Top Spin 3

Jag har ett förflutet som argsint tennis-amatör. Japp. Mellan basket-säsongerna spelade jag faktiskt tennis på en skaplig junior-nivå en gång i tiden (för länge, länge sedan. Jag är ju gammal. Mycket gammal). Jag nötte några Kalle Anka-kupper, spelade en hel del seriematcher och slog sönder minst ett dussin dyra racketar. Ja, tennisförlusterna är nog utan någon egentlig konkurrens det som gjort mig argast, under hela min livstid. Jag levde och lärde efter McEnroe. Slog sönder utrustning, slängde skor och svor åt domaren. Jag var en gris. En tennis-gris.

Idag var det precis åtta år sedan jag höll i ett tennisracket. Jag har knappt sett en tennisplan på tio år, och jag har knappt kikat på en enda tennismatch på TV sedan Stefan Edberg regerade center court (1831). Slutsats: Jag kan en del om tennis, även om mina kunskaper samlat på sig både mossa, mögel och förmodligen även brännässlor. Jag är ingen tennis-n00b, bara en tennis-has-been. Jag är out of date, men inte bortservad.

Efter en stund med Top Spin 3 är jag dock både bortservad, borttrollad, bortspelad, utspelad, utskrattad och urless. Låt oss klargöra ett par grundläggande (och ytterst viktiga) saker om det här spelet innan vi går vidare. Top Spin 3 är en simulator. En fullfjädrad, kompromisslös, extremt tålamodskrävande och jobbig sportsimulator. Precis som en sportsimulator ska vara. Oförlåtande, krävande och stundtals sinnessjukt svårt. Top Spin 3 är utvecklat för en ohyggligt smal och begränsad publik. För de som spelar tennis/dyrkar tennis/jobbar med tennis. För tennis-fanatikerna. Ni andra: Stop reading!

När man snackar sportsimulation med mig (basket-fantast som jag är) får man alltid vara beredd på att jag slänger fram NBA 2K8 som ett exempel på hur jag tycker att simulation ändå kan göras skapligt lättillgängligt, om det görs riktigt (riktigt) bra. Och när det gäller basket finns det inget spel som simulerat sporten mer exakt än NBA 2K8. Tycker jag. Men nu ska vi snacka om tennis... inte basket.

Top Spin 3 simulerar tennissporten fullt ut, men glömmer ofta den icke-initierade spelaren och bjuder därmed på ett spel som jag är övertygad att bara riktiga tennis-freaks kan uppskatta. Enbart.

Och efter att ha spenderat säkert 90 timmar på planen i Virtua Tennis 3 (arkad-heaven) kommer bytet till den verklighetstrogna världen i Top Spin 3 som lite av en chock. Som ett Federer-ess rakt på ögat. Aj! Segas springskojiga toktennis byts här ut mot seg, exakt och ohyggligt svår sådan där det gäller att grundligt lära sig spemekaniken för att ens kunna slå tillbaka en enda servretur. Let the boring games begin!

Top Spin 2 var bra, dock inte lika bra och det kändes som om utvecklarna krånglat till något som redan fungerade perfekt. Krångel är något som Pam Development verkar gilla, och att de har fortsatt förändra något som faktiskt funkade, gör mig en gnutta irriterad.

I Top Spin 3 är den mest fundamentala delen av spelet helt nytt. Istället för att man som tidigare trycker på knappen för att slå bollen (som man alltid gjort, i alla tennis-spel, alltid), ska man nu istället hålla inne knappen medan motståndaren slår sitt slag, och sedan släppa den ungefär samtidigt som bollen studsar på ens egna planhalva. Tajming med andra ord, gruvligt supersvår tajming som kräver massor med tid, träning och tålamod.

I jakten på att perfekt simulera sporten är detta såklart en förbättring. Det känns verkligare att hålla bak armen i väntan på bollen, för att sedan släppa lös den då bollen studsar över på egen planhalva. Jag spelade Top Spin 3 med en tennis-tokig kompis som faktiskt arbetar inom sporten... och han skrek av lycka till det nya spelsystemet. "Underbart, precis som riktig tennis!!". Är det roligt då, frågade jag? "Vad spelar det för roll, det är ju som riktig tennis!".

Jag säger det igen: Du som slaviskt följer ATP-touren och älskar Federers ilsnabba baslinjemord, kommer att smälta som smör av den nya nivå av simulering som Pam här erbjuder. Detta är tennis på riktigt. Och även om jag ser massor av kvaliteter här, så har jag jättesvårt att ha roligt medan jag spelar Top Spin 3. Verkligen jättesvårt.

Det känns krångligt, bökigt, svårt och trist att ladda med armen i minst en sekund innan bollen når ens egen planhalva. Det känns segt, jag är seg, jag springer segt. Om dock supersnyggt med de bästa animationerna jag sett i ett tennis-lir någonsin. Här finns en tydlig och belönande skillnad mellan underlag. En riktig skillnad alltså. Att byta mellan hard court och grus i exempelvis Virtua Tennis 3 gör knappt någon skillnad alls medan det i Top Spin 3 förändrar (nästan) allt. Realism, på hög nivå.

Mer då? Bra onlineläge, massor av licenserade pro-spelare, mängder av olika spellägen, snygg grafik och bra ljud. Top Spin 3 är ett kvalitetsspel, såklart, men det är absolut (absolut) inte för alla. Tvärtom.