tre viktigaste titlar. När Rockstar ett par år senare fortsatte på inslaget spår men skiftade tidsepok och spelstad, dränkte oss i Scarface-vibbar och Miami Vice-vinkningar, var det för mig dags igen att kapitulera - fullständigt.

Grand Theft Auto: The Trilogy - Definitive Edition
Den tidstypiska dimman som fanns med i originalen för att dölja tekniska problem med så kallad "pop-up" är nu borta, och det gör att spelvärlden ser superknepig ut särskilt när man flyger omkring.

GTA: Vice City bjöd på en rad spelmässiga förbättringar och expanderade Rockstars smaskiga grundrecept ytterligare till nivåer som ingen annan spelutvecklare kunde konkurrera med, när det begav sig. San Andreas förde konceptet till Compton, där Rockstar bytte ljuslila stekarkavajer och discomusik mot 90-talets tugga gängliv från filmer som Boyz N The Hood, Juiced samt Menace 2 Society. På det sättet som bröderna Houser ramade in tidsepoken, tonen, skrev sina karaktärer och matchade allt med helt rätt musik gjorde samtliga av dessa tre spel till kulturella ikoner, några av de mest älskade actionspelen genom alla tider och när de för ett par månader sedan avslöjade att de arbetade på förbättrade nyversioner, var jag en av dem som hurrade hejvilt.

Detta är en annons:

Under torsdagsmorgonen släpptes då denna efterlängtade samling och mina timmar med spelet har väl kanske inte varit så njutbara sm jag hade sett fram emot. Det dök upp ett par envisa misstankar i mitt huvud när det stod klart att Rockstar inte hade några planer på att skicka oss en recensionsversion av GTA: The Trilogy - Definitive Edition, och nu begriper jag såklart varför. För även om det absolut finns förtjänster här som jag vare sig ska ignorera eller bara nämna i förbifarten (jag kommer dit, snart - och livar att vara grundlig) handlar detta om en trio Playstation 2-spel som i det här skicket är så proppade med buggar och tekniska tillkortakommanden att det för mig blir svårt att vara annat än renodlat negativ.

Grand Theft Auto: The Trilogy - Definitive Edition
Regneffekterna är precis som mycket annat lite väl buggiga.

Bakom denna samling av nyversioner står Florida-baserade Grove Street Games som konverterat Rockstars spel till diverse format och plattformar i tio års tid nu. Grove Street utvecklade bland annat Iphone-versionerna av alla tre spel som släpptes för lite drygt tio år sedan under namnet "10th Anniversary Edition" och det märks tydligt att det är dessa versioner som man konverterat, här. Det är alltså tio år gamla mobilspel som nu överförts från spelmotorn Renderware till Unreal Engine 4. Detta har man gjort via ett par automatiserade system som skalat upp texturer och förändrat karaktärsansikten per automatik, samt förbättrat cirka 100 000 texturer och byggt in förbättrade ljuseffekter. Ljuset är i dessa versioner klart bättre. En klar förbättring, särskilt i Vice City samt San Andreas. Volymetriska ljuseffekter gör att spelen ser mer moderna ut och det finns atmosfär här som saknades i originalen, tack vare att bilarna strålkastare, gatulyktor, neonskyltar, månens sken och mycket annat kastar ljus på spelstäderna på ett sätt som dessa gamla klassiker inte sett tidigare.

Detta är dock den enda förbättringen som gjorts i dessa tre spel som jag är beredd att berömma, här. Så illa är det, trist nog. Resten handlar om saker som jag enbart har negativa saker att säga om. Den idag minst sagt stökiga spelmekaniken som enligt Rockstars skickliga marknadsföringsarbete skulle "förbättras för att kännas mer som ett modernt GTA" är i stort sett oförändrad. Samtliga tre protagonister i samtliga tre spel rör sig bångstyrigt och blockigt och framförallt i GTA III känns både bilkörningen och eldstriderna mest jobbigt bråkiga. Här hade jag såklart förväntat mig något mer, något mycket bättre och det känns i allra högsta grad som att samtliga tre spel hade förtjänat det.

