Svenska
Gamereactor
recensioner
Stray

Stray

Majsan har fått känna på hur det är att ha nio liv, hosta hårbollar och leva på en diet baserad på grädde och möss i det nya äventyrsspelet Stray.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev här

* Obligatoriskt att fylla i
HQ

Jag ska villigt erkänna att jag inte är någon vidare kattmänniska. Missförstå mig rätt, jag älskar katter men de får mina ögon att klia, näsan att rinna som en brandslang och nysa som jag fått ett anfall på repeat. Nä, Majsan är en hundmänniska rätt igenom och när jag tänker på katter går mina tankar snabbt till de två närmaste katterna jag känner. Pyssan som älskade att hoppa upp i mitt knä när jag och min kompis Mikey kollade film och genom maffiafasoner fick mig att klappa henne. Varje gång jag slutade avslutade hon sitt belåtna spinnande och satte alla klor i mig som gick rätt igenom mina jeans och gav ärr för livet. Den andra, Bäbisen står alltid i alla dörröppningar när man besöker och väser som en pytonorm och hugger klorna i ens hälar.

Jag känner ingen hund som gör det där, de pussar ihjäl en istället och jag gillar faktiskt pussar mer än plåster och ofrivilligt blodläckage. Så det ska erkännas att det var med stor skeptis som jag tog emot spelet inför denna recension om jag säger så. Bara hela idén att spela som en katt utan varken stövlar och häftiga pickadoller eller förmågan att tala fick mig att stirra lite på min handkontroll som om den var en burk med surströmming. Men så tänkte jag att en gång i tiden så var det säkert en affärsman i Japan som stirrade misstroget på Shigeru Miyamoto när han pitchade idén om en Italiensk rörmokare som skulle hoppa på sköldpaddor och käka magiska svampar så hela idén att spela som en liten katt var kanske inte så galen, den kanske var genial?

Stray
Äntligen fick Majsan en katt som inte ger henne hösnuva.

Själva spelet kretsar runt en herrelös katt som faktiskt går igenom hela resan helt namnlös så jag bestämde mig ganska snabbt att döpa honom till Allan. Ett namn är trots allt bra när man skriker på TV:n när allt inte går ens väg och man går emot en kattastrof. Och Allan är ett utmärkt namn. Det hela börjar med att du myser med din lilla flock av likasinnade morrhårsbeklädda musjägare under en viadukt. Du leker lite med din kompis svans, tar en tupplur och tvättar sedan din ända i vad som känns som i en evighet. Sedan är det då dags att äntligen ge sig ut på upptäcktsfärd med ditt fyrfotade alter ego och hans gäng av långsvansade kumpaner.

Detta är en annons:

Starten börjar lite försiktigt, du får lära känna styrningen och tempot känns kanske lite väl lugnt men det är ju faktiskt en katt du spelar och har du någonsin sett en katt som stressar? Nä, en misse tar sin tid precis som en kvinna som ska på date. Efter en liten stund händer det oundvikliga, ett rör som vi klättrar på går sönder och katten som jag så vackert döpte till Allan störtar ner i vad som ser ut som en bottenlös avgrund. När vi kvicknar till efter fallet upptäcker jag att jag är helt ensam och att jag blivit separerad från min älskade kattfamilj och inte nog med det, jag befinner mig under jorden på en helt ny plats utan en synlig väg att ta mig härifrån. Och det är trots allt en av de stora premisserna i spelet, att ta sig upp till den värld du kom ifrån.

