Cookie

Gamereactor uses cookies to ensure that we give you the best browsing experience on our website. If you continue, we'll assume that you are happy with our cookies policy

Svenska
recensioner
Smite

Smite

Gudarna måste vara galna. Johannes Leander slänger sig handlöst ut på slagfältet för att skippa rättvisa och avgöra om en kamera bakom ryggen räcker för att göra Smite unikt...

Prenumerera på vårt nyhetsbrev här

* Obligatoriskt att fylla i

Du tittar på

Preview 10s
Next 10s
Annonsera

E-sport är större än någonsin och en av de allra största genrerna i denna sfär av framtidsdrömmar kallas för MOBA. Det de största giganterna av detta slag - League of Legends, Dota 2 och Heroes of Newerth alla har gemensamt är att det spelas på snarlika kartor med snarlika regler och snarlika karaktärer. En närmast oskriven regel har även varit att dessa spel ska spelas ur ett isometriskt perspektiv, en sedvana vilken Hi-Rez Studios hoppas kunna slå hål på.

Med Smite tar man fågelperspektivet, sätter det i koppel och låter den följa spelarkaraktärerna tätt bakom ryggen. En till synes ganska harmlös förändring, som genast visar sig ge resultat i både tempo och spelförutsättningar. Överskådligheten och den taktiska tyngd i allt dödande som vi vant oss vid har med detta fått ta ett steg åt sidan för att ge plats åt närgångna bataljer och kurragömmalekar i rasande högt tempo.

Men det finns ju ingen anledning att anta att alla vet vad jag babblar om. Vissa är ju trots allt inte helt bekanta med spel av denna typ, vilket gör det passande att snabbt förklara spelreglerna.

Smite
Delad glädje är dubbel glädje, som man så fint brukar säga. Särskilt när det gäller att slakta motståndare.

Två lag om fem spelare har alltså en bas på vardera sida av en karta som i sin tur är sammankopplade via tre huvudgångar som går mellan de två. På dessa huvudgångar möts sedan de två lagens datorstyrda underhuggare vilka ger de spelarstyrda hjältarna chansen att slakta för lite välbehövligt guld, som man självfallet kan köpa uppgraderingar för, och erfarenhetspoäng att spendera på färdigheter. Målet är helt sonika för ditt lag att pressa sig igenom det antal defensiva och dunderkraftiga torn som står uppställda på vägen mot motståndarbasen för att slutligen krossa titanen, vilket leder till vinst. Ni måste även vara noga med att inte låta era egna torn förstöras, vilket ger motståndarna chansen att ta hem vinsten.

De snarlika spelreglerna i Dota 2 förklaras i Valves nysläppta dokumentär "Free to Play" som en blandning mellan fotboll, schack och poker. De reglerna stämmer däremot ganska bra överens på alla andra titlar i genren, med den stora skillnaden i Smite att just schack-delen slipats ner en del till följd av det hissnande tempot, för att istället ge mer plats att fotbollsliknelsen att spela fritt.

För det går stundom otroligt snabbt, och då på gott och ont. Efter närmare 400 timmar spenderade i League of Legends och en fjärdedel av detta i Dota 2 blir det en smärre omställning att inte längre få en överskådlig blick över slagfältet. Istället får jag helt förlita mig på representationen av kartan på skärmens högra sida som visar vart andra spelare befinner sig beroende på synlighet. Min egen karaktär styr i sin tur med WASD-tangenterna och min mus, med vilken alla projektiler riktas och styrs.

Smite
Uppskruvade grafikinställningar gör att allt ser rätt fint ut, utan att för den delen grilla hårdvaran i din dator.

Tematiken är här väldigt genomtänkt och motiveras av att gudar ur olika religioner plötsligt blivit väldigt krigiskt inställda till varandra och de måste helt enkelt göra upp om detta genom tidigare nämnda spelregler. Hades, den grekiska mytologins dödsgud, är en magiker med svidande avståndsbesvärjelser; Freja, den nordiska mytologins fruktbarhetsgudinna, är en magiker som föredrar närstrider; och Bakasura, en herre i den indiska mytologin som slukar allt han kommer över, trivs bäst i det ingenmanslands mellan huvudgångarna som kallas för djungeln, där han i lugn och ro kan äta upp sig på monster för att sedan kasta sig över motståndare på villovägar.

Rollerna, liksom karaktärerna som iklär sig dem, känns verkligen igen från främst League of Legends och slentrianspelaren i mig gör val av karaktär, position och köpta föremål nästan uteslutande från erfarenhet av Riot Games populära mastodont till spel. Och vad som är mest förundransvärt är att denna strategi allt som oftast fungerar.

