NHL 14

EA är minst sagt varma i kläderna med sin NHL-serie. Hockeykänslan har finslipats i åratal, förgrenats ut i olika kategorier med fokus på realism, arkadmässiga dödstacklingar och allt däremellan. Allt medan spelkontrollen fungerar perfekt oavsett vad man väljer. Det här känner vi igen sedan tidigare. Ändå känns NHL 14 förvånansvärt fräscht och underhållande.

Kanske är det faktumet att man tagit hänsyn till spelarnas vikt och fart vid tacklingar på ett nytt sätt? Kanske är det den ljuvliga känslan av att göra en dragning med den nya fintmetoden som sitter ovanför vänster axelknapp? Kanske är det målvakternas hänsyn till hur pucken rör sig under hela matchen? Går man in på detaljnivå kring nyheterna i sig blir man kanske inte särskilt imponerad, men helheten har påverkats i större grad än vad vi någonsin förväntade oss på förhand.

Den nya fysikmotorn tycker inte att vi ska behöva trycka på någon specifik knapp för att tacklas. Istället räcker det gott med att åka in i någon och hoppas att ens egen fart överstiger det uttänkta offrets storlek och balans. Det här öppnar för ett betydligt mer naturligt spel än tidigare, och multiplayermatcher tenderar att bli extremt fysiska.

På tal om fysiskt spel har slagsmålen, som bryter ut var och varannan minut om man så önskar, designats om i grunden. För att inte avbryta matchen med en separat spelsekvens för just handgemäng har man istället låtit spelet flyta på lite längre efter avblåsning vilket öppnar för att mucka gräl och jävlas. Trycker man på Y-knappen så kastar man handskarna, men motståndaren behöver inte acceptera duellen om han inte har gjort något fel. Faktum är att berörda spelare inte behöver duellera alls, utan kan istället ta hjälp av sin största och starkaste lagkamrat som får ta hand om smällarna. På så vis kan man skydda sin stjärnspelare från såväl skador som utvisningar. Ett välkommet inslag och en detalj som är viktig i det långa loppet.

Den uppdaterade artificiella intelligensen hos datorstyrda spelare är betydligt bättre den här gången, men den är ännu inte perfekt. I vissa stunder kan jag riktigt se hur en medspelare är på väg mot offside-linjen när vi är två mot målvakten eller liknande. Det kan bli extremt frustrerande i längden att känna sig osäker på om han kommer att sakta ned eller ösa på vilket resulterar i tekning istället för mål. Det verkar också som att medspelarna inte räknar ut att jag kommer tvingas sakta ned för att finta en försvarare vid blålinjen vilket också resulterar i korkade avblåsningar. Överlag fungerar det bättre än till tidigare installationer, men det är fortfarande ett onödigt irritationsmoment som jag hade klarat mig utan.

Spelarmodellerna är en aning lågupplösta vilket framförallt märks vid tekningar eller andra situationer där matchen står still. I rörelse ser NHL 14 däremot fantastiskt ut. Animationerna är lena som silke och det är hisnande känsla att göra en dragning mellan benen på en försvarare för att plötsligt stå fri mot målvakten. Likväl är det en ljuvligt smärtsam upplevelse att bli läst och brutalt tacklad av nämnda försvarare. Ljudet hjälper definitivt till med rejäla dån och smällar, vilka är betydligt härligare att lyssna till än själva soundtracket som tycks upprepa samma låtar gång på gång.

Även kommentatorerna upprepar vissa fraser, anekdoter och namn med fel uttal på samma sätt som i tidigare spel. Faktum är att jag är säker på att vissa ljudspår måste vara återanvända. Jag tröttnar ganska snabbt på att höra "That's a HUGE major collision right there! Both of them will feel that one!" och dylika fraser som dyker upp med jämna mellanrum. I synnerhet när de råkar inträffa med så kort mellanrum som en minut eller så.

NHL 14 är det bästa hockeyspelet jag någonsin testat. Det vill jag vara tydlig med. Här finns så mycket finputsad valfrihet att man med enkelhet kan begrava sig i alla olika spellägen ända fram till nästa års upplaga. Allt från simpla matcher i samma soffa till svulstiga kampanjlägen online underhåller i högsta grad, och det finns alltid ett gäng lättillgängliga inställningar att pilla med efter humör. Men vi får inte glömma bort att vi sa samma sak förra året, då gällande NHL 13.

För det är ju så den funkar, EA:s sportgenre. Varje år pungar vi ut en ny femhunka var för att programmerarna ska kunna fortsätta pilla med sin evighetsmaskin som aldrig blir klar. Många irriterar sig på det där, medan jag personligen tycker att det är ett härligt maskineri och tillika en årlig investering jag gärna deltar i. Inte för att jag är sådär överdrivet kunnig i ämnet hockey, utan för att jag med mina vänner och framförallt min bror får ut oerhört mycket glädje.

Den stora frågan som ramlar in i Gamereactors brevlåda år efter år brukar vara om det är värt att köpa om man redan äger föregående års upplaga. I fallet NHL 14 är svaret ett solklart ja. Den kraftigt förbättrade artificiella intelligensen hos övriga spelare i kombination med den förfinade fysikmotorn räcker i sig för att motivera ett köp.

Addera därpå faktumet att man lagt till nya spellägen såsom det lättsamma NHL 94-läget där design, regler och spelkontroll har anpassats för att kittla våra nostalginerver, eller det utförliga "Live the Life"-läget (tidigare "Be a Pro") där 0skar Nystro3mz får kämpa sig fram genom karriären samtidigt som han balanserar familjeliv med fotosessioner och autografer - och du har ett fulländat ishockeyspel att grotta ned dig i.

Märk väl dock att vissa av problemen från Be a Pro lever kvar i Life the Life. Jag kan exempelvis leda mitt lag till seger med flest assist och mål i hela ligan men ändå råka ut för extremt märkliga anklagelser som att jag saknar passion för laget. Den här typen av företeelser är förstås bara där för att det ska finnas anledning att fortsätta spela, precis som när en karaktär i en TV-serie visar sig vara kär i sin rumskamrat när allt annat löst sig, vilket öppnar för en ny säsong och mer stålar. Jag omfamnar den här typen av konstigheter och skrattar gott när 0skar Nystro3mz hårda slit kommer på kant. Det spelar liksom ingen större roll för mig som mest är ute efter fler matcher, men den som är ute efter en rejäl simulator kommer förstås att känna irritation över att Live the Life inte bättre återspeglar ett hockeyproffs verklighet.

I slutändan är det tydligt att NHL 14 gör sig allra bäst på isen, och då framförallt i multiplayer. Det är fortfarande underhållande att se sitt lag eller sin spelare klättra och kämpa (inte minst när det är finaldags), men för mig är det där mest kulisser bakom det verkligt underhållande.

Jag kommer att lägga spelet i hyllan och ta fram det någon gång i veckan under resten av året för att visa kompisarna vart skåpet ska stå. Jag kommer också att kryssa i "high impact" när jag ändå är igång och njuta av ett fyrverkeri av halsbrytande tacklingar och dödsföraktande slagskott. Det räcker mer än gott och väl för min del.