Grand Theft Auto IV: The Lost and Damned

Du tittar på

Annonsera

När Rockstar först berättade att den första Grand Theft Auto IV-expansionen skulle kretsa kring MC-knutten och råskinnet Johnny, flinade jag sådär pillemariskt motbjudande med hela ansiktet. Inte för att jag inte gillade Niko (tvärtom) och inte för att jag inte ville se mer av Niko och Romans vilda framfart (tvärtom, igen) utan för att jag ville se mer av Liberty City. Jag längtade efter att få leva livet som någon annan i Rockstars underbara storstad efter äventyren i Grand Theft Auto IV. Se staden med andra ögon, göra andra typer av uppdrag, beblanda sig med andra delar av stadens organiserade brottslighet.

För som jag skrev i min recension av Grand Theft Auto IV, och som jag skrivit i flertalet bloggar sedan dess, var det livet, rörelsen och all den aktivitet i det upputsade Liberty City som initialt fångade mig. Rockstar gav oss spatiala spelmoment som gav en stark känsla av att staden som Niko levde loppan i faktiskt levde och existerade. Det kändes som om Liberty City fortsatte att finnas, folket i staden fortsatte att leva, efter att jag hade stängt av min konsol.

Och av den enkla anledningen ville jag spela som någon helt annan i den första Xbox 360-exklusiva expansionen. Vilket jag också fick. Nu har jag spenderat dryga nio timmar tillsammans med Grand Theft Auto IV: The Lost and Damned och har precis kikat på slutsekvensen. Sägas ska då att jag mer eller mindre rusat genom spelet för att hinna med att författa den här recensionen, och varken gjort några sidouppdrag eller bara glidit runt på min chopper och skjutit duvor.

The Lost and Damned är den första av två Xbox 360-exklusiva expansioner till Grand Theft Auto IV. Microsoft betalade 400 miljoner kronor för att säkra exklusiviteten till dessa och det var tänkt att den här delen skulle släppas redan i november ifjol, redan sju månader efter releasen av Grand Theft Auto IV. I sedvanlig Rockstar-anda försenades det dock, och släpptes istället imorse, till en blyg kostnad av 170 kronor (1600 Microsoft-poäng).

Sägas ska, innan jag går in på själva spelets alla kvaliteter, att detta är en av de bästa och mest prisvärda expansionspaket som någonsin släppts till något Xbox 360-spel. I jämförelse med exempelvis Shivering Isles till Elder Scrolls IV: Oblivion, Fallout 3-expansionen Operation Anchorage eller Fable II: Knothole Island är Grand Theft Auto IV: The Lost and Damned ett betydligt mer ambitiöst och innehållsrikt spel som än en gång visar Rockstar prov på sin briljanta förmåga att alltid lyckas leverera precis det fansen helst vill ha.

I The Lost and Damned axlar man rollen som benhårde knutten Johnny Klebitz, renrakad MC-otäcking med obligatorisk skinnväst, hetsigt humör och suspekt kroppsodör. MC-gänget heter The Lost och Johnny är storchefen Billy Greys högra hand. När äventyret börjar välkomnas Billy tillbaka efter att ha varit borta på torken för att skaka av sig drogerna. Medan Billy varit borta, och tydligen funnit gud i samma veva, har Johnny städat upp lite i gänget, skött affärerna exemplariskt och hållit en lägre profil än vad The Lost tidigare varit kända för.

Så snart Billy återvänder uppstår dock trubbel då den hårdföre gängledaren avser att starta krig mot rivaliserande gänget Angels of Death snarare än att fortsätta på Johnnys linje och värna om affärerna först, och leva loppan som skjutglad superskurk senare. Johnny hamnar såklart i kläm mellan en överdrivet blodsugen mentor och ett mindre våldsbenäget samvete, och när kriget om Liberty City bryter ut mot de numeriskt överlägsna Angels of Death, slits Johnny med i en "berg och dalbane"-åktur bestående av en hel drös furiösa eldstrider.

En sak ska man därmed ha klart för sig då man laddar ned Grand Theft Auto IV: The Lost and Damned. Det innehåller ingen mild inledning, ingen tutorial-utformad smekmånad och ingen nåd. Rockstar tar för givet att du som köper Grand Theft Auto IV: The Lost and Damned redan har spenderat 30+ timmar tillsammans med Niko och kastar spelaren därför direkt in i spelets första shoot out som blev lite som ett våldsamt uppvaknande för mig som under de senaste veckornas mest slöspelat Flower.

