Project I.G.I.

Action spelet Project I.G.I. från Norska Innerlopp är en intensiv upplevelse som stundtals får en att tänka på Delta Force, men dessvärre hämmas det av en otroligt dum AI, den varierande grafikkvaliteten samt den katastrofala bristen på möjlighet att spela mot andra. Detta kunde varit alla tiders single/multiplayer upplevelse a'la Counter-Strike med stänk av Delta Force. Istället blir det inte bättre än ett spel något över medel.

De Nordiska utvecklarna har hängt med bra på spelfronten på sistone. Ground Control från Svenska Massive Entertainment samt Hitman från Danska IO Interactive. Därför såg jag också fram emot denna First Person Shooter (FPS) där det är upplagt för lite tänkande istället för att bara rusha in och skjuta allt och alla. Historien handlar om en ex-SAS officer, David Jones, som sänts iväg av amerikanerna för att hitta Josef Priboi som håller inne på viktig information om ett stulet atomvapen. En skön sak är det tunna manualen. Har du spelat ett FPS tidigare kommer du snabbt känna dig hemma med hänsyn till styrningen. Ingen går bort sig här.

Du har en hel arsenal av vapen till ditt förfogande, allt från AK-47 till en bazooka att utrota tanks med. Man får verkligen säga att Innerloop gjort ett ordentligt jobb med tanke på de olika vapnens realism. En AK-47 rycker kraftigt uppåt när den avfyras, så man kan inte bara skjuta hejvilt om man vill träffa rätt. Det vapen jag är mest imponerad av är snipergeväret Dragunov. Den har så kraftig zoom att man kan sikta in sig helt och hållet på en fiendesoldats bakhuvud! Varje vapen har sin egen funktion så man kan inte bara förlita sig på ett eller två vapen. På en tidspunkt tar nämligen ammunitionen slut till den ena vapnet (utöver AK-47 som man hela tiden snor från sina fiender).

Spelet inbjuder till att man ska använda sin hjärna och planera hur man ska ta sig framåt. Man kan lätt bli upptäckt och aktivera fiendens larmsystem. Fienden utnyttjar sig nämligen bland annat av övervakningskameror och krypskyttar placerade högt upp i vakttornen. Men allt eftersom man tar sig igenom uppdragen skjuter man sönder kamerorna. För att hjälpa i planeringen disponerar man över en uplink till en satellit så man kan få en överblick av basen man ska ta sig in i. Dessutom har man en kikare med kraftig zoom. Den använde jag flitigt innan det var dags att ge sig in i basen.

Men där är de fientliga soldaterna dock dumma. De kan gå förbi en utan att göra något, och bara fortsätta med sin patrullering. Dessutom patrullerar de efter samma mönster hela tiden, så det är lätt att lära sig deras rutter utantill. Blir man upptäckt av soldater är det egentligen inte heller något problem. Otroligt många gånger springer de nämligen på en och samma linje, så ett skott från en Dragunov kan fälla fyra soldater på en gång. En annan sak: om två soldater står bredvid varandra och man snipar den ena reagerar den andre helt enkelt inte. De kunde lika bra satt upp måltavlor. I gengäld är dödsanimationerna bra gjorda. Skjut fienden i magen och han kommer krampaktigt ta sig för magen innan han faller. Spelet hade varit suveränt ifall fienden under en eldstrid skulle söka skydd istället för att bara bli stående.

En riktigt bra och genomarbetad del i spelet är det ballistiska. Har du behov av att söka skydd efter att ha blivit upptäckt är det ingen vidare bra idé att hitta en trävägg för ändamålet. Kulorna går igenom träet. Då är betong att föredra. Men se upp, så kulorna inte östudsarö tillbaka på dig , det kan de nämligen också.

Själva bandesignen på de enskilda uppdragen är någorlunda. Dock liknar de olika baserna man ska ta sig in i enligt mig varandra lite för mycket. Det ser bra ut, också när man rör sig i de enorma landskapen som sträcker sig så vitt ögat når. Man kan hålla till där i all oändlighet om det är vad man har lust med. Dock finns inte så mycket att se på, vilket gör 15 minuters promenaden lite irriterande, särskilt med tanke på att det är 15 minuters promenad tillbaka.Man kan inte spara spelet mitt under ett uppdrag, men det gör heller inte så mycket. Det gör det bara mer intensivt och tvingar en att tänka sig för. På de flesta uppdrag ska man bl.a. hacka datorer, låsa upp dörrar, klättra på stegar och glida på kablar. Vid dessa tillfällen skiftar kameravinkeln till tredje person, så man hela tiden kan observera omgivelserna och värdera om man är tvungen att avbryta det man sysslar med.

Spelet luktar agentaction vilket innebär att man hela tiden får vara på sin vakt. Gameplayet är överhuvudtaget coolt, men den eländiga AI´n och den stundtals medelmåttiga grafiken drar ner betyget. Dessutom är det för mig en gåta att man inte inkluderat en multiplayerfunktion. Spelet hade varit riktigt coolt att spela mot andra, men det får vi inte uppleva. Det begränsar spelets livslängd. Men vill man gärna ha upplevelsen av att vara hemlig agent kan jag varmt rekommendera Project I.G.I..