Nerf Legends

"Snälla, snälla, snälla pappa - Kan vi köpa Nerf-spelet?"

När Frank Hegevall (6) ber snällt om att få spela nya spel som han sett reklam för på Youtube, på sin Ipad, har jag alltid lika svårt att säga nej. Jag förstår ju hur han känner, hans nyfikenhet och entusiasm och att han älskar att spela TV-spel värmer mitt gamla gubbhjärta. För jag minns ju så otroligt väl hur jag kände mig när vi inte hade råd med en spelkonsol medan varenda kompis fick ett NES eller en Master System, och hur mycket jag trånade, längtade och den avundsjuka som kom på köpet. Franks vänliga vädjan blir inte sällan till min Kryptonit, och alldeles för ofta köper vi spel som vi borde skippat. Däribland Nerf Legends.

I det Hegevallska residenset älskar vi Nerf. Jag tror inte att jag överdriver när jag säger att det finns 15 olika Nerf-puffror av olika storlek och modell här hemma, allt inklusive små pistoler till Zombie-seriens granatkastare, batteridrivna jättegevär, Fortnite-snipern och allt där i mellan. Jag, Vega och Frank brukar ofta leka Nerf-krig och jag är förhållandevis övertygad om att pappa Hegevall har minst lika roligt som hans avkomma har, här. Just därför kändes det ju naturligtvis inte det minsta konstigt att Hegevall Junior verkligen fick upp ögonen för Nerf Legends när en snyggt ihopklippt reklamsnutt dök upp på hans Ipad.

499 kronor senare och en timmes nedladdning hade det här spelet landat på Franks Switch och sedan dess har vi spelat igenom det, vilket jag helst hade sluppit. För det råder ingen tvekan om att detta är ett av årets sämsta spel, alla kategorier. Storyn till att börja med är i princip icke-existerande, precis som karaktärerna och variationen. I en färgsprakande framtid har mordiska Bollibompa-robotar tagit över och det är upp till dig och ditt leksaksgevär att ställa allt till rätta, igen. Sex stycken banor dränkta i robotfiender och meningslös pussel väntar och det handlar om att springa, skjuta och skrika av frustration på bästa tänkbara sätt, för att nå slutet (efter cirka fem timmars speltid) och sen slippa starta denna sörja, någonsin igen.

Det viktigaste i ett actionspel sett ur förstapersonsperspektiv är såklart vapenkänslan, att det är roligt att avfyra sitt vapen. I Nerf Legends är det inte bara tråkigt att fingra på avtryckaren, det är direkt plågsamt. Det finns ingen rekyl i vapnen, eftersom de skjuter skumgummipilar. Det finns inga egentliga vapenljud, eftersom man avfyrar skumgummipilar. Magasinen rymmer fem eller sex pilar vilket gör att man tvingas ladda om konstant, hela tiden, och känslan när ens skott träffar fienderna är i det närmaste meningslös. Inget händer, fienderna reagerar inte, de ser aldrig ut att bli träffade förrän de plötsligt går upp i rök och detta är såklart det första ordentliga minuset med Nerf Legends.

Det näst viktigaste i ett spel av den här typen är utmanande och smarta fiender, vilket Nerf Legends absolut inte innehåller. Fienderna är kulörta leksaksrobotar som dräller omkring helt tanklöst på de korkat utformade banorna och blipp-bloppar som regelrätta idioter fram till ögonblicket då ens fjuttiga skumgummiskott gör att de går upp i rök. Det finns mig veterligen ingen "artificiell intelligens" här, istället är fiender mer eller mindre magnetiska mot spelaren och liksom dras mot en, vilket skapar ett speltempo som är direkt vidrigt. Nerf Legends är absolut inte svårt, alls, det är ju ett barnspel. Men det är enfaldigt, slött och tråkigt på ett sätt som väldigt få av dagens storspel är.

Banorna är dessutom minst lika värdelösa. Ljusgröna flak av begränsad mängd polygoner huserar spelets usla fiender och även de "pussel" som stoppats in här, frustrerar. Jag är förhållandevis övertygad om att utvecklarna Fun Labs enbart vräkt in "pusslen" för att dryga ut speltiden eftersom Nerf Legends skulle varit över på 40 minuter om det inte vore för alla de gånger man tvingas stanna upp och prickskjuta fem röda knappar för att en dörr ska öppnas och föra en vidare till nästa värdelösa fiendemöte. Musiken och grafiken är även den horribel då detta är klart fulare med klart sämre musik än många, många gratisspel till Android och Iphone. Musiken utgörs helt och hållet av plinkigt skräniga midi-gitarrsolon som blir så enerverande efter en dryg timme att det nästan känns som tortyr. De två röstskådespelarna som finns inkluderade här är inte mycket bättre de, som med hjälp av årets sämsta manus levererar de mest pinsamma repliker jag hört på väldigt länge.

Tillkommer gör en multiplayeraspekt som i Nerf Legends inte fungerar, alls. Det ska finnas öppna, tillgängliga servrar och utgivarna Gamemill hävdar att det finns folk online som spelar deras hopplösa gegga till licenstitel men jag har inte lyckats spela en enda match, på en vecka. Oftast går det inte att komma in till menyn där man letar efter tillgängliga matcher, ens. Lyckas man mot förmodan med det, ändå, saknas det spelare vilket gör att det inte går göra annat än skratta åt detta fasansfulla elände. Jag trodde nog inte att det skulle släppas något spel under 2021 som skulle tråka ut mig på samma högeffektiva sätt som Balan Wonderworld gjorde, men Nerf Legends är helt klart där uppe i uselhetstoppen och sniffar.