Pang! Kriget är i full gång. Johnny och jag stjäl motorcyklar, lönnmördar mekaniker, langar kokain och dödar poliser. Vi skjuter oss ut från lömska bakhåll och förpassar 30-talet poliser till dödsriket. Grand Theft Auto IV: The Lost and Damned är mer balls-out-action än Grand Theft Auto IV och Johnny är fullärd direkt, redo att ta sig an horder av vrålande MC-skurkar. Man är utrustad med en avsågad hagelbrakare från start, man har tillgång till oändliga mängder ammunition och laddar lätt upp livet genom att hoppa på motorcykeln och lägga sig i formation bakom gängledaren Billy.

Det gäller att vara noga med att fylla på sin livmätare i Grand Theft Auto IV: The Lost and Damned. Det gäller även att vara säker på att man hämtat upp en skottsäker väst inför varje uppdrag samt plockat på sig ett långdistansvapen eller en granatkastare innan man ger sig av för att utföra Billys smutsgöra. Eldstriderna är nu större, fienderna fler och tempot häftigare än tidigare och det märks att Rockstar velat skapa en mer intensiv actionupplevelse denna gången än tidigare.

Svårighetsgraden är märkbart högre. Det framkommer bara några minuter in i äventyret. Det gäller att göra sig beredd på att svara på de där "försöka igen?"-SMS:en och att verkligen nyttja den nya förbättrade skyddsmekanismen då man rör sig och öppnar eld mot fienden. På grund av detta, på grund av att uppdragen i Grand Theft Auto IV: The Lost and Damned kretsar mer kring stora shoot-outs än tidigare, och att svårighetsgraden pumpats upp ganska rejält, kan det ibland framstå som lite enformigt. För mig har en del av tjusningen med GTA-spelen alltid varit att man mellan varven alltid snubblar över de där mer lättsamt sköna uppdragen då man ombeds skjutsa någon, eller bara lämna över något. I The Lost and Damned finns det relativt få av dessa och mer av den hårda varan, hagelbrak i plytet på 54 anstormande fiender.

Med det sagt hävdar jag absolut inte att The Lost and Damned någonsin blir tråkigt. Nej, nej. Rockstar bjuder här på nästan exakt samma underbart briljanta underhållning som de gjorde i Grand Theft Auto IV och när man en bit in i spelet stöter på Niko, Playboy X och Roman är det svårt att inte skratta av vild förtjusning. Det faktum att man under äventyrets gång stöter på en hel del av karaktärerna från storyn i Grand Theft Auto IV spär såklart på känslan av att Liberty City är en levande stad, och att korruptionen och brottsligheten som staden inhyser lever ett eget, komplext och detaljrikt, liv.

När det gäller det audiovisuella finns det egentligen inte sådär jättemycket mer att säga än det som redan sagts i min Grand Theft Auto IV-recension. Detta är läskigt läckert och Rockstars Rage-spelmotor imponerar precis lika mycket som sist. Faktum är att The Lost and Damned direkt slår sig in på toppen över de snyggaste konsolspelen som existerar just nu med sin enorma detaljrikedom och sinnessjukt snygga ljussättning.

Musiken är på topp, radion bjuder på mängder av benhårda gamla hårdrocksdängor som passar perfekt då man glider omkring på sin feta chopper. Dialogen är väldigt, väldigt bra även om den tenderar att bli enformig och lite tjatig i spelets inledande timme och ljudeffekterna lämnar absolut ingenting att önska.

Vi har hittills inte hunnit testa särskilt många av de nyheter som finns inkluderade i multiplayerläget i The Lost and Damned. "Chopper vs. Chopper" verkar dock vara kriminellt underhållande och sådär lagom fjantigt vilket lär passa oss på redaktionen perfekt. Även de nytillkomna vapnen (de nya hagelgevären, den nya granatkastaren) kommer såklart väl till pass under spelets explosiva dödsmatcher.

Efter att ha spenderat nio timmar med Grand Theft Auto IV: The Lost and Damned är jag endast ännu mer säker på det faktum att Rockstar huserar spelvärldens kanske främsta talanger. Deras sätt att berätta en story, deras extremt trovärdiga, intressanta och spännande dialog och deras sätt att ge karaktärerna liv, framstår som överlägset allting annat i actiongenren, än en gång. Grand Theft Auto IV: The Lost and Damned är hårt, coolt, spännande och väldigt, väldigt beroendeframkallande. Och att återse Liberty City känns som en belöning i sig.

Köp det. Det är ett fynd. 170 kronor för över tio timmar benhård action i världens ljuvligaste spelstad. Du hör ju själv hur underbart det låter...