Svenska
Gamereactor
recensioner
Elden Ring

Elden Ring

Två år, åtta månader och 14 dagar. Så längesen var det From Software presenterade sitt nya projekt under E3 2019, och nu har vi på Gamereactor äntligen fått besöka landet "Däremellan" för att få svar på frågan vi grubblat på sedan dess - Hur bra är Elden Ring?

Prenumerera på vårt nyhetsbrev här

* Obligatoriskt att fylla i
HQ

Resan mot slottet uppe på berget har varit lång och tufft. Efter att ha smugit mig förbi ett par utposter, stridig mot flertalet fiendetrupper (varav en innehöll en monstruös jätte med ett massivt bredsvärd) samt undvikit kraftiga vindar och inkommande blixtnedslag så står jag vid den skimrande guldporten som skiljer mig från mitt mål - en invasion av Stormveil Castle där Godrick, en av flera så kallade "skärvhållare", lever ut sitt gränslösa skräckvälde. Jag känner mig dock stark och självsäker efter flera timmar ute på de öppna fälten som utgör majoriteten av skådeplatsen kallad The Lands Between, och med mitt blänkande svärd i den högra handen och en robust sköld i den vänstra gör jag mig redo att besegra mitt motstånd för att återigen känna segerns ljuva välbehag rinna över mitt sinne likt ett svalkande balsam. Femton sekunder senare, och efter 2-3 par snabba rapp från slottets dörrvakt, faller jag dock ner från den smala bron som utgjorde vårt kortvariga slagfält, och istället för ytterligare en triumferande fjäder i hatten så får jag se mitt svidande högmod ackompanjeras av spelvärldens mest ikoniska och hånfullt illröda bokstäver som på nytt brer ut sig över TV-skärmen.

"You Died"

Välkommen till Elden Ring.

Elden Ring
Visions of death ahead, therefor try despair...
Detta är en annons:

Ända sedan Demon's Soul lanserades till Playstation 3 år 2009 har utvecklaren From Software axlat rollen som spelvärldens läromästare och försökt få oss att utvecklas av våra ständigt återkommande misstag. För ett nederlag behöver som bekant inte alltid vara något negativt, och en svår väg mot framgångens himmelska sötma är många gånger mer tillfredsställande än en simpel räkmacka mot en lättåtkomlig mållinje. Denna ideologi är förvisso något som vi har haft med oss sedan spelindustrins början på 70- och 80-talet, men det är med spel som Dark Souls, Bloodborne och Sekiro: Shadows Die Twice som den traditionellt mördande svårighetsgraden från förr, och den njutbara spelglädjen den medför, har hittat en plats i den moderna spelbarheten. Med nya mastodontprojektet Elden Ring i startgropen har sedan Miyazaki & Company tagit sitt grundkoncept till en helt ny nivå, men man gör det paradoxalt nog samtidigt som man öppnar upp tillgängligheten och gör det lättare för nya och mer oerfarna spelare att känna framgång utan att de behöver slita loss allt sitt hår i processen.

Elden Ring
Miljöerna är enorma och sagolika.

Innan ni blir oroliga: Elden Ring är fortfarande ett svårt spel, och på sina ställen skulle jag till och med vilja kalla det väldigt, och snudd på extremt, utmanande. Det är på många platser helt i samma linje som sina föregångare Dark Souls och Bloodborne, och även om det inte når upp till den löjliga svårighetsgraden som var närvarande i Sekiro: Shadows Die Twice så finns här utmaningar värdig de mest dedikerade spelarna. Grejen med Elden Ring är dock att man fyller ut sin redan krävande spelbarhet med mer variation och större valmöjligheter som i sin tur ger upplevelsen mer luft och ett bättre tempo. Vi snackar om välbehövliga andningspauser i anslutning till den hårda manglingen från spelets fiender och bossar, och att kunna svarva fram sin egen väg genom ett snårig hav av misär är en av Elden Rings absoluta styrkor.

