Gamereactor Close White
Logga in medlem






Glömt lösenordet?
Jag är inte medlem men vill bli det

Eller logga in med Facebook-konto
Gamereactor Sverige
recensioner
Metal Gear Solid 4: Guns of the Patriots

Metal Gear Solid 4: Guns of the Patriots

Alltför få spel har gubbar i huvudrollen. Speciellt kedjerökande gubbar med kamouflagedräkt och raketkastare. Redaktionens största gubbe har tagit sig an det fjärde Metal Gear Solid


Facebook
TwitterReddit

Det finns så mycket förväntningar på det fjärde Metal Gear Solid att det nästan känns nervöst att spela och recensera det. Som om det är min recension som infriar eller raserar alla förväntningar. Efter det här inhoppet som recensent av storspel får jag nog gå tillbaka till att recensera de vanliga fluffiga färggranna Nintendo DS-spelen jag är van vid. Nattsömnen blir bättre då.

Trots brist på fluffighet är Metal Gear solid en fantastisk spelserie. Det finns så många saker som får spelen att stå ut, saker som skapar dess identitet. En del av dem älskar jag. Andra irriterar mig. Vad jag tycker skiter som vanligt Kojima fullständigt i. Han har gjort ett nytt spel utifrån sin egen ambition och vision. Det får jag ännu en gång finna mig i.

I Guns of the Patriots möter vi en åldrad man. Snakes nya skrumpna gubbansikte beror inte på att Guns of the Patriots berättelse förlagts långt efter de tidigare spelen. Han har inte åldrats på ett naturligt sätt. Den stackars superspionen har dragit på sig Werners syndrom, en sjukdom som påskyndar åldrande. Hostattacker och ryggont följer stackars Snake äventyret igenom. Det ger en ny framtoning av sårbarhet, något vi aldrig tidigare förknippat mannen med. Men inget ont som inte för något gott med sig. En fördömlig stilfull grånad mustasch pryder ormens överläpp.

Utrustad med redan nämnda mustasch, en imponerande kamouflagedräkt och den vanliga ciggen i en rynkig mungipa ger sig gammelormen ut på nya äventyr. Det ska jagas ondska, denna gång i form av psykfallet Liquid. Det till synes enkla upplägget för berättelsen är naturligtvis uppbackat av ett virrvarr av referenser till tidigare spel. Dessutom utvecklas den snåriga storyn tills den i vanlig ordning blir fullständigt omöjlig för mig att till fullo förstå. Men om spelares engagemang för storyn varierar så kan vi i alla fall enas i hyllningen av spelets mer interaktiva bitar. När jag har en handkontroll i näven imponerar Guns of the Patriots på alla plan.

Spelupplevelsen i Guns of the Patriots innefattar pass där jag ligger och trycker i ruinerna av en byggnad någonstans i Mellanöstern. Tålmodigt avvaktande medan två militärgrupper skjuter varandra i bitar. Väntades på en chans att fly över till andra sidan gatan till nästa skyddade plats. Att under den korta springturen upptäckas av en våldsam köttrobot som genast börjar jaga mig.

Ett flyktförsök upp på ett hustak för att undkomma och att känna paniken skölja som sköljer över mig när jag märker att robotjäveln också kan klättra. Men Guns of the Patriots har också mer nedtonade scenarion. Som när jag ljudlöst följer efter en man i rock. För att försöka lista ut vart han är på väg i den folktomma och sparsamt belysta östeuropeiska staden. Den tålamodsfrestande övningen i att undvika de patrullerande vakterna utan att för ett ögonblick släppa mitt byte ur sikte.

Variationen i uppdragen och de omväxlande miljöerna imponerar mer än i något tidigare Metal Gear-spel. Jag springer genom en marknad fylld med människor och varor. Men jag ser inte detaljerna i omgivningarna, jag hinner inte närmare betrakta kommersen och ta in stämningen. Marknaden blir aldrig mer än en plattform för en vansinnesjakt. Innan ögonen registrerat mer än det nödvändiga har jag och Snake avancerat vidare, mot nya mål. Mängden miljöer och det snabba tempot gör att jag blir otroligt sugen på nästa spelomgång. Aldrig har ett Metal Gear-spel haft ett så högt omspelningsvärde.

De enda andningspauserna jag får är under de alltför långa mellansekvenserna som i vanlig ordning frestar mitt tålamod. Annars kastas jag mellan uppgifter med imponerande bredd och variation. En galet vacker actionfylld runda på motorcykel, strider mot några av spelvärldens mest väldesignade bossar, allt omgivet av knasigt mycket urringningar, ninjor och robotar.