Stray
Reser som en kung

Så om du trodde att du bara skulle tillbringa dagarna med att gå på kattlådan och lägga kanelbullar i miniformat och leka med garnnystan så trodde du helt fel. Det visar sig nämligen att livet som katt är klart mycket jobbigare än vad jag trott trots allt även om man rent tekniskt skulle kunna rulla ihop sig till en liten boll och sova i timmar i spelet. Och om jag ska vara riktigt ärlig sov min kisse faktiskt en hel timma bara för att jag skulle komma över en trophy som logiskt nog heter "Productive Day", onödigt jag vet men jag kunde inte låta bli. Du kommer bete dig som en riktig rövhatt på bästa kattmanér och knuffa ner folks krukor ur fönsterna bara för du känner för det, eller varför inte en färgburk i någon stackares huvud? Du kommer repa sönder deras äkta mattor och vässa dina klor där det behagar dig, soffor och ytterdörrar.
Efter att du en stund sett dig runt var du befinner dig upptäcker du att någon försöker kommunicera med dig genom TV-skärmar.

Stray
Många är det som vill ha hjälp av vår fyrfotade vän
Detta är en annons:

Någon är i nöd och vårt första uppdrag är att hitta denna någon vilket inte är så svårt eftersom denna okända person verkar fått tips från självaste Joyce från Stranger Things för varje gång du jamar lyser vägen upp med blinkande glödlampor och övervakningskameror som går bananaz. Vid slutet av denna regnbåge hittar du till slut vad som kommer bli din trogna följeslagare genom spelet, en liten drönare under namnet B12 som för tankarna till Leias lilla rödvita droid i Obi-Wan. Precis som du är i behov av hjälp är även B12 i stort behov av en hjälpande hand då han förlorat minnet och som de två vilsna själar ni är beslutar ni er att slå er samman för att lösa era problem. Att hitta en väg ut och att hitta och låsa upp B12 minnen vilket när man ser tillbaka på det hela blir ett äventyr ingen av dom kommer att glömma i första taget. Äventyret kommer att ta oss genom tolv olika platser, från avloppstunnlar till neonlysande glittrande städer, till slummen och döda staden och det betyder även att spelet är indelad i just tolv olika kapitel. Eller tolv kattegorier kanske jag borde säga.

Stray
Vem har sagt att en katt bara vill ha grädde? Allan i väntan på nudlar

Förlåt kunde inte låta bli, det var Göteborgaren i mig som simmade upp till ytan men jag lovar, det var mitt sista kattskämt i texten, svär till gud. Det är inte något plattformshoppande med precision som gäller för vår viga katt som alltid landar med fötterna neråt då Allan inte kan ramla ner från något utan hoppar dit X-markeringen är. Tempot i spelet pendlar mellan lugnt pussellösande och upptäckande till att stressande försöka undkomma de olika fienderna i spelet. Spelet har egentligen bara två olika fiender och det är Zurks och Sentinels. Zurks påminner sjukt mycket om Headcrabs från Half-Life till utseendet och de äter allt i sin väg. De är snabba som få och rusar i samlad trupp med ett enda mål och det är att förvandla vår älskade rödpälsiga Allan till ett skrovmål värdigt ett namn på Sibylla-menyn. I början av spelet finns dock bara en taktik emot denna fiende och det är att rusa för sitt liv. Du kan skaka av dig en eller två med o-knappen, men hänger sig mer fast på dig som en flatlus som inte vill släppa taget efter en Greklandsresa så är du körd och man får älskvärt starta om från senaste checkpointen.

Stray
Din värsta fienden Zurks är som resultatet om en Headcrab, en fästing och en flatlus får ett kärleksbarn

Du kan dock se fram emot att det längre in i storyn kommer ett vapen landa i ditt knä, eller rättare sagt i B12:s knälösa lekamen och det kommer underlätta livet redigt och rejält. Ett slags pulsvapen är det som dödar alla inom en viss begränsad radie, men som har en liten baksida som kallas för överhettning vilket då lämnar dig oskyddad i väntan på uppladdning. Fienden Sentinels däremot behöver man inga vapen emot då de är drönare som endast kan överlistas genom att smyga förbi deras vakande ögon till säkerhet. Och det är just detta som är det härliga i detta spel, alla kontraster. Ena minuten strövar du runt på hustaken i neonljuset och löser små pussel i godan ro, i nästa så springer du med en arme av megafästingar i hälarna och sedan smyger du ut från ett fängelse i ren ninjastyle. Men självklart är inte spelet bara fyllt med fiender, vi stöter på invånarna i städerna och de är lite annorlunda vad vi är vana vid. De har varken svans eller morrhår utan en monitor till ansikte. I de bortglömda gamla städerna lever nämligen robotar som är lika bortglömda och dammiga som städerna de lever i. Och även här visar B12 sin nytta genom att översätta allt de säger, för kissemiss snackar inte robotiska.

