Cookie

Gamereactor uses cookies to ensure that we give you the best browsing experience on our website. If you continue, we'll assume that you are happy with our cookies policy

Svenska
Startsidan
recensioner
Mercenaries 2: World in Flames

Mercenaries 2: World in Flames

Pandemics färgstarka legoknektar vill kriga med Grand Theft Auto IV, men misslyckas. Petter Hegevall har njutit av enorma bomräder men irriterat sig över kass artificiell intelligens och otaliga buggar

Du tittar på

Preview 10s
Next 10s
Annons

Med risk för att framstå som svårbegriplig måste jag inleda med följande faktum: Mercenaries 2 hade varit roligare om det inte hade varit för Grand Theft Auto IV. Förbryllar jag dig? Förlåt mig isåfall. Jag ska förklara. Mercenaries 2 är spelmässigt väldigt likt föregångaren, som fyllde fyra bara för en månad sedan. Oförändrad spelbarhet (i stort) och samma fria upplägg. Nya fiender, nya miljöer, nya funktioner och vapen. Check. Det hade fungerat, skapligt, om det inte varit för Grand Theft Auto IV.

Rockstars mästerverk skrev (återigen) om hela regelboken för speltypen och efter att ha levt loppan som genomgeniala våldskungen Niko Bellic i ett underbart detaljerat, levande, nyanserat och rikt Liberty City... är ingenting lika roligt längre. Mercenaries 2 hamnade på efterkälken. Det sköts upp flera gånger och när det nu äntligen är här känns det gammalt, platt, livlöst, stelt och framförallt ofärdigt. Det känns som ett gammalt spel, med uppiffad grafik och tusentals buggar. Inget Grand Theft Auto IV med andra ord.

Pandemic är heller inte särskilt förtjusta i den jämförelsen. Mercenaries 2 är ett "explosivt, bombastiskt och vidsträckt actionspel" - har det brukat heta. Ett spel som innehåller "mer action än Grand Theft Auto IV". Och visst, korrekt. Det gör det.

Mercenaries 2: World in Flames handlar inte om att skjutsa glädjeflickor eller om att sno bilar - här kretsar (nästan) varje uppdrag kring kallblodiga mord av 92 regeringsmän och framförallt att spränga stora delar av ett mindre land, allt under samma morgon. Men upplägget, friheten och möjligheterna, är allt som oftast desamma. Som argsint och extremt klyschig badass/legoknekt ska man i World in Flames störta en korrupt regering i Sydamerika.

Vi snackar satellitstyrda missilräder, helikopter-dogfights, robotattacker, pansarvagnsanfall och lådvis med högexplosiv sprängdeg. Mercenaries 2: World in Flames är ett spel där man genom enkla knapptryck kan fjutta eld på hela spelvärlden (som titeln mycket riktigt antyder) och varje eldstrid bjuder oftast på spektakellika explosioner, flygande bråte och drivor av döda fiendesoldater.

Posterpojken och huvudhjälten Mattias Nilsson (svensk legoknekt, ja) är ingen särskilt cool kille. Tyvärr. Han ser ut som en hopplöst töntig blandning av Roger Pontare och Nordman, han har mohawk (som Turok, töntkungen) och hans röst har återigen gjorts av en sömnig och sluddrig Peter Stormare.

Det börjar inget vidare. Mattias sitter i en båt, han beordras att landstiga på en liten minerad strand i Venezuela. Storyn kretsar kring hämnd på uppdragsgivaren och aspirerande diktatorn Ramon Solano som efter ett par väl utförda uppdrag inte bara vägrar att utbetala Nilssons lön, utan istället skjuter honom... i röven. Japp, den skäggbeprydde mohawk-prydde superknekten Mattias blir prickad i ena skinkan av grovkalibrig maskingevärseld, och inleder därmed såklart en envis och explosiv vendetta med Ramon Solanos huvud (på ett silverfat) som det yttersta målet.

Konflikten i Venezuela kretsar kring olja. Oljan börjar sina och samtidigt som Ramon Solano och hans rebellstyrkor tar sig an ett försök att kontrollera landets oljereserver får de snabbt motstånd av Universal Petroleum Corporation, en bunt välklädda (och hysteriskt korkade) oljepoliser som med välskräddade uniformer och för små solglasögon gör allt för att stoppa Solano. För spelaren handlar det mycket om att förklä sig, finta, ljuga och alliera sig med olika uppdragsgivare inför olika uppdrag. Allt för att till slut nå Solana och utkräva sin hämnd.

Runt om i spelvärlden (som är enorm) finns det mängder av olika småuppdrag att utföra och om du och ditt gäng får slut på jobb går det alltid snabbt och smärtfritt (nåja) att ska fram ett uppdrag från annat håll. Dessutom går det att bara glida omkring och leta saker att göra, kanske försöka sig på ett vasninneshopp eller anta någon annan utmaning.