Detta är en annons:

En annan aspekt som till största delen blivit sämre är karaktärernas visuella framtoning. Det automatiserade systemet som förvisso fixat till en handfull figurer ur samtliga tre spel har på samma gång sabbat en rad av figurerna som är instrumentala i de olika tre spelens berättelser och det finns partier här som fått mig att skratta, rakt ut. För det mesta verkar Grove Streets automatfilter ha gjort Rockstars råhuggna gängbusar och gangsters till något som mer ser ut att härstamma från The Sims och det uppstår i och med det såklart en del ofrivillig komik. Jag hade absolut föredragit originalkaraktärerna med kanske lite vässade texturer, framför hur detta ser ut idag.

Grand Theft Auto: The Trilogy - Definitive Edition
Det kryllar av felstavade skyltar i samtliga tre spel och många texturer är utsmetade eller helt förstörda.

Förutom detta är det buggarna och alla tekniska missar som inkluderats här som stör mig allra mest. Det vore väl en sak om detta var utvecklat av en liten grupp amatörmoddare och hade släppts gratis, men bakom denna produktion står en studio specialiserad på just konverteringar samt spelvärldens kanske näst mest mäktiga spelhus som har pengar som gräs, och skulle kunnat ge dessa tre klassiker den behandling som vi alla vet att de naturligtvis förtjänar. Portningen mellan Renderware och Unreal Engine har gjort att densiteten i mängder av material förändrats, vilket gör att man nu kan köra rakt igenom broar, byggnader och annat medan saker som buskar eller gräs helt plötsligt gör att man kolliderar och totalkvaddar sin bil. Jag förstår absolut att även denna del automatiserats, och jag begriper såklart att det blir extremt tidskrävande att se över allt detta i dessa tre gigantiska actiontitlar, men ska man släppa en remaster-samling med titeln "Definitive Edition" och kräva 600 (!) kronor för det, krävs det givetvis att man ser till att dessa saker fungerar betydligt bättre än vad de gör idag.

Det finns även dryg problematik med bildskärmsuppdateringen som dels ligger på 30 bilder per sekund som max till samtliga format förutom våra nya next gen-konsoler (vilket i sig är fullständigt absurt) men även konstant dippar och gör att spelen hackar och hostar på ett sätt som jag inte har någon lust att tolerera. Detta är i grunden 20 år gamla Playstation 2-spel, och borde därmed minst flyta fläckfritt i 60 bilder per sekund till alla dagens format. Inte blir det bättre heller av att musikutbudet är bantat jämfört med originalspelen, rätt ordentligt dessutom. Mycket har hänt på 20 år såklart och att Rockstar och Take Two inte vill betala för licenserna till bland annat Blondies, Michael Jacksons samt Ozzy Osbournes musik kan jag köpa, men det är ändå trist. Som det är nu är spellistorna nedkapade och plockade från Iphone-versionerna av samtliga tre spel, som släpptes för tio år sedan.

Detta är en annons:
Grand Theft Auto: The Trilogy - Definitive Edition
Ljussättningen är helt klart bättre men det spelar ingen egentlig roll för min del när så mycket annat blivit direkt sämre.

Det känns för min del tråkigt att vara gringubben, här. Men det kan inte hjälpas. Att släppa något som heter "Definitive Edition" och kräva in 600 kronor för något som i allra högsta grad håller sån undermålig kvalitet som detta gör, är såklart direkt pinsamt och Rockstar borde absolut veta bättre. Istället borde man ju avsatt ett dedikerat 100-mannateam här som under ett antal år hade fått bygga upp ett spel i taget, från grunden - som Capcoms gjorde med Resident Evil 2 Remake eller Hangar 13 med Mafia: Definitive Edition. Som det känns här, och nu, kan inte ens en tvättäkta GTA-fanboy som jag se någon som helst anledning att fortsätta spela Grand Theft Auto: The Trilogy - Definitive Edition, och det gör mig genuint sorgsen.

04 Gamereactor Sverige
4 / 10
+
Klart förbättrade ljuseffekter, vapenhjulet är smidigt
-
Mängder av buggar och tekniska problem, många karaktärer ser inte riktigt kloka ut, oförbättrad spelmekanik, cirka 35% av originalmusiken saknas
overall score
Detta är Gamereactor-nätverkets medelbetyg Du kan sätta ditt eget betyg genom att klicka här

Relaterade texter



Loading next content