Privata militärförband som rekryterar soldater genom påkostade reklamkampanjer och ett löfte om ojämförbar spänning. En hel generation soldater som ser kriget som en idrott. Kojima tar upp ett dystopiskt framtidsscenario grundat i en aktuell fråga. Men lika skickligt som han bygger upp en stämning, lika snabbt raserar han den med en närbild på en kvinnlig rumpa, eller med lite gammal hederlig bajshumor.

Förutom dålig humor och hemsk kvinnosyn är Guns of the Patriots laddat med referenser. Inte bara hänvisningar till andra Metal Gear-spel, utan även till andra verk av Kojima. En del av referenserna gör sitt bästa för att rasera illusionen genom att på att tydligt sätt klargöra vad som är spel och vad som är verklighet. Ett exempel är när en av karaktärerna ber mig att byta till skiva 2, för att direkt rätta sig själv. "Nej, förresten. Det är bara en skiva till spelet. Blu-ray, är det inte imponerande". Personligen uppskattar jag dessa avbrott. Men en spelare som gör sitt bästa för att leva sig in i handlingen kanske inte ser dem med lika blida ögon.

En av spelets styrkor är att det vänder sig både till mig och till storyfanatikern. Efter att ha klarat spelet en första gång, började jag snabbt om på ny kula. Andra rundan nöjde jag mig med spelmomenten, jag tryckte förbi alla eländiga filmsekvenser. För mig blir spelet mer njutbart när jag slipper titta på en halv långfilm varje gång något nytt ska presenteras.

Samtidigt kan man följa storyn minutiöst om man är den typen av spelare. Kanske att det sitter en liten flowchart över din säng som behandlar karaktärernas släktband? Intresserar du dig för allt bakom ridåerna så får du din vanliga kick av spelet. Jag som mest vill skjuta och smyga får min.

En annan styrka med Metal Gear Solid 4 är att spelet bjuder in nya konsumenter genom att tillåta nya spelsätt. Om du gillar att leka superspionen som ligger och trycker i buskarna tills rätt läge uppenbarar sig så får du som vanligt en fantastisk spelupplevelse. Går du in med smattrande kulsprutor kommer du också att ha kul. En rastlös actionfantast får en riktigt bra spelupplevelse. Att gömma sig i skuggorna eller att leka vilda västern är faktiskt lika underhållande.

För den vapenkåta finns det en uppsjö förstörelseredskap att leka runt med. De vapen som används av de privata arméerna är dessvärre id-låsta och kan därför inte användas av Snake. Men med rätt kontakter går problemet att kringgå. Drebin är en vapenförsäljare som inte följer några regler. Alla vapendubbletter Snake plockar upp säljs automatiskt till Drebin. I gengäld tvättar han bort id-låsningen från alla vapen Snake blir sugen på att använda. Det blir i slutändan ett imponerande utbud skjutvapen att välja mellan. Jag gillar den gamla hederliga bedövningspistolen bäst. Men kommer ett raketgevär min väg så låter jag inte det vara oanvänt.

Din retro-körtel kommer att kittlas tills den exploderar av vällust. Scener från tidigare spel kommer att komma tillbaka till dig och du kommer att minnas. Historielösa spelare kommer att få en bra men aningen ytligare spelupplevelse. Tillbakablickar och återanvändning av gamla karaktärer som vägrar att dö knyter ihop Metal Gear Solid-säcken på ett stilfullt och tillfredställande sätt.

Det är ovanligt att ett spel lyckas med att både kännas fräscht och tillbakablickande. Att ett spel till så hög grad har utvecklats utan att släppa sina rötter. Ett elegant avslut på en lång saga. Guns of the Patriots är en så tillfredställande avslutning att en uppföljare skulle kännas överflödig och urvattnad. Nu måste den där Hideo Kojima ta all talang han uppenbarligen besitter och bjuda en suktande spelvärld på något helt nytt.

