Cookie

Gamereactor uses cookies to ensure that we give you the best browsing experience on our website. If you continue, we'll assume that you are happy with our cookies policy

Svenska
Gamereactor Sverige
recensioner
Hunter: The Reckoning

Hunter: The Reckoning

Ibland går saker fel. Man spiller mjölk, slår tårna i tröskeln, tappar katten i skördetröskan eller öppnar en port till helvetet när man ska avrätta en seriemördare.

Man får ha dåliga dagar ibland. Men de flesta problem har även en lösning. Spilld mjölk sugs upp av lite dubbel-kräpp, tåvärk går över, katter finns det gott om och så har vi "Hunters". Hunters är människor som kan se genom förklädnader som andra inte kan. Dessa förklädnader innefattar inte komiska kostymer eller liknande, utan det gäller de odöda som för oss vanliga dödliga ser ut som människor, men som avslöjas som sitt sanna ruttnande jag när en Hunter ser dem.

När det är avrättningsdags i Ashcrofts lokala fängelse så går saker och ting snett, vi snackar riktigt tok-snett. Alla levande förvandlas till zombies, och ger sig på de fyra hunters som råkar närvara. Efter en stunds röjande så bommar de igen fängelset för att låta de onda kräken stanna kvar inne tills de kroknar (eller släpps fria). Av en REN slump så råkar det sistnämnda inträffa. Några intelligenta ungdomar bestämmer sig (eller...?) för att anordna en rave-fest inne på fängelsegården, detta trots att stället är bommat och stängt. Självklart så vaknar ett och annat, och här kommer spelaren in i bilden.

Man ställs inför valet av fyra olika spelbara karaktärer. Avenger är långsam och klumpig, men stark som en bayersk joddlarkorv och utrustad med en effektiv yxa. Judge viftar med sitt krucifix-svärd och skjuter med sitt armborst. För jämställdhetens skull så representeras kvinnorna av Defender med sin katana och sin grova puffra, samt Martyr, den snabba och kvicka knivälskaren som även kommer med dubbla pistoler. Alla är de bra på något, och under spelets gång så kommer karaktärerna att förbättra på sina attribut och även få tillgång till nya magier, eller "Edges" som de heter i Hunter-världen. Dessa magier varierar från karaktär till karaktär, men under spelets gång så kommer de spela ganska stor roll i bekämpandet av fienden. Man kan även beväpna sig med hagelgevär och automatgevär som man hittar på väl utvalda ställen. Som tur är så utvecklas dessa vapen också, där man i början luffar runt med ett dubbelpipigt salongsgevär så avslutar man spelet med ett helautomatiskt hagelgevär. Dessa kommer väl till pass när man ska rädda civila från stora odöd-döden.

Audiovisuellt så är spelet inget annat än en pärla. Grafiken må innehålla pop-ups på sina ställen, men det är inget man lägger större vikt vid i en stor gruppkram med zombies. Tycker man att man beskådar allt från ett längre avstånd än vad som är bekvämt så kan man zooma in med kameran och på det viset verkligen uppfatta alla detaljer som är lagda på såväl fiender, som miljöer. Frågan är väl egentligen hur mycket arbete man kan lägga ner på dökött, och i Hunter så finner svaret: Mycket. Alla modeller är otroligt välgjorda med skarpa texturer (eller skins om man ska vara petig) och gott om polygoner för att alla ska vara nöjda. För det mesta så ser man inte alla detaljer, såvida man inte zoomar in med andra ord. Så ibland känns det som att det är för snyggt för sitt syfte. Effekterna övertygar, armar, bålar, huvuden och andra kroppsdelar lossnar på ett underhållande sätt, magierna sprider ljus och värme (bokstavligt talat) över spelet och allt känns genomarbetat.

De odöda stönar som sig bör, knallar och skott sitter på plats och röstskådespelarna övertygar faktiskt. Det finns lite mellansekvenser, ofta före och efter en bossfight. För att vara denna typen av spel så blev jag faktiskt förvånad av den genomgående kvalitén. Storyn kan ses som trivial, men den har faktiskt sina stunder, till stor del så tror jag att detta har med samarbetet med rollspels-företaget White Wolf (som äger Hunter-licensen) att göra. Spelet som sådant kan väl ses som en opretentiös actionbagatell, det är inget djupt och allvarsamt spel, snarare tvärtom. Ytligt och tokskoj. Fyra spelare kan även spela samtidigt och orsaka ännu mer massaker på skärmen än vad som torde vara tillåtet.

Men spelet är inte helt utan negativa sidor, pop-up har jag nämnt. Jag tycker också att man ska kunna låta kroppar och blod stanna kvar lite längre, även om det kanske inte måste ligga där permanent. Längden kanske är helt ok för ett spel av den här karaktären, men när man lägger ut närmare sjuhundra kronor så vill man spela lite mer än bara två sittningar för att ha klarat det. Dock finns det kul detaljer att låsa upp beroende på hur man klarar sig, och alternativa slut finns det också. Så det tål att spelas om, frågan är dock om man orkar. Det tenderar att bli ganska ensidigt om man spelar det ensam för mycket, variation finns visserligen, men man gör mer eller mindre alltid samma sak.

Till slut så måste jag bekänna färg och säga att jag verkligen älskar Hunter: The Reckoning. Det är ett spel som passar mig, intensiv action, häftiga vapen och massor av odött oknytt som bara väntar på att få smaka på skogsavverkningsutrustningen. Kanske inget för farmor eller frikyrkomötet, men likväl för den som vill ha lite lättsamt hackande till vardags.

Hunter: The Reckoning
Hunter: The Reckoning
Hunter: The Reckoning
Hunter: The Reckoning
Hunter: The Reckoning
Hunter: The Reckoning
Hunter: The Reckoning
Hunter: The Reckoning
Hunter: The Reckoning
08 Gamereactor Sverige
8 / 10
+
Våldsamt kul
-
Kort och lite enformigt
overall score
Detta är Gamereactor-nätverkets medelbetyg Du kan sätta ditt eget betyg genom att klicka här

Medlemsrecensioner

  • picklessmulan
    Är du ute efter ett roligt multiplayer spel liknande Gauntlet så har du hittat ett här. Den största skillnaden är bara att detta är så mycket... 7/10