Cookie

Gamereactor uses cookies to ensure that we give you the best browsing experience on our website. If you continue, we'll assume that you are happy with our cookies policy

Svenska
Gamereactor Sverige
recensioner
Two Worlds

Two Worlds

Bland tvärilskna orcer, polska bruna skäggmän och slöa klingor har jag spenderat en hel evighet i Two Worlds, spelet som vill utmana Oblivion på allvar

Vad är 600 kilo tungt, har fyra ben och beter sig som en påtänd SCUD-missil i naturen? Svaret är: en häst. I alla fall hästarna i Two Worlds, det senaste polska tillskottet i rollspelsgenren, men mer om hästarna lite senare. Two Worlds är ännu ett i raden av självbetitlade episka rollspel där man kan göra i stort sett vad som helst, forma världen och karaktären efter sitt egna behag och där val konstant är i fokus.

Two Worlds börjar med ett kort intro där ens syster försvinner, och där en skum karaktär är involverad. Systern är skadad, och nu är hon vips väck. Spelaren tar roll som en legosoldat som tar de jobb som erbjuds, jakten på systern, och ledtrådar angående hennes försvinnande tar vid.

Snart är man medryckt i en soppa som involverar dvärgar, alver, orcer, rivaliserande klaner som kämpar om makten i regionen. Vargar, björnar, drakar, odöda, nekromantiker, uråldriga artefakter, tjuvar, mer tjuvar, sura gubbar, hemliga organisationer och mycket mycket mer. Faktum är att hela handlingen är ett enda gigantisk soppa av namn, händelser och allt vad man nu kan förvänta sig av en typisk fantasy-handling.

Men det är inte handlingen som gör Two Worlds bra, utan sättet man kan spela Two Worlds på. Ska sanningen fram är det inte speciellt annorlunda från Gothic 3 eller Oblivion, med ett par viktiga undantag. Gothic 3 är ju, enligt mig riktigt hemkst och väldigt tyskt.

Redan från början var där svårighetsgraden alldeles för svår, och spelet i sig såg ut som hemsk soppa tack vare dålig teknik som krävde flera patchar. Medan Two Worlds ser riktigt läckert ut på min maskin, och erbjuder en smekande skön inledning där man sällan är utskåpad av supersvåra fiender som spättar ihäl en på rent jävelskap.

Det är dock inte alls lika bra som Oblivion, utan skulle väl egentligen kunna kvala in som Oblivions oäkta, polska halvbror. Upplägget är som vanligt numera. Världen är öppen och fri, gör lite vad du vill. Vill du svinga tvåhandssvärd, bära gladiatorkit och klappa ihjäl saker och ting med rent övervåld går det bra.

Eller om man väljer magins väg och blir en lite klen, tunn tant med rockärmen fylld av dödsmagi. Eller kanske en smidig lönnmördartjuv som obemärkt rör sig runt om i världen. Ja, vi känner igen det, och det är fungerar rätt bra. Man har tillgång till en stor mängd förmågor man kan träna upp, och magin, fällor, tjuveri, lönnmördande, övervåld och allt därutöver finns representerat.

Skillpoints delas ut när man går upp i nivå, klarar av vissa uppdrag eller använder sig av vissa förmågor. Dessutom delas det varje gång man går upp i nivå, fem stycken paramterpoäng. Dessa går att fördela mellan kroppstålighet, hälsa, magi och råstyrka. Kombinationen av parameterar och skickligheter gör att man enkelt kan skräddarsy sin egna kämpe. Problemet är dock att man känner ofta att man är lite för bra för resten av spelet. Jag satsade hårt på att göra en kille som gillade det där med stora svärd och stora vapen. Stark som en oxe, arg, men ändå med lite magi i bakfickan.