Elden Ring
Guld är ett bestående inslag i allt du ser och gör. Glimrande runor används som betalning och som ett sätt att öka i nivå, och allt har sitt ursprung från den mytomspunna Elden Ring
Detta är en annons:

Mycket av detta tillskrivs såklart den öppna spelvärlden som är ett monumentalt nytillskott jämfört med utvecklarens föregående titlar. För när man tidigare har känt sig inrutad på en av ett fåtal förutbestämda passager, och stångat sig blodig mot motståndet som stått i ens väg, så är man här betydligt mer fri i hur man vill tackla uppgiften. Det hela är lite som om Dark Souls blandas med Nintendos hyllande The Legend of Zelda: Breath of the Wild och Capcoms mer underskattade fantasy-pärla Dragon's Dogma, och denna nyfunna öppenhet lyfter såväl den övergripande spelglädjen som moralen att vilja överkomma sina motgångar. Det finns nämligen så otroligt mycket att göra, och då det alltid väntar något nytt och spännande runt varje hörn så uppmanas man ständigt att röra sig framåt. Du behöver liksom inte besegra den där eldsprutande draken på en gång, och att utforska grottor, hitta andra färdriktningar samt söka efter skatter och bättre utrustning är många gånger den bästa lösningen när man ställs mot en oförlåtande tegelmur som hindrar ens framfart. Det finns nämligen ingen utstakad väg som man måste följa, och även om det såklart förekommer en story med specifika huvuduppdrag så är det sällan en forcerade hand som styr dina handlingar eller tvingar dig att göra saker i en viss ordning.

Elden Ring
Miljövariationen håller yttersta toppklass.

Valmöjligheterna speglar sig även i sättet du tar dig an fienderna i Elden Ring, och speciellt i den öppna spelvärlden kan du använda mängder av olika taktiker för att stå som segrare i slutändan. Din nya springare (en get-häst vid namn Torrent) adderar till exempel mycket fart och smidighet, och att bara kunna rida in i en batalj och svinga ens svärd på vinst och förlust tillför ett underbart flyt och en nyfunnen trygghet (en falsk sådan emellanåt ska tilläggas) där man känner att man inte ständigt måste röra sig i snigelfart och bedöma varje situation med millimeterprecision. Att snabbt kunna ta sig ifrån en taskig sits är nämligen en av flera utsträckta händer från utvecklarna, och även om vissa purister och masochister säkert hade velat se mer hinder än hjälpmedel så ger de nya verktygen en möjlighet för alla att hitta en egen spelstil som passar.

Även andra uppdaterade spelsystem gör det förövrigt enklare att handskas med spelets svårighetsgrad, och då världen är så pass stor är det uppenbart att utvecklarna har fått tänka om jämfört med sina tidigare mästerverk. Du kan som exempel snabbresa mer eller mindre från start numera, och mängden viloplatser är därtill många och utspridda med jämna mellanrum. Det finns även små "checkpoints" här och var (oftast i anslutning till en massiv fiende) som du kan börja om vid om du skulle råka dö, och det tydligt att det inte längre handlar lika mycket om att genomföra en krokig hinderbana för att ta sig fram till en boss, utan utmaningen att besegra en svår motståndare kan istället stå på egna ben utan att behöva samåka med klurig bandesign och otillgängliga startpunkter. Det finns fortfarande snava passager och ogästvänliga tillhåll dock såklart - och då pratar vi om platser där en annalkande viloplats känns som en välkomnande oas ute i en brinnande öken - men det är just variationen som förhöjer dessa stunder och gör att man inte konstant känner sig sårbar samt en hårsmån från en att vilja ge upp.

Elden Ring
Parry this you filthy casual!