Metal Gear Solid 4: Guns of the Patriots
Metal Gear Solid 4: Guns of the Patriots
Metal Gear Solid 4: Guns of the Patriots
Metal Gear Solid 4: Guns of the Patriots
Metal Gear Solid 4: Guns of the Patriots
Metal Gear Solid 4: Guns of the Patriots
Metal Gear Solid 4: Guns of the Patriots
Metal Gear Solid 4: Guns of the Patriots
Metal Gear Solid 4: Guns of the Patriots
Metal Gear Solid 4: Guns of the Patriots
Metal Gear Solid 4: Guns of the Patriots
Metal Gear Solid 4: Guns of the Patriots
Metal Gear Solid 4: Guns of the Patriots
Metal Gear Solid 4: Guns of the Patriots
Metal Gear Solid 4: Guns of the Patriots
Metal Gear Solid 4: Guns of the Patriots
Metal Gear Solid 4: Guns of the Patriots
Metal Gear Solid 4: Guns of the Patriots
Metal Gear Solid 4: Guns of the Patriots
Metal Gear Solid 4: Guns of the Patriots
Metal Gear Solid 4: Guns of the Patriots
Metal Gear Solid 4: Guns of the Patriots
Metal Gear Solid 4: Guns of the Patriots
Metal Gear Solid 4: Guns of the Patriots
Metal Gear Solid 4: Guns of the Patriots
Metal Gear Solid 4: Guns of the Patriots
Metal Gear Solid 4: Guns of the Patriots
Metal Gear Solid 4: Guns of the Patriots
Metal Gear Solid 4: Guns of the Patriots
Metal Gear Solid 4: Guns of the Patriots
09 Gamereactor Sverige
9 / 10
+
Härlig action, spännande smygmoment, underbara bossar, svincool design, fantastiskt ljud, bra tempo
-
Väl långa mellansekvenser, långa spelavbrott
overall score
Detta är Gamereactor-nätverkets medelbetyg Du kan sätta ditt eget betyg genom att klicka här

En andra åsikt

Petter Hegevall
Framtidens krig är smutsigt, högteknologiskt, komplicerat och rutinmässigt. Krig är ett måste i Hideo Kojimas sargade framtidsvärld, ett måste för ekonomin och motsägelsefullt nog för att bibehålla en livsviktig balans. Mitt i detta kastas en åldrad Snake in, pensionerad, seg och luttrad - för att utföra ett sista uppdrag.

Man ska ha klart för sig ett flertal saker innan man genomför den rätt dryga installationsprocessen på tio minuter, och startar Metal Gear Solid 4. Kojimas överdrivet storslagna, stundtals pretentiösa och högtravande historia är här större och mer svulstig än någonsin. Här låter Hideo sig inte regleras av varken begränsat lagringsutrymme, storyeffektivitet eller spelbalans. Nej då.

Här släpper han lös sina vildaste fantasier på ett sätt som enkelt överträffar alla de tidigare spelen. Här finns mellansekvenser i massor som ofta pågår i 30-50 minuter. Här finns samhällskritik inbäddad i högteknologiskt mumbo-jumbo, fläskig dialog, överdriven dramaturgi och ibland oerhört skruvade vändningar.

Detta är Metal Gear Overdrive. Metal Gear Extreme. Mer av allt, till bristningsgränsen. Och är man inte beredd på det så förmodar jag att det snabbt kan kännas fullständigt övermäktigt. Väl indragen och fångad i handlingen är jag Hideos biiiatch.

Jag super in, sippar, smakar och dricker mig redlös på all hans halvfåniga krigsprosa. Jag blir patriotisk, rörd, mallig, stolt, arg, stressad, lugn, glad och ledsen. Hela känslospektrat avverkas under mina 17 timmar med Guns of the Patriots... och jag påminns ofta varför jag älskar den här spelserien så mycket som jag gör (och alltid har gjort). Detta är en operett i spelform, en vacker novell. Ett storverk. En odyssé, ett epos... och ett avslut.

Spelmässigt är mycket sig likt. Förutom en liten (liten) aning större frihet är upplägget exakt detsamma som tidigare; snitslade banor leder Snake genom fiendeland där man själv får välja om man vill vara osynligt stilig eller råbarkat skjutglad. Jag skjuter allt jag ser, väljer sällan sida och aktiverar sällan gubbens nya dräkt. Jag röjer mer i Metal Gear Solid 4 än vad jag gjort i något av de tidigare spelen, och Konami uppmuntrar till det, mer än någonsin.

Ja, ibland känns det gammaldags. Lite väl gammaldags. Snake är fortfarande inte supersmidig, även om den nya frikameran hjälper till och förenklar. Ibland känns det för linjärt, ibland är det svårt att veta var man kan gå, var man ska gå och åt vilket håll kompassen pekar. Ja, ibland känns Metal Gear Solid 4 förlegat. Och under dessa stunder svär jag åt Hideo Kojimas fixering vid enorma mängder story, och hans ovilja att på riktigt modernisera det spelmekaniska i sin älskade spelserie.

Men sen glömmer jag allt, igen. Och bara njuter. Inte minst av en helhet som doftar ljuvt av svinigt höga produktionsvärden och en ambitionsnivå som alltid står över det mesta i actiongenren. Anslaget, presentationen, inledningen, rösterna, musiken... Metal Gear Solid 4 är som vi lärt oss att förvänta oss av Hideos spel - en interaktiv film så komplex och så innehållsrik att det krävs stor koncentration för att i slutändan verkligen kunna njuta till fullo.

