Tomb Raider: Anniversary

Jag ska verkligen försöka att inte bli vare sig överdrivet nostalgisk, jobbigt sentimental eller babblig i den här recensionen. Men jag kan inte lova någonting. Det har nämligen varit svårt att spela igenom Tomb Raider: Anniversary utan att le sådär urtöntigt med hela ansiktet. Jag är tillbaka i Lara Crofts underbara ursprungsgrottor, jag är tillbaka i ett av de bästa äventyren som spelvärlden någonsin skådat.

Tomb Raider: Anniversary är en nyversion av det första spelet och släpps denna månad för att fira seriens tioårsjubileum. I Tomb Raider: Anniversary har Crystal Dynamics gått tillbaka till det första spelet och återskapat hela den spelvärld som fick mig att storkna av förtjusning som nittonåring. Laras äventyr för att finna den åtråvärda reliken Scion, och hennes kamp mot den förrädiska Natla är ett av spelhistoriens bästa, och vi får nu den sällsynta chansen att uppleva det igen, med färsk grafik och en trimmad spelkontroll.

Crystal Dynamics (Soul Reaver-spelen) adopterade den vingklippta äventyrerskan för ett par år sedan då utgivaren Eidos fått nog av Core Designs digitala våldtäkter (du minns väl Tomb Raider: Angel of Darkness?). För ett par år sedan släppte Crystal Dynamics sitt första spel med Lara Croft i huvudrollen; det hett efterlängtade Tomb Raider: Legend. Trots snygg grafik och en betydligt mer akrobatisk Lara visade sig dock Legend för att vara ett minst sagt medelmåttigt äventyr där märkliga bandesign och usla actionsekvenser förstörde mycket av den äventyrliga mystik som spelets första timme bjöd på.

Det visar sig nu dock att det enda Crystal Dynamics verkligen behövde för att lyckas med att göra ett riktigt bra Tomb Raider-spel var en tydligt utstakad och mycket utförlig grundmall. För Tomb Raider: Anniversary är ett strålande spel, och det är stundtals nästan läskigt att nu bevittna hur långt före sin tid Lara verkligen var i hennes debutspel. Tomb Raider: Anniversary är tio år gammalt (ja, förutom grafiskt då) och är ändå genialt designat, väldigt varierande, atmosfäriskt, storslaget, utmanande och väldigt spännande. Här finns några av de absolut mest snillrikt designade pussel som någonsin skådats inkluderade, en mystik och en uppmuntran att utforska, som så många andra spel misslyckats med.

Jag slänger mig fram, mer graciöst än någonsin, i lianer, från klipphylla till klipphylla, i jakt på fler ledtrådar om vart Scion kan tänkas finnas. Resan för mig från snötäckta vidder på Nordpolen till djupa massgravar i Egypten. Hela tiden känner jag en enorm drivkraft att fortsätta, hela tiden känner jag mig utmanad, motiverad och nyfiken på vad som komma skall. Vissa av spelets större pussel kommer jag väldigt väl ihåg. En urskön "aha"-känsla uppenbarade sig ett flertal gånger medan jag spelade igenom Tomb Raider: Anniversary då jag mindes exakt hur jag gjorde, för tio år sedan.

Crystal Dynamics har dock valt att strukturera om en de av banorna och även de pussel som några av dem innehåller. Vissa gånger måste man nu använda Laras nytillkomna krok som hon kan kasta mot markerade objekt och sedan svinga sig till annars omöjliga platser. Alla dessa ändringar är dock väldigt bra eftersom de hjälpt till att modernisera vissa moment som gjorde ursprungsäventyret onödigt svårt på visa ställen.

Tillkommer gör den mästerliga, orkestrerade musiken som det första spelet innehöll plus ett par nya, mycket användbara funktioner som Lara nu har till sin hjälp. Visst, ett par av de gamla bossfighterna känns riktigt gamla och ibland är svårighetsgraden kanske lite väl oförlåtande. Jag tycker också att grafiken på sina ställen känns förlegad, då framförallt beträffande texturarbetet. Men trots vissa mindre minuspunkter är Tomb Raider: Anniversary är en grym nyversion av ett av spelhistoriens viktigaste spel, och en stark köprekommendation till såväl alla som upplevde originalet för tio år sedan, som de som missade det.