X-Men: Next Dimension

Att spela med Rogue eller Betsy utan ögonskydd i Cyclops-klass blir direkt smärtsamt. Superhjältar i chockrosa eller illgrönt... vill jag ha sånt så spelar jag Tekken 4. Dessutom har killarna som gjort själva modellerna inte den talang som krävs, och allt är lite retrokantigt utan minsta lilla effekt. Särskilt hår och fladdrande mantlar ser riktigt illa ut. Ljuseffekter, laserstrålar och annat som bara måste finnas i ett X-Men-spel är simpelt gjorda och det är sällan man blir imponerad av ett enda trick. Dessutom har de använt närbilder av modellerna till valskärmen och samma modeller, taskigt animerade till råga på allt, i filmsekvenserna. Varför inte plocka några snygga bilder ur serien eller (gud förbjude) anlita någon att rita nya? En dålig start alltså.

Men om man blundar för de uppenbara grafiska missarna hittar man snart - trevande med fötterna - ett helt okej fightingspel. Kontrollen reagerar bra på vad man försöker göra och de flesta tricken går att få till med gamla beprövade kombinationer. Supersystemet är ganska nyskapande, precis som i föregångaren Mutant Academy: tre olika mätare laddas upp oberoende av varandra. Varje mätare resulterar i ett supertrick och alla tre på en gång blir en riktigt elak sak. Men om du är i akut behov av en stor laserstråle och bara har mätare för en stor laserexplosion så går det att flytta energin med ett enkelt knapptryck. Mycket praktiskt. Utvecklarna har sneglat både en och två gånger på Dead or Alive vilket resulterat i två saker; enorma banor där man kan kasta motståndaren genom väggar, ner för avsatser och in i diverse rekvisita. Och så enorma bröst på samtliga kvinnliga karaktärer. Bägge dessa finesser faller ganska platt på grund av grafiken, men striderna blir i alla fall mer intressanta när Sabretooth äntligen får spela bowling med Wolverines usla skinn. Låt bara bli silikon-bimbosarna så kommer det att gå bra.

Ljudet är tyvärr ännu en pinsam historia. Musiken är av den sorten som inte märks, så du får försöka avgöra själv om den är bra eller inte. Jag lider med programmeringskillarna - det måste ha varit tungt att sitta och se den utmärkta kontrollen och de välplanerade tricken sänkas av hemsk grafik och pissigt ljud. Patrick Stewart gör visserligen rollen som professor Xavier liksom i filmen, men utan vidare engagemang. Övriga skådisar är enbart dåliga. Dessutom är volymen felbalanserad å det grövsta; allt meningslöst snack under spelets gång är betydligt högre än de övriga ljud figurerna stöter ur sig. Och så blir det hemskt jobbigt att höra samma kommentarer hela tiden. Jo, vi vet att du lider av akut mindervärdeskomplex gentemot din bror, Havok. Och vi vet att du hatar alla i hela världen, Lady Deathstrike. Och ja, du kommer att hinna hem till middan, Blob!

Väljer man att följa med i handlingen blir upplägget lite mer originellt än genomsnittet. Vi får följa en ganska engagerande berättelse - dock taskigt genomförd grafiskt som sagt - om hur elaka robotkillen Bastion kidnappar X-Mens tekniksnille Forge och tvingar honom förbättra de stora Sentinel-robotarna så de kan spöa det bruna ur samtliga mutanter. Allt för att frälsa världen från homo sapiens superior. Därför måste X-männen och ärkefienderna Brotherhood of Mutants samarbeta för att bekämpa det gemensamma hotet. Ack, är det inte vackert så säg?

Efter mina första intryck låg motorsågen och puttrade, men efter lite mer tid och möda visade spelet sig vara helt okej spelmässigt. Det går att åstadkomma rätt snygga kombinationer och förutom några pinsamma buggar så håller motorn hög klass. Det måste också påpekas att Playstation2-versionen laddar ohemult mycket. Du får räkna med minst en halv minut från det att du lämnar valskärmen tills striden drar igång. Spelet är alltså ett typiskt medelmåttigt spel. Problemet är väl att det finns minst fem bättre fightingspel till maskinen så motivationen att ägna sig åt det här är inte den högsta. I de flesta fall är dessutom Marvel vs Capcom 2 ett bättre val för Marvel-fans. Men om du känner till samtliga namn jag har hävt ur mig i den här recensionen finns det nog en chans att du kommer att gilla det här. Pröva åtminstone.