Detta nya designtänk genomsyrar Elden Ring på ett fundamentalt sätt. Du behöver exempelvis inte längre återvända till en lägereld varje gång du behöver fylla på dina hälsoflaskor, detta då delar av dessa fylls på om du klarar av att besegra större grupper fiender eller en enskilt stor best. Visst, det går givetvis att argumentera att detta gör det enklare och mer strömlinjeformat än hur det såg ut i Bloodborne och Dark Souls, men man bygger samtidigt upp konceptet hand i hand med den nya och fria upplevelsen man vill förmedla, och att inte behöva bryta upp ens utforskade hela tiden eller tvingas vända om när det hettar till är ett tänk som höjer, snarare än sänker, spelglädjen på det stora hela.

The Lands Between är sedan en stor plats att utforska, men även om ytan är imponerade i sig så är det framför allt fokuset på höjd och djup som är den stora stjärnan i sammanhanget. För From Software har inte bara skapat en värld som ingjuter respekt i alla tänkbara väderstreck utan det är framförallt i vertikaliteten upp och ner som man briljerar och visar hur man skapar en trovärdig miljö där hemligheter och faror kan finnas överallt. Att ena stunden rida över ett öppet fält för att i nästa utforska ett gammalt grottsystem som leder en upp till en klippvägg med översyn över samma fält du red över dessförinnan är en mäktig upplevelse, och jag vet inte hur många gånger jag har förundrats över hur stor, invecklad och välgjord spelvärlden faktiskt är. För när tror att man har fått förståelse för hur en plats är uppbyggd har utvecklarna dragit undan mattan under ens fötter, och vad som börjat som en försynt bergsöppning har flertalet gånger utvecklats till långlivade äventyr där jag tvingats färdats hundratals meter under jordskorpan och slutligen funnit mig själv på andra sidan kartan.

Elden Ring
Du kommer upptäcka många grottor under din resa. Flera av dessa är små och lättsamma medan andra försvinner långt ner i djupet och erbjuder en svårare utmaning.

Det är dock såklart inte idé att ha en stor spelplan om den inte är fylld med intressanta saker, och Elden Ring lyckas verkligen kanalisera magin från gamla klassiker som Castlevania: Symphony of the Night och The Legend of Zelda: Ocarina of Time när det kommer till att vilja utforska för utforskandets skull. Kartan är nämligen inte fylld med trehundratolvtusen olika ikoner och markörer med diverse saker att samla eller utmaningar att besegra, och i en samtid där spel mest känns som kalkylerande dussinbyggen med kvantitet som ledord så har vi här istället en upplevelse som andas liv utan onödiga utfyllnader. För ibland är belöningen en svår batalj med ett häftigt monster, en vacker utsikt över ett tjusigt landskap eller en tvetydig ledtråd om vad storyn egentligen handlar om. Du måste liksom inte få en stor mängd erfarenhetspoäng, låsa upp en achievement eller komma över episka paltor att klä din karaktär i hela tiden, utan ibland så är bara resan, utmaningen och ögonblicket för stunden värt sin vikt i guld. Elden Ring är fylld av just dessa tillfällen som håller dig förankrad i stunden, och istället för att bjuda in till ändlösa aktivitetslistor för att fylla ut speltiden så lockar man med unika upplevelser och sällsamma upptäckter som skapar underbara spelminnen för livet.

Elden Ring
Torrents förmåga att ta sig fram öppnar upp för helt nya spelsätt från det vi är vana vid.

