Halo: Spartan Assault

Det blir sällan riktigt lyckat när spel från bärbara format ska konverteras och släppas till de stationära. Halo: Spartan Assault var länge ett spel vigt åt Windows Phone 8 där det fungerade som ett riktigt underhållande tidsfördriv med massor av Halo-känsla. När man för över det till Xbox 360 och i synnerhet Xbox One försvinner genast något på vägen.

Storyn utspelas mellan Halo 3 och Halo 4 och vi får följa spartankrigarna Davis och Palmer genom en serie uppdrag där Covenanterna bryter den vapenvila som utfästes i slutet av Halo 3. Storyn är i sig inte speciellt märkvärdig, men erbjuder ändå den där rätta Halo-känslan, även om man får läsa sig till den innan uppdragen snarare än faktiskt spela den eller se episka mellansekvenser.

För den som spelat exempelvis Geometry Wars eller annan twin stick-shooter går det snabbt att bli varm i kläderna med konceptet. Man har sin krigare, man roterar honom 360 grader med högra analogspaken, går med den vänstra och skjuter med R-triggern. Jag är ändå positivt överraskad över hur bra det fungerar i all sin enkelhet och det jag gillar mest är spelets combo-system.

Det gäller nämligen att skjuta varje fiende inom fyra sekunder från den förra, så att kasta en handgranat och tömma ett område på fiender kan visserligen vara ett säkert sätt att ta sig vidare men riskerar också att bryta multiplikatorn. Och vill man ha en eftertraktad guldstjärna på varje uppdrag så vill det sig till att alla combos sitter. Annars är Halo: Spartan Assault inte något svårt spel för den som bara vill skjuta sig igenom ett lättsamt äventyr.

Det beror såklart delvis på att det ursprungligen var ett smartphone-spel. För att fortsätta använda Geometry Wars som exempel så hade det spelet aldrig gått att spela på en tryckkänslig skärm. De är för frenetiskt, för actionpackat och ställer för höga krav på precision. När man tar ett smartphone-spel och lägger till perfekt spelkontroll uppstår problemet att utmaningen försvinner och det känns som att man skulle vilja ha mer. Halo-svitens många oerhört episka strider (som den med ett gäng Hunters på en club i Halo: Reach) har helt enkelt ingen motsvarighet i Halo: Spartan Assault. Jag skulle önska att man hade gjort om spelet mer och bjussat på några maffiga moment som ett slags höjdpunkter. Nu är det ett ganska jämnt tempo hela vägen igenom.

Mellan banorna ges möjlighet att fixa en bättre loadout till sin krigare genom att skaffa de granater man vill ha, de krutpåkar man önskar och kanske lite välbehövliga armor abilities. Detta genom att spendera en del av de erfarenhetspoäng man samlat ihop. Dessa gäller dock bara en gång och priserna är ganska högt satta. Lösningen på det är såklart mikrotransaktioner. Halo: Spartan Assault sällar sig därmed till den skara spel som föraktfullt brukar kallas pay to win.

För mig ett sätt att designa spel jag inte alls tycker om, och i synnerhet inte när Halo: Spartan Assault dessutom kostar ganska mycket att köpa i sig. Det känns bara girigt och dödar helt min lust att jaga highscores när jag vet att det är halvt omöjligt att nå toppresultatet utan att ta fram portmonnän och pytsa för mer eldkraft. En liten tröst i sammanhanget är dock att de som spelat Halo 4 flitigt och har achievements att bevisa det får tillgång till en del grejer som bonus, men istället för att göra det till en kul grej som att de som spelat Halo 4 får ett exklusivt vapen är det utformat som flyktiga mikrotransaktioner som kan nyttjas en gång.

En annan sak som stör mig gruvligt mycket med Halo: Spartan Assault är att det saknar lokal multiplayer. Det här spelet är verkligen som gjort för det och i de alltför få uppdrag som ändå finns blir det snabbt uppenbart att det här hade kunnat bli för Xbox One vad Geometry Wars var för Xbox 360. Att detta inte finns med är helt obegripligt dåligt, i synnerhet som co-op faktiskt finns inkluderat, men bara online. Det är som att göra ett partyspel liknande Mario Party men inte låta folk ha kul i samma lokal utan bara på varsitt håll online.

Ett ganska bra smartphone-spel har i slutändan blivit ett väldigt mediokert Xbox One-spel. Det har definitivt sina ljusa punkter och det smärtar när man inser hur mycket potential som gått förlorat av att Halo: Spartan Assault inte fått den kärlek det borde ha fått. Då hade Microsoft kunnat ha en potentiell klassiker, nu känns det mest som ett girigt försök att exploatera både Halo och alla spelares plånböcker istället.