Assassin's Creed: Pirates

I Assassin's Creed: Pirates finns i likhet med alla andra spel i serien en ramberättelse där du genom futuristisk teknologi kan återuppleva en historisk persons liv. I Pirates skall du lista ut var den legendariske piraten La Buse gömt sin skatt. För att lyckas med detta skall du gå in i rollen som Alonzo Batilla, en annan pirat som lärde känna La Buse.

Som en riktig sjöbuse vore du inget utan ditt skepp och din besättning och i Assassin's Creed: Pirates kretsar spelmekanikerna kring att segla och sänka galeoner. Du får under spelets gång tillgång till nya områden som bjuder på olika utmaningar. Både huvud- och sidouppdragen innehåller samma spelmoment som grovt kan delas in i race, sjöslag och lönnmördaraktioner.

Raceuppdragen har den flitigt använda mekaniken att du skall nå ett mål innan klockan går ner till noll och när du når delmålen får du några tilläggssekunder. Racingen kryddas sedan med kastvindar, sjöminor och båttrafik för utmaningens skull. Sjöslagen består av att avfyra din arsenal av olika kanoner på fienden och undvika deras kanonsalvor. När du lyckas undvika kanonkulorna kommer ett flashigt "Perfect Dodge!" upp och om du gör fem i rad kan du avfyra ett kedjelod som avbryter fiendens attack. Lönnmördaruppdragen går ut på att du från ovan ritar upp vägen du tänker segla och försöker undvika patrullerande skepp och till sist nå ditt mål. Målet "lönnmördas" sedan i ett kaos av krutrök och dånande kanonsalvor. Det finns även uppdrag du får av en mystisk munk som ber dig segla ut och hämta kistor som oftast vaktas av ett engelskt skepp.

Förutom de lite löjliga "Perfect dodge!" och "Critical strike!" som dyker upp under bataljerna är Assassin's Creed: Pirates en riktig fröjd att titta på. När solskenet skimrar och reflekteras i vattnet blir jag imponerad av att min telefon kan visa mig sådant ögongodis. Mitt skepp har en detaljerad rendering, det gungar över vågorna på ett övertygande sätt och jag kan se min besättning gå runt på däck. Som något av en landkrabba har jag inte seglat på riktigt men jag antar att det är en mycket mer komplicerad upplevelse än i Assassin's Creed: Pirates. Trots detta finns det en viss känsla i att snurra på rodret som får mig att känna mig som en kapten. En annan fin atmosfärisk detalj är när besättningen sjunger och även om musiken återanvänds tröttnar jag inte på den. Tyvärr är inte resten av spelet njutbart på samma sätt.

Assassin's Creed IV bjöd på en hel del att göra vid sidan av huvuduppdragen, Pirates å andra sidan är i princip samma tre spelmoment som kläs upp på olika sätt. Att spel ser ut så är inte ovanligt speciellt när det gäller spel på mobila enheter. Det är inte nödvändigtvis dåligt men nyckeln ligger i att de ska vara tillfredsställande och utmanande. I Assassin's Creed: Pirates blir spelmekanikerna snabbt tråkiga och förutsägbara. Inom några minuter lär man sig reflexmässigt hur man ska undvika kanonsalvorna och när man ska avfyra sina egna.

Svårighetsgraden ökar främst genom att en nedräkning slängs på i de olika uppdragen som ett sekundärmål att klara av. När man då och då misslyckas är det inte en sporrande känsla av att vilja klara av ett spelmoment utan frustration över att behöva repetera samma monotona sak. Spelvärlden är visserligen stor för ett spel för mobila enheter men det finns inget som intresserar mig nog för att vilja åka på upptäcktsfärd.

Assassin's Creed: Pirates är ett spel som fungerar bra i intervaller om 15-20-minuter. Man sänker lite galeoner, tittar hur skeppet badar i det vackra solskenet och nynnar med i de trallvänliga melodierna men efter det börjar upplevelsen gå mot uttråkning, frustration och skörbjugg. Historien om piratkaptenen Alonzo Batilla är bitvis intressant men knappast något som får mig att utbrista "Shiver me timbers!". Det jag är mest tacksam över är att den tröttsamma ramberättelsen knappt tar någon plats alls. Man börjar oundvikligen tänka på att en del potential gick till spillo när den övergripande strukturen för ett bra spel finns här.