På tal om spelvärlden förövrigt, och då framförallt gällande dess fokus på vertikalitet och höjdskillnader, så finns här ett äss i rockärmen. Din springare Torrent förgyller nämligen ens framfart när det gäller att styra sig över den snåriga spelplanen, och du kan närsomhelst från hästryggen genomföra klassiska "dubbelhopp" över hinder och blockader vilket gör utforskandet av The Lands Between till en fröjd från första till sista stund. Det må låta som en ytterst liten beståndsdel i sammanhanget, men bara genom att addera en sådan traditionell spelmekanik adderar man så otroligt mycket till upplevelsen, och jag vill faktiskt gå så långt och argumentera för att Torrent är det bästa hästen i spelsammanhang just på grund av den anledningen. Visst, Epona från Zelda, Agro från Shadow of the Colossus och samtliga namnlösa hästar i Red Dead Redemption 2 har alla tillfört kompetenta färdalternativ under årens gång, men det är först här med Torrent som jag känner att man skapat något speciellt - om än förrädiskt simpelt - i sitt sätt att sondera, manövrera och integrera med spelvärlden från bekvämligheten på hästryggen. En liten detalj såklart, men en som adderar mycket.

Elden Ring
Elden Ring innehåller en multiplayer-komponent som påminner mycket om tidigare spel från samma utvecklare. Här kan du alltså spela med och mot andra självplågare.

Designmässigt levererar sedan Elden Ring en skådeplats som både känns familjär och ny på samma gång. Stora likheter med From Softwares tidigare titlar finns såklart att finna då gotiska slott, förfallna ruiner och ogästvänliga gravplatser hopas på hög inom den 50GB stora nedladdningen. Här finns dock även ett mer traditionellt fantasy-tänk inom de visuella, och bland de kala och mörka katakomberna hittar vi nu även vidöppna fält, förtrollande skogar och vidunderliga drömvärldar. Den gråa och tungsinta paletten som utvecklarna gjort sig kända för sen tidigare skärs numera upp av kaxiga och knallröda nyanser, och tillsammans med gyllene penseldrag, kalla havstoner och varmt gröna skogsfärger försöker man ständigt omfamna dig som spelare. The Lands Between är på så sätt inte bara From Softwares största spelvärld hittills utan det är även deras mest varierande och färgstarka, och även fast du kommer möta din undergång flertalet gånger under din resa så väntar här kulisser som konstant kommer uppmana dig att vilja fortsätta för att se vad som väntar runt nästa hörn.

Även monster-designen förtjänar mycket beröm då fiendefaunan är fylld till brädden med allsköns otyg och diverse viduner. Varje nytt möte med ett av spelets groteska motståndare funktionerar sedan likt ett dubbeleggat svärd där nervositeten att klara livhanken blandas med viljan att visa sina färdigheter mot en ny mäktig kombattant. Jag ska sedan givetvis inte avslöja för mycket av vad som väntar, då mycket av glädjen är att upptäcka saker själv, men du kommer bland annat få stifta bekantskap med gigantiska mördarkrabbor och motoriserade järnjungfruar med roterade köttknivar på din väg mot eftertexterna, och lägger vi sedan till ett par trehövdade stenkatter och ilskna trädväktare med hård-träffade släggor så inser ni förmodligen att det verkligen inte är något fel på variationen.

Elden Ring
Du behöver inte besöka alla platser för att klara Elden Ring, det är dock i periferin mycket av magin håller till.

Jag skulle sedan kunna fortsätta den här recensionen med att räkna upp ännu fler positiva aspekter för att försöka förtydliga varför jag tycker Elden Ring är ett sådant magiskt spel som jag faktiskt helhjärtat känner att det är. Jag skulle som exempel kunna skriva om den pampiga musiken som kryddar allt från startskärmen till bosstriderna, eller varför inte om alla de bisarra möten med spelets invånare jag haft och som har fått mig att klia mig i huvudet av lika delar avsky som förundran. Jag skulle därtill kunna berätta om hur buggfri min upplevelse har varit eller hur sömlöst miljöerna är sammanvävda, och det finns dessutom mängder med små detaljer i såväl det spelmekaniska som i presentationen som fått mig att nicka belåtet mot skärmen samtidigt som jag dött för hundrade gången i ordningen. Det finns helt enkelt galet mycket man vill lyfta fram när det gäller spelets styrkor, och hade inte denna recension redan varit väldigt lång hade jag med enkelhet kunnat skjuta ur mig femton stycken till som förkunnar hur nöjd jag varit med min resa så här långt.

