Deus Ex

Företagets första spel, Daikatana blev en av den grövsta flopparna någonsin i spelhistorien, med tanke på hur Romero själv hade hypat upp spelet. Kompanjonen Tom Hall lyckades något bättre med sitt rollspel Anachronox, men spelet som kom att rädda Ion Storm var det som bäst upphöll företagets motto, Deus Ex. Trots hyllningar av pressen och exalterade spelare så blev det ingen stor hit, men för den med tålamod och dynamisk tankegång så finns här ett spel av allra finaste skolan.

Man tar rollen som JC Denton, en specialagent vid FN-styrda anti-terror organisationen UNATCO, nyutexaminerad och grön på fältet så kastas man in i hettan med en gång. JC är likt sin bror Paul en försökskanin för en helt ny form av teknologi som kallas bioaugmentering. Nanites (nanoteknologi som används i muskler etc) i JC:s kropp kan öka förmågan inom ett antal områden. Med några enkla justeringar så kan man bli bättre på färdigheter såsom datorhackning, använda medkits mer effektivt eller hantera vapen bättre för att nämna ett fåtal. De valen man gör lägger sedan grund till hur ens fortsatta spelande bör yttra sig. Om man satsar alla resurserna på att uppgradera sin förmåga att smyga ljudlöst så bör man använda den, att konstant göra frontal-anfall kommer att ebba ut i bortkastade förmågor, så det gäller att veta i vilka skickligheter man ska investera för att spelet ska passa spelaren så bra som möjligt.

Spelet börjar med att JC ska göra en räd vid frihetsgudinnan i New York. Terror-organisationen NSF har intagit statyn. För att lösa detta på bästa möjliga sätt så sätter man en nykomling på jobbet... Bra träning är det i alla fall, här får man använda sig av enkla färdigheter som smygande och öva på att eliminera fiender på ett flertal olika sätt. När man klarar av eller hittar något speciellt på ett uppdrag så tilldelas man skillpoints, dessa använder man för att uppgradera sina färdigheter (hackning, effektivare vapenhantering), på sina ställen så hittar man augmentation canisters som kan användas för att uppgradera de kroppsliga fördelarna, såsom muskler, lungor eller vad man nu vill satsa på.

Vid en första anblick så kan spelet kännas väldigt linjärt, och storyn är det. Men tar man sig tid att gräva på djupet så märker man att det finns ett flertal sätt att klara av ett uppdrag på. Alternativa vägar, dolda hjälpmedel och mycket annat kan man hitta bara man tar sig tid och ork att leta lite. Den svältande lokalbefolkningen är ofta till stor hjälp, och de berättar gärna en hemlighet för lite soyamat eller en stor kall pilsner. För den som tror att Deus Ex är en shooter i ordets rätta bemärkelse tar grovt fel. Det kan vara en shooter, om man vill. Men det behöver inte vara det, något som är ett av spelets otroligt starka kort.

Manuset som spelet har till sitt förfogande är starkt så det förslår. Här rymms mer än den vanliga stereotypa storyn om hjälten som ska döda alla ondingar. Konspirationsteorier och sammansvärjningar varvas med individuella karaktärers öden och detaljer om deras om. Det är en omvälvande historia som bland annat innefattar kampen mot globalisering och för den lilla människan, något som inte helt osökt passar väldigt bra in i dagens samhälle. Men tyvärr så har även solen sina fläckar, där spelbarheten och upplevelsen är två skinande bitar, så är grafiken och ljudet det direkt motsatta.

Den gamla Unreal-motorn i sig lämpar sig inte för att konverteras till konsol, då det först är på senare tid som Epic Megagames (som tillverkar grafikmotorn) har lagt in ordentligt stöd för multi-plattforms stöd. Spelet är blockigt, frameraten ligger runt 30 bilder i sekunden, men sjunker ofta vid massiva scenerier eller vid mycket uppståndelse på skärmen. Omgivningarna är blockiga och kantiga, detaljer är sällsynta och texturerna på såväl miljön som karaktärer ser mest ut som utsmetad sörja. Ljudet är burkigt och onyanserat, tråkigt och profillöst. Dock ska det sägas att röst-skådespelarna gör ett mycket bra arbete, men annars så är det blekt på ljud-sidan.

Detta är inte ett spel för ögonen eller öronen, det är ett spel för hjärnan. Det passar inte alla typer av spelare, det kräver en hel del läsning av dokument i spelet, och viss tankeverksamhet krävs, så för den som är ute efter en ren shooter (kuriosa, Shooter var koncept-titeln under det tidiga stadiet av spelets utveckling) så finns det betydligt bättre titlar för den typen av ren action. Det kräver sin spelare, men Deus Ex belönar spelaren med ett starkt manus och intelligenta lösningar på de olika problemen som man stöter på. Detta är ett viktigt spel, om man ser till själva speldesignen, kan man bortse från spelets fula sidor som grafik och ljud så har man ett toppspel under ytan.