Jag kontrar mina motståndare med föremål som negerar deras typ av attacker, slaktar datorstyrda underhuggare och dödar motståndare som jag alltid brukat göra. Allt under intrycket av att jag, när jag spelar själv, aldrig får något riktigt motstånd. Man kan ju förvisso dra till med argumentet att alla spelare inte riktigt hunnit lära sig alla regler och förutsättningar med tanke på att Smite släpptes bara förra veckan, men faktum är att det funnits att spela fritt i en form av glorifierad beta-version och att ett antal turneringar med proffslag redan gått av stapeln, vilket ger mig intrycket av att matchmakingsystemet, förutom att vara opålitligt och klumpigt, inte fungerar helt felfritt när det kommer till att just matcha spelare.

Den optimala upplevelsen sker onekligen när du och fyra vänner sammanstrålar med röstkommunikation och andra nödvändigheter för lagspel, mot ett lika sammansvetsat motståndarlag. Tyvärr fungerar inte matchmakingsystemet då heller helt felfritt och balansen mellan vårt lags och motståndarnas färdigheter uppnås aldrig. Efter närmare 40 spelade matcher tillsammans blir kamperna en nästan binär upplevelse där vi antingen oavkortat gör slarvsylta av motståndet, eller helt enkelt får smaka på vår egen, bittra medicin. Snöbollseffekten när ett lag får en bra start går sällan för det mindre lyckosamma laget att få bukt på, och matcherna är ofta över på mindre än 20 minuter.

Smite
Varje karaktär har en unik spelstil, men vissa ter sig mer mångsidiga och kompletta än andra.

Som om det inte vore nog så finns en påtaglig obalans mellan karaktärerna. Vissa fungerar i alla tänkbara situationer med goda möjligheter att fly vid konfrontationer medan jag, och många av mina medspelare, har svårt att finna en lämplig spelstil för andra karaktärer vilka då helt enkelt får stå i skamvrån och aldrig spelas igen.

Gratismodellen som man här tagit till med bygger på att man veckovis bjuds på ett antal nya karaktärer att prova, vilka man sedan kan köpa loss för valuta man tjänar genom att spela, eller genom att helt enkelt öppna plånboken. Man lockar även med kostymer och boost-paket för spelare att köpa, vilket har blivit rätt standardiserat i dagens gratisspelsklimat. En eloge ska ges för att de gör free to play på ett rättvist och ogirigt sätt. Den snåle spelaren har samma förutsättningar att lyckas som spelare med de häftigaste kostymerna och alla upplåsta hjältar, även om det kan ta lite längre tid att nå maxnivån och det rankade matchmakingsystemet.

Smite
Varje match avslutas när en av lagens titaner besegras. Vingarna på backen är resterna av just en sådan.

Med en satsning på lättillgänglighet och e-sport ter sig idéerna bakom Smite som självsäljande, men man verkar ha förlitat sig lite väl mycket på tredjepersonsperspektivet utan att riktigt försöka skilja sig nämnvärt från andra giganter i genren. Man kommer självfallet att uppdatera spelet kontinuerligt med nya gudar, nya kartor och uppdateringar i balans och spelregler, men i dess nuvarande utförande är jag inte helt övertygad om att Smite kommer att lyckas med att bli en bestående titel i den uppsjö av redan existerande och kommande konkurrenter som bygger på samma grundmekanik.

Visst bjuder tematiken på en intressant inramning och en liten mytologisk rundtur var gång man spelar, men balansproblemen, det klumpiga matchmakingsystemet och faktumet att hela upplevelsen känns som en modifikation av League of Legends med närmast plagierade spelregler och en annorlunda kameravinkel gör att det aldrig riktigt klickar till i min hjärna. Jag vill älska Smite för vad det är, och har för det mesta oförskämt roligt i lag med ett gäng vänner, men de bitande problemen kvarstår och det blir allt svårare att hålla sig från ett återvändande till League of Legends

Smite
Smite
Smite
06 Gamereactor Sverige
6 / 10
+
Lättillgängligt, snälla systemkrav, bekant upplägg
-
Stundtals obalanserat, klumpigt matchmakingsystem, saknar originalitet
overall score
Detta är Gamereactor-nätverkets medelbetyg Du kan sätta ditt eget betyg genom att klicka här

Relaterade texter

SmiteScore

Smite

RECENSION. Skrivet av Johannes Leander

Gudarna måste vara galna. Johannes Leander slänger sig handlöst ut på slagfältet för att skippa rättvisa och avgöra om en kamera bakom ryggen räcker för att göra Smite unikt...

Team Dignitas behåller sitt Smite-lag

Team Dignitas behåller sitt Smite-lag

ESPORT-TEXTER. Skrivet av Jonas Mäki

Team Dignitas har som bekant många olika lag och nu meddelar det att de förlängt sitt kontrakt med Smite-teamet inför 2018, inklusive alla fem europeiska spelare; Kenny...

Gamereactor Live: Vi äventyrar i Smite

Gamereactor Live: Vi äventyrar i Smite

NYHET. Skrivet av Oliver Thulin

Smite är stort, det är ingen idé att förneka. Det finns nu turneringar med massiva priser, massor av mediatäckning och en stadig ström av material som kommer från...



Loading next content