Resultatet blev en karaktär som spöar i stort sett allting. Redan tidigt kunde jag slå ihjäl starka fiender tack vare att jag kunde hela mig själv för en liten manakostnad, och tack vare att fiendens intelligens är under all kritik blev det hela snart väldigt enkelt. Det är en av de största problemen med Two Worlds, man känner aldrig att man verkligen behöver kämpa för att komma vidare. Det är bara att spela, hacka och så kommer allt av sig själv. Faunan är så dum och långsam att en lågnivåkaraktär enkelt kan besegra superarga och stensvåra björnar. Detta enbart genom att flytta sig bakåt ett steg, sedan gå fram och slå. Skölj och repetera.

Att ett spel är allt för svårt, som i Gothic 3s fall, kan ju ganska lätt förstöra upplevelsen. Men faktum är att om man kan skära genom allt som ställs framför sig, inte heller är speciellt kul. Nu kanske jag är en otroligt superduktig karaktärsbyggare, men faktum är att det överlag känns alldeles för lätt. Dock behöver man inte tro att det ska ta slut snabbare för det, då det finns massor av mark att ta färdas över, och massvis med uppdrag att slutföra.

Runt om i hela riket finns det byar och städer där man kan sälja sina värdesaker och alliera sig med olika faktioner. Gör man uppdrag för en grupp, ökar man i deras status, medan man kan sjunka hos rivalerna. Beroender på hur hög status man har, öppnas olika möjligheter upp.

Ibland ska man infiltrera en annan grupp, eller kanske mörda någon där. Här uppstår ett annat problem, och det är det faktum att ens handlingar ganska sällan verkar få några kännbara konsekvenser. Låt oss ta ett exempel där en rebell vill att jag ska mörda en utvald fiende. Jag går till fiendens by, mosar första vakten. Går sedan lugnt in i byn och blir bemött vänligt. Klubbar sedan ihjäl fyra viktiga personer lite avsides - ingenting.

Jag tröttnar på ett annat uppdrag och hackar uppdragsgivaren till småsmulor mitt i byn - ingenting. Då är han ändå uppdragsgivare åt en av grupperna som finns med i spelet. I ett spel som i grund och botten baseras på val och konsekvenser, är konsekvenserna förvånansvärt få. Inga vakter vill bakna musten ur mig, inga bybor reagerar, ingenting. Det är småfel som dessa som tyvärr sänker Two Worlds en bit. För även om Two Worlds har en stor och snygg värld där man kan göra rätt mycket, hänger den inte alltid ihop.

Något som dock imponerar är det faktum att Two Worlds har ett flertal riktigt smarta lösningar som sparar en hel del tid. Till exempel kan man använda sig av teleportrar för att ta sig runt om i riket, då hästar inte är det bästa färdmedlet. Något jag fann oumbärligt är när man sedan får sig en egen privat teleporteringssten.

Detta innebär att när jag har klyvt ett helt gäng med banditer, kan jag ta alla deras grejer, och teleportera till en plats där det finns en tillgänglig handelsman, sälja hela rasket och sedan återvända till platsen jag kom ifrån. Allt på ett par minuter.

Det kommer dock att bli ett antal hundra sådana resor om man vill bygga upp lite pengareserv, men för den som bryr sig har snart hundratusentals guldslantar att köpa kul grejer för. Även detta är ett element som gör spelet lite för enkelt. En annan finess jag gillar är att man kan se vilka kistor och kroppar man redan har undersökt. Ikonen ändras om man redan har varit och sökt igenom ett lik, och således vet man att man inte behöver söka igenom liket eller kistan igen. Man sparar tid, och det uppskattas ju alltid.

Teleporter är att föredra, då hästryggen som sagt är ett tämligen uselt sätt att färdas på. Om man håller sig på vägen går det utmärkt, och använder man enhandsvapen går dessa att använda för att dela ut stryk. Tyvärr utspelar sig det mesta utanför själva huvudstigarna, och där är hästar helt sjukt hopplösa. Tack vare att hästkräken vägrar att hoppa från låga kanter eller sluttningar, försöker de istället navigera runt. Så rätt vad man vet, vänder hästsvinet och springer åt ett annat håll. Skulle det då finnas en liten sluttning där med...ja då vänder aset igen, i full galopp. Efter en stund tröttnade jag och slog ihjäl fanskapet jag fick av en kille, och sedan, alla andra hästar jag träffade på.