Man kan alliera sig med vilken sida av konflikten man vill, man kan muta en av fraktionerna och man kan till viss mån spela ut dem mot varandra. Ja, precis som i föregångaren. Och medan den här delen av spelet fungerar helt okej och i slutändan erbjuder spelaren stor valfrihet, är det upplägget, och hur dessa val presenteras som känns korkade. Flera gånger under äventyrets gång har jag blivit stående, utan vare sig kontakter, uppdrag eller allierade, och då tvingats luska fram nya möjligheter till att komma vidare i själva storyn.

Den dynamiska spelstrukturen fungerar inte särskilt väl och man blir inte helt sällan förvirrad över hur spelvärlden i World in Flames fungerar. Systemet med spelets fem rivaliserande fraktioner (Universal Petroleum, People's Liberation Army of Venezuela, Chinese Army, Allied Nations och Rastafarian Pirates) är mycket enkelt. Döda en medlem i någon av dessa styrkor, och deras fiender börjar gilla dig. Döda någon av dem som nu gillar dig, och de blir dina fiender.

Upplägget känns lite för onyanserat och blir snabbt enformigt. En del av skulden till detta ska dock absolut läggas på den nästan otäckt usla artificiella intelligensen och inte på själva strukturen eftersom AI:n ofta gör så att man blir beskjuten av sina egna, ibland inte, och ofta hamnar i knasiga situationer där fiender fastnar i närliggande objekt, inte lägger märke till en trots att man står nio centimeter från dem, spränger sig själva eller helt enkelt går upp i rök.

Bortsett från korkad artificiell intelligens och trist upplägg innehåller Mercenaries 2 i alla fall en hel del benhård action som är så grundläggande supertypisk som man överhuvudtaget kan tänka dig. Man siktar, springer och skjuter. Och mängder av människor dör. Spelet innehåller väldigt många olika vapen, väldiga mängder fiender och väldigt många körbara fordon inklusive lastbilar, jeepar, bussar, bilar, motorcyklar och... mopeder. God variation på det köbara alltså och det är alltid kul att komma över något nytt att åka i eller på.

Sägas ska dock att fordonsfysiken lämnar en hel del att önska, inte minst vad gäller spelets motorcyklar. Jag har flera gånger under mina spelpass med Mercenaries 2 ropat in Jesper, Mikael och Mäki till spelrummet för att demonstrera hur extremt dumma vissa delar av spelet verkligen är. Att köra i absolut maxfart på valfri landsväg med en nystulen motorcykel, för att sedan snabbt vika av mot väggrenen och mot en närliggande klippa/sten kan rendera de mest ologiska följderna som någonsin setts i ett actionspel.

Inte helt sällan fungerar en trubbig klippa som ett enormt sprätthopp och Mattias flyger iväg (ofta sidleds) helt oberörd på sin motorcykel för att (fortfarande helt oberörd (och med däcken tvärställda) landa 110 meter bort, sittandes kvar på motorcykeln. Antingen händer detta, eller så fastnar samma motorcykel i stenen direkt vid kollisionsögonblicket, och Mattias blir sittande still vid sidan av vägen... som en redig dummerjöns.

Pandemic Studios är vid det här laget en rutinerad utvecklare som gjort en hel del spel. Bland dessa hittar vi: Star Wars: The Clone Wars, Full Spectrum Warrior, Star Wars: Battlefront, Mercenarie, Destroy All Humans! och kommande Destroy All Humans! 2. En del bra spel, en del klart medelmåttiga sådana som misslyckats med att leva upp till sin potential (Destroy All Humans var ett typiskt sådant exempel).

Mercenaries 2 är utan tvekan Pandemics mest ambitiösa och framförallt mest efterlängtade titel hittills. Och trots över tre år av utveckling måste jag tyvärr fastställa att spelet faktiskt inte är färdigt. Jag har hittat tusentals små dryga buggar, spelvärlden känns ofta väldigt obalanserad och den artificiella intelligensen hos de datorstyrda fiendesoldaterna är minst sagt bedrövlig.

Känslan av att det här skulle ha behövt stannat i utvecklingsfasen i minst sex månader till är hela tiden närvarande, och det känns ibland nästan som att stirra in i hackig alpha-kod då man fastnar i ett buskage, kör fast på en brandpost eller lyckas sno en fiende-jeep där soldaten som först körde den hamnar halvvägs utanför cockpit och liksom darrar med torson utanför fordonet.