Det går dock även att vara lite mer kritisk såklart, och det finns vissa delar som går att peka på med något mer dömande fingrar. Det grafiska är exempelvis inte lika imponerade som Demon's Souls-remaken var till Playstation 5. Elden Ring är förvisso ett multiplattform-spel som utspelar sig i en öppen miljö och ska fungera på både nya och gamla spelmaskiner, men det är också rent krasst inte i samma klass som det Bluepoint Games next gen-titel presterade under hösten 2020. AI:n kan sedan även den ifrågasättas, i alla fall när de kommer till de öppna fälten och när man väljer att nyttja sina stealth-förmågor. För att huka tio meter ifrån fiende med ett klart synfält borde inte göra en snudd på osynlig emellanåt, och det är tydligt att där utvecklaren tidigare kunnat styra alla konfrontationer med tajta utrymmen och uppenbara ingångar så blottar den öppna världen, och alla dess nytillkomna tillvägagångssätt, hur korkad vissa fiender kan vara när man inte styr processen med en järnhand.

Elden Ring
Chefredaktör Hegevalls odödliga passion till From Software har givetvis inte gått utvecklaren obemärkt förbi. Här återfinns han nämligen, hukande och flåsandes över ett av sina många små furubord i vad vi förmodar är en kraftfull kärlekshyllning.

Elden Ring är dock mer än summan av alla dessa komponenter, och de få negativa beståndsdelarna som finns gör ingen nämnvärd skada när det kommer till att bedöma helheten. För Miyazaki har, tillsammans med resten av From Software och i samarbete med Game of Thrones-författaren G. R. R. Martin, lyckas svarva fram ett äventyr som levererar en upplevelse som få, om ens några, kan matcha i dagsläget. Det är en mörk, om än på flera sätt upplyftande, saga som fokuserar på upptäckarlust och världsbyggande samtidigt som man levererar en ständigt växande spelglädje som motiverar en att vilja lära sig från sina misstag.

Jag ska visserligen erkänna - för att ge er en tydligare bild där ni kan jämföra min smak med er egen - att både Dark Souls och Bloodborne hör till mina favoritspel genom alla tider, och för de som sedan tidigare inte blivit frälsta av From Softwares förföriska helveteskyssar så kommer förmodligen inte Elden Ring frammana en komplett 180-sväng i dennes åsiktskorridor. Däremot tror jag att många som haft problem med studions tidigare titlar kommer kunna finna glädje i Elden Rings inbjudande öppenhet. Allt är nämligen inte oåtkomligt eller frustrerande svårt, och då atmosfären och miljöerna är i absoluta världsklass så finns det något att hämta här även för de som bara vill insupa stämningen och njuta av den tjusiga scenografin.

Elden Ring
Elden Ring blandar friskt med det bästa från sina föregående spel, och framförallt hämtar man mycket inspiration från Dark Souls och Bloodborne.

Elden Ring är nämligen ett äventyr utöver det vanliga, och jag i ärlighetens namn inte varit så här engagerad och underhållen av ett spel sedan Monster Hunter World år 2018, och innan dess var det ovannämnda Bloodborne och The Witcher 3: Wild Hunt från 2015 som fick mig att känna likadant. Alla dessa titlar är sedan i min bok värdig av maxnotering i betygskolumnen och jag kan inte övertyga mig själv om att Elden Ring skulle förtjäna något annat under samma ärofyllda fullpoängare. För Hidetaka Miyazaki har återigen överbevisat sin briljans som spelregissör, och man lyckas dessutom göra det i en vågad nysatsning där man försöker bibehålla det som gjorde sina tidigare titlar älskvärda samtidigt som man öppnar upp och bjuder in fler spelare att våga doppa tårna. Det är en mästerlig balansgång mellan himmel och helvetet på flera sätt, och med den visionen som projektets ledstjärna hade det givetvis varit lätt hänt att man förlorat sin identitet i ivern att vilja utöka sin potentiella spelarbas.

