Det upphör aldrig att förvåna mig hur prominent Metroidvania som genre kommit att bli inom spelvärlden, för oavsett om du älskar eller avskyr det så är begreppet här för att stanna och visar inga som helst tecken på att ebba ut i styrka. Antalet nya spel i genren växer stadigt och Afterimage från Aurogon Shanghai är det senaste i raden av Metroidvania-kloner att förära världen. Den stora frågan är nu bara om spelet erbjuder något nytt och unikt eller om det bara är samma gamla beprövade formula dold bakom ett fräscht lager av färg.
I Afterimage spelar du som Renee. En ung flicka som förlorat alla sina minnen och som enbart kan återställas genom att utforska den magiska världen Engardin. En plats som naturligtvis är fylld av allsköns ruskprickar och naturliga hinder som alla måste övervinnas för att Renee i slutändan ska kunna pussla samman sin fragmenterade bakgrund. Resan är lång och ruinerna av kungariket Engardin är minst sagt expansiva med gott om särpräglade regioner och utmaningar, något som ju också är att vänta och hör genren till.
Till sin hjälp på resans väg har Renee ett simpelt svärd, något som självfallet kan bytas ut och uppgraderas till en lång rad andra tillhyggen om spelaren så önskar. Varje vapen bjuder dessutom på sina egna unika utmaningar och kombos att bemästra och bredden är rejäl med allt från snabba piskor till långsamma, tunga bredsvärd. Därtill ges även möjlighet att utrusta sig med sekundära vapen vilka tillåter Renee att kasta trollformler vilket förstärker variationen i spelets strider ännu mer.
Faktum är att blandningen och möjligheterna som erbjuds i Afterimages utrustningssystem är bland de mer omfångsrika jag upplevt i ett Metroidvania-spel. Vilket tillsammans med dess solida progression-system med olika förmågor att låsa upp skänker Afterimage en nästan skrämmande möjlighet till variation. Men det är också lite för mycket av det goda, och bredden av valmöjligheter kan upplevas som avskräckande, speciellt för de som inte redan är välbeväpnade i genren och kanske rentav plockar upp Afterimage som sitt första Metroidvania.
På ett visuellt plan är Afterimage lite av en blandad kompott, vilket kanske kan tyckas som ett märkligt påstående sett till hur slående vackra många av stillbilderna från spelet faktiskt är. Och visst, spelet har absolut ett stundvis väldigt imponerande och inte minst tydligt, enhetligt bildspråk med sin nästan pastellfärgade, handritade estetik. Det är krispigt, rent och tydligt, men också otroligt platt. Här saknas djup och textur men inte minst så upplevde jag en stark frånkoppling mellan objekt i rörelse med resten av världen.
Afterimage är spretigt. Det är ett spel som vill så mycket men snubblar över sina egna ambitioner. Den imponerande mängden power-ups, förmågor och vapen är fylld av menlös utfyllnad. Tempot på berättandet är tveksamt med ansenlig del låst bakom utforskande och text som spelaren måste upptäcka på egen hand i världen. Därtill lider även många vapen och attacker av tveksamma hitboxar som kan skapa ansenlig frustration i de mest kritiska av ögonblick. Slutligen lämnar spelets övergripande narrativ en hel del att önska och känns direkt ofärdigt.
För den inbitne finns här mycket att älska i Aurogon Shanghais Kickstarter-succé. Dess massiva värld fylld av hemligheter och uppgraderingar, den expansiva arsenal av utrustning och förmågor med vilka man kan ge Renee en förvånande personlig prägel och en bitvis förtrollande vacker värld. Faktum är att Afterimage mycket väl kan vara helt rätt spel för den som är en veteran av genren och innerligt suktar efter ett spel som tar alla clichéerna och verkligen springer med dom. Ett Metroidvania med extra allt.
Men det är också omöjligt att skaka känslan av att spelet i skrivande stund känns direkt ofärdigt, ofullständigt och opolerat. Här finns ingen finess eller detaljkänsla och produktionen har till synes varit styrd under mantrat 'more is better'. För ja, här finns verkligen mer och mycket av allt, men till vilket pris? Jag hade gärna sett att Afterimage hade fått minst sex månader till i ugnen innan det släppts lös på världen och min rekommendation är att vänta och se vad utvecklarna väljer att göra med titeln. För här krävs helt klart mer arbete för att verkligen göra spelets potential rättvisa och ta det i mål.