Även grafiskt känns Mercenaries 2 ibland ofärdigt. Världen som Pandemic skapat är skrämmande öde och inuti stadskärnorna känns det som om vissa texturer saknas. Ljussättningen lämnar även den en del att önska och animationsarbetet framförallt beträffande legoknektarna Mattias Nilsson, Chris Jacobs och Jennifer Mui som stapplar omkring som stela pinnar. Ibland glänser det dock till med maffig förstörelse och snygg vetation som liksom bara rasar när man brakar på med tungt artilleri. Dessutom är den enorma räckvidden man kan se framför sig och skalan på allting också ibland så imponerande att man liksom bara stannar till för att beundra utsikten en stund.

På pluskontot beträffande grafiken måste jag nämna explosionerna, och spelvärldens enorma storlek. Det är rätt häftigt ändå att kasta sin praktiska änterhake mot skrovet på en förbiflygande helikopter, kapa den, och sen flyga omkring ovanför Venezuelas fattiga byar och låta scud-missilerna regna likt konfetti. Dessutom finns det faktiskt oerhört mycket att göra och bara den enorma mängden rena uppdragen som finns måste också tas upp på pluskontot.

Möjligheten att spela igenom hela storyn i Mercenaries 2 tillsammans med en kompis talar såklart till spelets fördel. Man kan med ett par enkla knapptryck starta en co-op-kampanj och leva rövare i Pandemics Sydamerika tillsammans med en våldssugen polare. Visst, ibland sjunker skärmuppdateringen och spelet hackar lite i co-op-läget men överlag är detta den bästa delen med Mercenaries 2 och ett spelläge som alla framtida spel av den här typen absolut bör innehålla.

All den beroendeframkallande friheten som World in Flames innehåller ska också berömmas. Överlag är dock detta en besvikelse och ett rakt igenom medelmåttigt actionspel.

Mercenaries 2: World in Flames
Mercenaries 2: World in Flames
Mercenaries 2: World in Flames
Mercenaries 2: World in Flames
Mercenaries 2: World in Flames
Mercenaries 2: World in Flames
Mercenaries 2: World in Flames
Mercenaries 2: World in Flames
Mercenaries 2: World in Flames
Mercenaries 2: World in Flames
Mercenaries 2: World in Flames
Mercenaries 2: World in Flames
Mercenaries 2: World in Flames
Mercenaries 2: World in Flames
Mercenaries 2: World in Flames
Mercenaries 2: World in Flames
Mercenaries 2: World in Flames
Mercenaries 2: World in Flames
Mercenaries 2: World in Flames
Mercenaries 2: World in Flames
Mercenaries 2: World in Flames
Mercenaries 2: World in Flames
Mercenaries 2: World in Flames
Mercenaries 2: World in Flames
Mercenaries 2: World in Flames
06 Gamereactor Sverige
6 / 10
+
Väldigt mycket att göra, stundtals snygg grafik, enorm frihet, coola explosioner
-
Väl mycket buggar, kass artificiell intelligens, livlös spelvärld
overall score
Detta är Gamereactor-nätverkets medelbetyg Du kan sätta ditt eget betyg genom att klicka här

En andra åsikt

Jonas Mäki
Även fast jag har haft halvskoj med att röja runt på landsbygden i Mercenaries 2 och spränga lastbilar, kan jag ändå inte förmå mig att ta det här spelet särskilt seriöst. Buggarna är många, den artificiella intelligensen är något av det sämsta jag sett på år och dag och balansen är helt trasig. Exempelvis är man mer effektiv som mördarmaskin om man struntar i att skjuta sina fiender utan istället springer fram till dem och slår dem i ansiktet med gevärskolven. Det finns vissa kvaliteter i World in Flames, inte minst co-op-läget, men i stort är spelet inte färdigt, och det betyder ett underkänt betyg från min sida. Pandemic borde veta att man inte ska försöka sälja trasiga spel. 4/10

Medlemsrecensioner

  • Crysis20
    bästa spelet jag har testat och jag kör bara den på offline men eftersom min PSN är svår att registrera kör jag bara offline. i venezuela så... 10/10
  • commandos200
    Mercenaries 2: World in Flames utspelar sig under augusti 2010 i Venezuela. Spelet börjar med att spelaren närmar sig affärsmannen Ramon Solanos... 10/10
  • thomas_pef
    Boom crash burn and a mad swed. Lite så kanske man kan sammanfatta merc 2 world in flames. Mycket att göra, många att döda och många sätt att... 6/10
  • G-zoN
    Börjar med ett "warmup" uppdrag för den snorrike oljepampen Solano. Man ska frita en tillfångatagen general. Man får redan här sätta... 7/10
  • GinTonic
    -From this day, everybody pays! -Thats right. Everybody pays.. Blanco, Carmona, You.. Everybody pays. Det är som ljuv musik i mina öron. Hämd i... 7/10