Ratatouille

Råttatouille är en animerad film som man bara vill se. Handlingen verkar på förhand helt genial, där den lille franska lantråttan Remy vill laga mat istället för att käka sopor. Eftersom råttor inte sammankopplas med hygien, kan Remy inte direkt söka jobb på de parisiska inneställena. På ett ganska konstigt sätt får råttan en ung vaktmästare som kulinariskt verktyg, och den sjuka succén i köket är ett faktum.

Att det föll på min lott att recensera Råttatouille till de stationära versionerna samt en bärbar version gjorde mig arg och besviken på min chefsredaktör. Jag har en kronisk allergi mot licensspel, nämligen. Mina farhågor besannades och det visade sig snabbt att Råttatouille till PC och de stationära konsolerna var ganska dåligt spel - trots att filmen säkerligen är fantastisk. För att vara ganska krass var Råttatouille ett sedvanligt licensspel som utvecklarnas själ och hjärta inte kommit i kontakt med ens på planeringsstadiet.

Men sedan hände något överraskande. Den lilla oansenliga Nintendo DS-versionen skulle få sig en skriftlig hurring, tänkte jag på förhand. Ganska så otippat visade sig DS-versionen vara bättre än de stationära. Om än marginellt.

Eftersom en DS-kassett inte kan slösa på utrymmet på samma sätt som de stationära konsolernas skivor kan, är Råttatouille till DS ett kortare spel med mer enkel design. Remys äventyr till DS är plattformsorienterade, där han ständigt är ute på jakt efter ingredienser som han ska laga ihop tillsammans med den fumlige Linguini. Handlingen är rakt på sak, och uppdragen likaså.

Precis som med Råttatouilles stationära versioner är spelet mycket repetitivt, där plattformsinlagen är sömniga. Det finns maximalt två uppdragsmål på varje bana, och de påminner på tok för mycket om varandra för att få Råttatouille att kännas varierande. Under vissa uppdrag gäller det dock att Remy håller sig så obemärkt som möjligt, genom att tassa genom kök och gömma sig under och bakom diverse matlagningsattiraljer.

När du väl samlat på dig de ingredienser som behövs för de olika maträtterna som Remy ämnar laga, blir Råttatouille en något enklare version av Cooking Mama som släppts till DS. Du måste hacka, steka och blanda ihop de funna ingredienserna med hjälp av stylusen för att åstadkomma en rätt som smakar mumma, helt enkelt. Även om Råttatouilles matlagningssekvenser inte kan slå Cooking Mamas dito på handen, är just matlagningssekvenserna det bästa som spelet kan erbjuda i kampanjläget.

Många Nintendo DS-spel har möjlighet att låta flera spelare ta del av spelupplevelsen genom systemet download play. Råttatouille är ett sådant spel. Upp till fyra spelare kan lira mot varandra genom att, med endast en kassett, ladda ner matlagningsläget som återfinns i kampanjen. Roligt initiativ från utvecklarna, som är ett helt okej avbräck från kampanjen.

Det går inte att sticka under stol med att Råttatouille är ett spel som passar sig bäst för de yngre barnen. I och med att spelet är så pass kort som det är, känns det inte utmanande eller svårt på en fläck. Det är mycket av samma vara under spelets få timmar, och tur nog finns flerspelarläget som kanske kan erbjuda den lille TV-spelaren ytterligare någon timmes speltid med kompisarna.