Jag älskar storyn, för allt vad den innehåller. Jag älskar atmosfären, musiken, karaktärerna, dialogerna, ljudkvaliteten och designen. Metal Gear Solid 4 är en stark kontrast till det klargröna Snake Eater med sin lättgrönskimrande Mellanöstern-brunhet och designen känns hårdare, råare och coolare än någonsin. Rent estetiskt är detta lika fantasifullt som det är homogent, sammanhållet och smart. Jag älskar hur allting ser ut, och faller pladask för framförallt bossdesignen.

För dig som njuter av dina spel i Dolby Digital 5.1 är Metal Gear Solid 4 just nu det absolut bästa du kan hitta, tillsammans med Battlefield: Bad Company. Blu-ray-formatet har tillåtit för Konamis ljuddesigners att skapa ett ljudspår innehålla de minst komprimerade effekterna, dialogerna och effektljuden någonsin i ett actionspel - vilket sannerligen märks. Akustiken är enormt bra och kvaliteten knivskarpt superklar och konstant imponerande.

Rent grafiskt finns här heller inte mycket att anmärka på. Metal Gear Solid 4 är väldigt, väldigt snyggt med fantastiska modeller, underbar färgsättning och god ljussättning. Det saknas lite på toppen beträffande både textur- och animationsarbetet men rent generellt är detta ett av de snyggaste spelen till Playstation 3.

Metal Gear Solid Online har vi ännu inte hunnit testa i den utsträckning som vi önskat tack vare begränsad åtgång. Efter en halv dag kan jag dock konstatera att jag inte är särskilt förtjust i detta nytillkomna multiplayerläge. Det är såklart roligt att se att Konami satsat även på dödsmatcher, men stel spelmekanik och trist bandesign kommer att hålla mig från Metal Gear Solid Online.

Metal Gear Solid 4 är ett storslaget, gripande, högtravande och fläskigt actionepos som definitivt kommer att älskas av alla som njöt av de föregående spelen. Här finns en hel rad lyckade, spelmässiga nyheter och ett äventyr som suger tag i en, och sedan inte släpper taget. Visst, spelavbrotten är för långa - det går inte att komma ifrån, och ibland irriteras jag av den onödigt tramsiga bajshumorn. Installationsprocessen som måste utföras inför varje enskild bana är också en plåga, och den nya stressmätaren känns helt meningslös.

Förutom detta tycker jag också att Guns of the Patriots är lite för styrt, fortarande. Även fast det är ett kännetecken för spelserien rent allmänt och något jag självklart förväntade mig. Ibland hinner jag bara springa igenom en strängt avspärrad korridor innan nästa 52 minuter långa mellansekvens tar vid. Då... just då, känner jag mig för mycket som en obetydlig åskådare som Hideo Kojima vägrar lita på - och inte som den benhårde superspion som jag egentligen är, och det anser jag vara det största minuset med det här spelet.

Resten av tiden sitter jag och biter mig i läppen, exalterad, lite smånervös och fångad i en ytterst spännande historia proppad av skyhöga produktionsvärden. Metal Gear Solid 3: Snake Eater är fortfarande ett bättre spel - men detta är också helt fantastiskt. 9/10

Medlemsrecensioner

  • AG Jati
    En b-film eller ett klockrent mästerverk? Metal Gear Solid, en spelserie som funnits i flera generationer. Spelserien som levererat trots sin... 5/10
  • Skitungen2
    Lite backstory, skippa typ någon paragraf för att komma till recensionen. Jag älskar Metal Gear-serien, troligtvis den bästa serien av spel... 10/10
  • Captian Price
    Snake är gammal, grå och har ständiga ryggproblem. Men han lyckas ändå smidigt ta sig förbi fiender obemärkt, gömma sig i lådor och skjuta... 10/10
  • kingdom heart
    Metal Gear Solid: Guns of the Patriots Jag har spelat en "gammal gubbe" eller kanske det var en korsten? Eller det har han nog alltid... 9/10
  • PhMan
    Metal gear solid 4 är ett spel som inte liknar nåt annat. Metal gear solid är ett spel man kommer ihåg. Metal gear solid 4 är första gången... 9/10
  • jeppe5959
    Min pappa är en spelare och hans favorit spelserie är Metal Gear. Jag såg mycket när han spelade och tyckte att det värkade grymt. Efter han... 8/10
  • Darsidian
    Kommer inte berätta något om storyn i denna recension men jag kan säga att den är bland det bästa jag någonsin upplevt, oavsett medium. Jag... 10/10