Det doftar av djupt spelbarhet, har en lätt men fortfarande imponerande grafisk yta och är tekniska vidunder. Jak and Daxter är en modern klassiker gällande tekniskt kunnande, grafisk överlägsenhet och ett fascinerande spelbarhet som går upp i en högre enhet.
Historien är som i alla plattformsspel inte särskilt originell. Jak's bästa vän Daxter har kommit i kontakt med den osunda och direkt ondskfulle Dark Eco, som förvandlat honom till en liten mystisk varelse. Han är absolut inte tillfreds med situationen, och då Jak är byns hjälte blir de eniga om att finna en kur mot förvandlingen. Detta är såklart inte lätt - och runt detta problem växer så ett episkt äventyr fram i stil med just Zelda och Mario, där mindre uppgifter och hjältegärningar ger spelaren många olika möjligheter.
Detta är samtidigt spelets absolut starkaste kort. Det finns inga linjära uppgifter som ska lösas i en bestämd ordning. Bara bossarna kräver att man löst ett minimum av uppgifter man mött på vägen. Det kan handla om allt från att plocka upp en massa blommor till att stoppa en kanon från att beskjuta byn. Utöver detta samlar man de såkallade Power Cells, som förutom att ge dig åtgång till svävare och skotrar låter dig stå ansikte mot ansikte med spelets bossar. Den form för öppenhet som spelet har är osedd i annat än Nintendos legendariska titlar, och något tyder på att Naughty Dog har härmat den Japanske giganten.
Även om ett spel inte bara handlar om att föra fram en överdådig grafik och en hög teknisk nivå, så kan man inte bortse från att Jak and Daxter innehåller bägge två i hittills osedda mängder. Spelet laddar helt enkelt inte, utan streamar hela innehållet från skivan medan du rör dig fram i landskapet. Det betyder också att spelets draw distance är oändligt. Kan du se det i horisonten så skymtas det på skärmen. Även saker i rörelse flyter fint medan du närmar det. Detsamma gäller de grafiska detaljerna. Ju närmare du kommer på träd, byar och hålor, ju mer detaljrikt blir det. Dock utan att man på någon tidspunkt upplever pop-up eller fula texturer.
Musiken och i synnerhet rösterna är imponerande. Istället för att komma med tredje gradens skådespelare för att intala rösterna som osar av likgiltighet och brist på professionalism, så är Jak and Daxter fullt av övertygande röster som ger de flotta animationerna ännu mer liv. Det är ett stort urval av festliga episoder som just fungerar då ljudspåret är så väl realiserat. Musiken är likaledes mästerligt komponerad. Den förstorar aldrig, men ligger i bakgrunden och skapar den stämning som krävs för de enskilda scenerna. Det är länge sedan ett spel i denna grad är så välsmort på alla punkter.
Det är i spelbarheten Jak and Daxter accelererar ytterligare. Massor av små uppgifter förbinder de olika platserna och ger dig möjlighet att pusta ut och kika närmare på utmaningarna i den hastighet som passar dig. Du kan reellt också gå runt i hela universumet och bara njuta av de många vackra platserna, och sedan springa iväg på en uppgift när du känner att du fått nog.
Animationerna i Jak and Daxter är bländande och glider ohämmat från ena sidan till andra, utan det hack som man lätt blivit van vid. Styrningen är enkel och lätt att lära sig, och man tvivlar sällan på hur man tar sig till nästa plats eller hur man använder sina vapen. Enda felet får sägas vara kameran, men då snackar vi smådetaljer. Den kan ibland sätta sig i klämm, och även om det är ytterst sällan så känns det alltid som det sker i de mest pressade situationerna. Naughty Dog har naturligtvis gett dig möjligheten att själv manipulera det, så det är sällan det ska mer till än ett tryck på en knapp för att reda upp situationen.
Jak and Daxter är otvivelaktigt en av vinterns största spelupplevelser. Det är ett ambitiöst projekt som lyckas på alla plan och som bör sätta standarden för framtidens plattformsspel. Helt enkelt ett lysande exempel på PlayStation 2:s kraft.