Virtua Fighter 5 (Xbox 360)

Innan Virtua Fighter 5 släpptes till Playstation 3, när det spekulerades att det skulle få onlinestöd, avfärdade jag det hela. När spelet var släppt, och onlineläge ryktades släppas i en patch, förklarade jag tålmodigt, för var och en som ville lyssna, varför en onlineversion av Virtua Fighter 5 aldrig skulle fungera. När Xbox 360-versionen utannonserades, suckade jag och höll fast vid att Virtua Fighter inte lämpar sig för onlinespel, punkt slut.

Jag hade rätt. Och lite fel. Men mest rätt. Tyvärr.

Den stora nyheten i Virtua Fighter 5 till Xbox 360 är förstås onlineläget, och det var också det första jag gav mig in i (efter att ha konfigurerat knapparna så gott det går på min arkadsticklösa konsol). Det är ett ganska sparsmakat men enkelt system som Sega har knåpat ihop. Man kan antingen välja att köra rankade strider eller vanliga kompismatcher, och det är bara i de senare man kan justera antalet ronder, välja banor eller ge returmatcher. I övrigt gäller bara slumpmässiga matcher mot slumpmässiga motståndare.

Det är faktiskt en ganska imponerande nätkod som Sega fått ihop. I vissa matcher, kanske en tiondel, flyter det på utan märkbara fördröjningar. Då blir Virtua Fighter 5 samma vansinnigt bra fightingspel det är offline, och det handlar om precision, tajming, och ren, psykisk terror. Att kunna se mönster, styra matchen och straffa motståndaren gång på gång, tills han inte vågar annat än att ducka och blockera, det är något som jag inte upplever i något annat fightingspel utom möjligtvis Street Fighter 3: Third Strike.

En av mina mest triumferande matcher slutade, efter att jag hade matat på med slag, slag, slag, lågt svep-kombinationer ett bra tag, med att min rival äntligen fattade poängen och började blockera den sista låga attacken. Då fintade jag den, roterade ett halvt varv och avslutade med ett brutalt grepp på min sittande fiende. Då känns det väldigt väldigt synd att det inte går att spara repriser av onlinematcher.

Men det är bara ibland. Många matcher är praktiskt taget ospelbara och går i ultrarapid, neremot en tredjedel av hastigheten, eller bara allmänt halvryckigt. Då är det bara att ge upp och börja vifta på. Det jag konstaterade, att Virtua Fighter inte lämpar sig för onlinespel, stämmer som allra bäst i dessa lägen. Några pinghopp ner i Europa (eller, gud förbjude, över Atlanten) börjar man helt enkelt tappa för många frames per sekund för att kunna läsa spelet på ett vettigt sätt.

Men överhuvudtaget är det ett helt annat spel online. Man kommer undan med en massa slarv som skulle straffa sig omedelbart i en riktig match. Hårda attacker med lång räckvidd träffar betydligt oftare med den kortare reaktionstid som lagg innebär, och de går inte heller lika bra att straffa om man hinner blockera, eftersom fönstret då fienden är sårbar blir för kort. Att utnyttja kontringar blir extremt svårt (vilket förstås drabbar karaktärer som Akira och min Aoi).

Det är också bitvis närmast omöjligt att rulla undan i tid och undvika hoppattacker. Allt detta leder till enformiga, aggressiva slagsmål där man har svårt att utnyttja alla defensiva tekniker och tillbringar halva tiden på marken. Känslan blir faktiskt inte helt olik Tekken, alltså inte alls likt Virtua Fighter.

Notera: jag tycker inte heller att Street Fighter 3, eller Capcom vs SNK 2, eller Dead or Alive 4, eller Tekken 5 fungerar online. Inget någorlunda seriöst fightingspel går att köra någorlunda seriöst när man introducerar en fördröjning mellan vad man ser, vad man trycker och vad som händer. Inte ens i den bästa av alla världar, med en handledsgrov fiberkabel med en renhet som närmar sig vacuum, nergrävd mellan dig och din motståndare, kan du komma undan den konstant som kallas ljusets hastighet som innebär att det alltid dröjer en viss tid innan en signal hinner fram och tillbaka.

Om vi bortser från detta då, och spelar Virtua Fighter som det är tänkt, mellan två personer i en soffa? Ja, då är förstås Virtua Fighter 5 precis lika bra som Playstation 3-versionen. Kanske i teorin snäppet bättre, eftersom det faktiskt tillkommit lite funktioner. 360-spelet är baserat på den senare arkadversionen, vilket innebär aningen ombalanserade attacker, utan att egentligen tillföra något nytt. Dessutom finns det fler föremål att låsa upp i Quest-läget och fler motståndare att besegra.

Ni som kvider inför själva tanken att spela mot datorn kan också glädja er med att man börjar med 50.000 att spendera på tillbehör, vilket gör att man snabbt kan skapa sin alldeles egna design på gubben. Däremot förstår jag inte varför man inte kan spara och dela med sig av bra matcher. Spelet sparar ju matcher mot datorn i arkadläget (något som förstås är helt menlöst) så tekniken finns där.

I grunden är detta alltså precis samma spel som det lysande fightingspel jag dyrkade i våras och fortfarande spelar så mycket jag kan. Att spela online visade sig bli ett tidsfördriv i brist på "riktigt" motstånd men knappast någon nackdel i det långa loppet. Mardrömmen hade ju varit om Sega hade börjat peta i det perfekta offlineläget för att skapa bättre balans online.

Virtua Fighter 5 är fortfarande ett krävande, snyggt (särskilt med den förbättrade bildutjämningen på 360) och oerhört intensivt slagsmål som alla riktiga fightingentusiaster bör ha i sin samling. Därför får det också precis samma betyg. Spring och köp!