Stray
Man får lätt vänner om man stryker sig mot deras ben och spinner. Majsan antecknar detta i hennes sociala skillhandbok.

Eller rättare sagt, kissemiss snackar inte överhuvudtaget. Detta äventyrsspel utspelar sig i tredjepersonsperspektiv och för mig tog det ungefär tolv timmar att spela igenom något som jag kan tycka är i kortaste laget. Men då ska tilläggas att jag verkligen har traskat runt och undersökt som den mänskliga dammsugare jag är och att jag i en av dom timmarna lät min kissemiss sova djupt medans jag tog hand om tvätten här hemma och lagade middag IRL. Och eftersom jag vet att det finns en trophy som kan vinnas om du spelar igenom spelet under två timmar så går det antagligen att springa igenom om man skulle vilja det vilket jag aldrig förstått tjusningen i. Vem vill missa alla detaljer några stackars satar producerat och skapat och programmerat i flera år genom att bara rusa igenom det?

Stray
Tar man riktigt mycket sats kan man välta de stackars robotarna när de minst anar det. Varför? Bara för att jag kan

Stray har en mysig atmosfär och ögonen blöder absolut inte av grafiken och jag har faktiskt riktigt roligt de få timmar spelet varar och jag hade svårt att stäng av vilket resulterade att jag dagen efter fick utstå bakfyllekommentarer från min omgivning vilket jag tog utan att säga emot. Jag kunde ju inte säga att jag suttit uppe hela natten och lekt katt. Ni vet jamat, spunnit i knät på en robot och vässat klorna på folks skinnsoffor. Det är ett lättsamt spel med mycket att undersöka och för en som jag som älskar att vända ut och in på spel ger det mig mycket att dammsuga efter när jag likt blodhunden från en av Disneys gamla filmdängor som jag inte minns namnet på sniffar upp dolda hemligheter och minnen. Jag gillar att bli positivt överraskad och detta spel gjorde mig verkligen överraskad på bästa möjliga sätt. Det lilla franska teamet BlueTwelve Studio som utvecklat detta har övertygat mig nu att katter kan vara något helt annat än bara klösmaskiner på mina knän, någon som puttar ner mina växter från fönsterbrädet och som bara ligger och degar och lapar sol. De kan ha huvudrollen i ett TV-spel också och det är inget konstigt med det.

Stray
12 banor får vi ta oss igenom och en av dom är täckt av härligt avloppsvatten. Tur man har kontakter och en polare med båt.
07 Gamereactor Sverige
7 / 10
+
Mysigt och stämningsfullt, mycket att utforska, stabil styrning, underhållande
-
Lite väl kort på runt tio timmar
overall score
Detta är Gamereactor-nätverkets medelbetyg Du kan sätta ditt eget betyg genom att klicka här

Relaterade texter

StrayScore

Stray

RECENSION. Skrivet av Marie Liljegren

Majsan har fått känna på hur det är att ha nio liv, hosta hårbollar och leva på en diet baserad på grädde och möss i det nya äventyrsspelet Stray.

1
Stray släpps som animerad film

Stray släpps som animerad film

NYHET. Skrivet av Jonas Mäki

Bluetwelves titel Stray hamnade på mångas listor över årets spel 2022, och Marie på redaktionen var uppenbarligen inte den enda som tyckte att det levererade en lika...



Loading next content