Elden Ring
Praise the sun! 10/10!

Detta sker dock inte med Elden Ring, och även fast jag har investerat 35+ timmar i landet "Däremellan" så är jag varken mätt eller slutkörd. Jag vill nämligen bara spela mer. Jag vill se vad som finns runt nästa kulle, upptäcka vad som väntar bortom horisonten och möta min undergång hundra gånger till. Elden Ring är en uppvisning i mästerlig speldesign där nyfikenhet, belöning, utmaning och tillgänglighet tillåts att leva i en suverän symbios. Detta är utan tvekan titeln att slå när det kommer till att kora årets spel 2022, och Elden Ring kan därtill mycket väl vara äventyret vi ser drömmande tillbaka på när det är dags att summera årtiondet år 2029. För detta är ett spel jag inte kan rekommendera nog mycket, och det bästa betyget jag kan ge är att jag är gruvligt avundsjuk på alla er andra som ska spela för första gången nu på fredag och förhoppningsvis uppleva samma guldskimrande magi som jag har fått bada i under den gångna veckan. För Elden Ring är som sagt ett äventyr utöver det vanliga, och det är tillika ett mästerverk i ordets sanna benämning.

10 Gamereactor Sverige
10 / 10
+
Magisk atmosfär, levande och välbyggd spelvärd, utmanade spelbarhet, grymma nytillskott i speldesignen, fenomenal musik och bättre tillgänglighet för nya spelare
-
Bräcklig artificiell intelligens när det vankas stealth
overall score
Detta är Gamereactor-nätverkets medelbetyg Du kan sätta ditt eget betyg genom att klicka här

En andra åsikt

Onni Ratala, GR FI
Litterär fantasy har en märklig ovana att upprepade gånger berätta historier om att imperier har en inneboende tendens till krig och att det bästa botemedlet är att slå ihjäl alla. Sedan kan världens nationer förenas under en rättvis härskare. Efter att skräckfyllt ha följt situationen i Ukraina känns Elden Ring med sina krigsteman, tröttsamt ensidig. När ska fantasy-fantasin utnyttjas som en kraft för kritik mot krig? Utvecklarna tar ganska lång tid på sig innan de ifrågasätter det absurda i den ursprungliga situationen och rösterna som uppmuntrar till filosofisk reflektion är mycket tystare än i FromSoftwares tidigare verk. Spelmässigt är det samma formel överallt: hitta hävstången som låser upp bosstriden och slåss sedan för att få ditt pris. Jag tappar intresset mot slutet av diverse dungeons, när samma stenvakt som jag redan har besegrat fem gånger på nytt väntar på mig som en "episk" bossfight. Elden Ring är i bästa stunder ett engagerande collage av välgjorda och Souls-liknande strider med mycket vacker design, men i sin själ är det något mycket mindre. Det är ett epos som speglar konventionella fantasyhistorier och som visar att utvecklarna inte lärt sig något av andra sandlådespel med öppen värld, där de även hoppat på trötta koncept som att få dig att samla blommor, bär och stenar. 7/10

Relaterade texter

Elden RingScore

Elden Ring

RECENSION. Skrivet av Joakim Sjögren

Två år, åtta månader och 14 dagar. Så längesen var det From Software presenterade sitt nya projekt under E3 2019, och nu har vi på Gamereactor äntligen fått besöka landet "Däremellan" för att få svar på frågan vi grubblat på sedan dess - Hur bra är Elden Ring?

1
Elden Ring släpps som manga

Elden Ring släpps som manga

NYHET. Skrivet av Jonas Mäki

Det verkar i princip bli en återberättelse av din resa mot att bli Elden Lord, men med mycket färre skyltar som visar "dog?"



Loading next content