Boom Blox

Spelbiblioteket till Wii är fullt med medelmåttighet och dåliga idéer. Äldre spelkoncept med påklistrad spelkontroll som förstör mer än vad den tillför. Konverteringar och hastigt utvecklade spel som rider på försäljningsframgångarna hos Nintendos lilla vita. Och så finns det undantagen. Guldkornen. De som får en att verkligen förstå vad Nintendo var ute efter när de satt och skruvade ihop sina rörelsekänsliga handkontroller.

Ett av dessa undantag heter Boom Blox, ett pusselspel med massor av trevlig fysik. Det är precis vad du ska mata din Wii med i sommar. För spel som utnyttjar Wiimoten på ett så trevligt sätt ska premieras. Att rasera torn och slänga klossar är per definition en trevlig sysselsättning.

Genom att sikta, kasta, knycka och rycka påverkar du små fyrkantiga block. Vissa ska slås sönder, andra ska rubbas, flyttas eller falla ned. Det är enkelt och intuitivt. För alla. Boom Blox är barnspelet som barn förtjänar. Som plåster på såren för Pippa Funnell: Take the Reins och Disney Princess: Enchanted Journey.

Kanske att barnspel är lite snävt uttryckt, Boom Blox är inte bundet till en specifik åldersgrupp. Tjugosjuåriga recensenter och deras närmaste vänner har också väldigt kul med klossarna. Tillsammans, eller ännu hellre mot varandra. Wii fortsätter hålla greppet om de kvällar då socialt spelande står på agendan, i varje fall i mitt hushåll.

Favoritgrenen är en digital tolkning av Jenga. Jenga är i originalutförande en hel drös med träklossar som man bygger ett torn av. Sen ska spelare turas om att dra ut en träbit ur tornet. Den som råkar rasera tornet förlorar. Denna högst analoga spelidé fungerar riktigt bra på Wii. Sikta, greppa och draaaaa försiktigt åt dig din kloss.

Kedjereaktioner är konstigt fascinerande. Olikfärgade dominobrickor som puttar ner varandra tills de i horisontellt tillstånd formar motivet Mona Lisa kunde sätta mitt unga pojkhjärta i brand. Kedjereaktioner är ett genomgående tema i Bloom Blox. Släng en kloss på rätt ställe och något ramlar ned på en vippbräda som skjuter upp något som träffar en annan grej som exploderar i ett litet lyckligt moln av klossar. Det stuket. Kedjereaktioner är underhållning.

Boom Blox är ett av de där spelen som är svårt att lägga ned. När jag äntligen löser det där jobbiga pusslet jag kämpat med sporrar vinstens glädje mig att genast gå på nästa utmaning. Och sen nästa. Oftast är det värken i handleden som får mig att avsluta spelsessionen.

Presentationen är föredömligt tunn och hamnar aldrig i vägen för spelkonceptet. Inga prinsessor ska räddas, inga utomjordingar ska skjutas och ingens röst är gjord av David Hayter. Några fyrkantiga djur finns för att piffa upp banorna. Men de är aldrig i vägen för spelglädjen.

En jädra massa utmaningar uppbackat med en editor för att göra egna banor borgar för ett spel som varar länge. Massor av pussel ska lösas, utmaningar för två eller fler spelare ska genomföras och mängder av klossar ska slängas, flyttas och raseras.

Boom Blox är spelet du kan dra fram när släktingar är på besök. Inte bara för att det är simpelt nog att förstås av en ovan spelare. Det är helt enkelt bra nog att dra in någon som i vanliga fall inte uppskattar spel som underhållningsform. Fyrkantiga djur, kedjereaktioner, mängder med pussel att lösa och trevlig fysik. Vem behöver mer?