De som spelade Oblivion och tyckte att det skulle vara kul att köra online med eller mot kompisar kan vilja snegla lite närmare på Two Worlds. Här kan man spendera massor av tid med att rollspela, lösa uppdrag och alliera sig med kompisar för skojs skull. Eller om man hellre vill röja loss i mastiga PVP-strider.

Tyvärr visade det sig att de mastiga PVP-striderna uteblev, då jag bara fann två stycken, knäpptysta spelare som inte alls hade lust att slåss. Då lär man ha betydligt mer tur med rollspelsmomentet, något som i sin tur känns som ett halvdant onlinerollspel, men som fungerar, och kan ge betydligt mer värde för pengarna om man lockas av online-spel. Personligen blev jag inte allt för förtjust, och spelade hellre ensam istället.

Handlingen är en till största delen en ointressant rörig soppa som vi har sett förut, och det är lite för enkelt. Medan det finns massor av små smarta finesser och funktioner som imponerar, finns det lika mycket små fel som skadar helhetsintrycket. Det faktum att hjälten alltid ska fälla superfåniga kommentarer varje gång någon dödas blir bara tråkigt. Karaktärsdesignen och rösterna består dock uteslutande av kompost och smuts. Two Worlds är ett bra spel som imponerar och roar mig i mängder, men tyvärr lider det av lite haltande utförande. I slutändan känns det som ett light-alternativ till Oblivion, eller ännu hellre, spelet som Gothic 3 borde ha varit.

Two Worlds
Two Worlds
Two Worlds
Two Worlds
Two Worlds
Two Worlds
Two Worlds
Two Worlds
Two Worlds
Two Worlds
Two Worlds
Two Worlds
Two Worlds
Two Worlds
Two Worlds
Two Worlds
Two Worlds
Two Worlds
Two Worlds
Two Worlds
Two Worlds
Two Worlds
Two Worlds
Two Worlds
Two Worlds
Two Worlds
Two Worlds
Two Worlds
Two Worlds
Two Worlds
Two Worlds
Two Worlds
Two Worlds
Two Worlds
Two Worlds
Two Worlds
Two Worlds
Two Worlds
Two Worlds
Two Worlds
Two Worlds
Two Worlds
Two Worlds
Two Worlds
Two Worlds
Two Worlds
Two Worlds
07 Gamereactor Sverige
7 / 10
+
Mycket smarrigt innehåll, smarta idéer, bitvis snyggt, många alternativ
-
Hemska röster, usel karaktärsdesign, halvdan onlinedel
overall score
Detta är Gamereactor-nätverkets medelbetyg Du kan sätta ditt eget betyg genom att klicka här

Medlemsrecensioner

  • Subita
    När jag tittade igenom medlemsrecensionerna på detta spelet så blev jag lite arg. Denna skev jag för ett bra tag sen och min hållning står fast... 3/10
  • richard_faltin
    Springer i regnet och har inte en aning vart jag är, men fortsätter bara springa tills jag hittar en by eller stad. efter lång tids springande... 9/10
  • killer900226
    Många har frågat mig när jag berätar om detta spel "är det lika bra som Oblivion?" Fört och främst så var Oblivion inte riktigt... 9/10
  • icepepsi
    Ja Ja Ja sluta sjata om hur mkt ni hatar spelt ge det en Chans. jo i burjan av spelet är det lite trist och grått men sen när man har kommit in... 7/10
  • emilviper
    two worlds är ett skönt spel som håller i både vått och torrt. grafiken ligger inte på topp men möjligheten att köra på live läker detta... 8/10
  • Free_D
    Efter alla recencenter som sågat Two Worlds (förutom Jesper *tummen upp*) så ska jag bidra med min åsikt om detta kritierrosande spel. Det som... 7/10
  • FuGurkan
    När jag hörde om two worlds så tyckte jag att det verkade intressant; ett spel som skulle utmana oblivion. Visserligen blev det ganska sågat i de... 1/10