Harvest Moon: Tree of Tranquility

Potatisen är satt, korna är mjölkade och hunden är klappad. För fjärde gången i ordningen börjar jag känna mig klar med ett Harvest Moon-spel. Spelserien har legat mig varmt om hjärtat. För mig började förälskelsen på Super Nintendo, intensifierades på Game Boy Advance och fick en törn på Nintendo DS. Efter att ha spelat Harvest Moon: Tree of Tranquility till Wii har kärleken fått sig en sista nådastöt .

Spelserien har gått från fräsch och annorlunda till seg, omständig och uttjatad. Det finns ingen förnyelse. Snarare känns det som om de få steg som tagits varit i fel riktning. Förhoppningarna inför nya inkarnationer är som bortblåsta. Jag kan ärligt säga att jag inte haft kul en enda sekund med Harvest Moon: Tree of Tranquility. Från den vansinnigt långtråkiga inledningen till dess att jag gav upp tio speltimmar senare.

Jag har inte lyckats fixa en fru och min farm kunde definitivt vara mer imponerande, men jag tänker inte lägga mer tid på bondelivet. Jag vägrar. Om spelet mirakulöst vänder från att vara aptråkigt till askul efter den tionde speltimmen så får jag väl helt enkelt stå där med skammen. Det finns en gräns för hur mycket jag offrar mig för er läsare. Den gränsen går exakt vid tio timmar Harvest Moon: Tree of Tranquility.

Innan jag spyr galla över vad som inte fungerar så kan jag börja med att avhandla vad som egentligen är bra. Det finns massor med innehåll i spelet. En spelare som uppskattar Harvest Moon: Tree of Tranquility kan säkert investera en rackarns massa speltimmar i spelet utan att få tråkigt. Redan från början kan man välja vilket läge man vill ha sitt hus byggt på. Jag valde nära vattnet, eftersom fiskefänget lockade. Hade jag hellre prioriterat närhet till staden eller till gruvan så hade min dagliga näring sett annorlunda ut.

Det går att skaffa husdjur, heterosexuella förhållanden och olika sorters nyttodjur och grödor. Man kan socialisera, gå i kyrkan och delta i olika möten och fester. Årstiderna förändrar spelet och det finns massor att göra. Problemet är att det är så vansinnigt tråkigt att utföra alla sysslor. Mer eller mindre allting jag tar mig för är en pina.

Ett av de största problemen är tveklöst laddningstiderna. Varje gång jag går ut eller in i mitt hus för att hämta verktyg, laga mat eller titta på tv så måste jag stå ut med laddningstider. Varje gång jag lämnar min farm för att utforska staden eller omgivningarna så får jag "now loading" slängt i ansiktet. Särskilt löjeväckande blir det i gruvorna. Ju längre ner man når i en gruva desto större rikedomar kan grävas upp. En gruva består av 30-50 olika nivåer som spelaren kan färdas mellan. Du gissade rätt. Laddningstider mellan varje nivå.

Att hålla rätt på djuren och att sköta grödorna känns verkligen som att arbeta. Bondelivet är säkert ingen dans på rosor i verkligheten heller, men varför simulera de långtråkiga aspekterna? Jag hade aldrig tråkigt när jag vattnade majsen på Super Nintendo. Men styrningen i Harvest Moon: Tree of Tranquility är klumpig och oprecis. Det är helt enkelt oerhört trist att sköta de dagliga göromålen.

Ett annat problem är tempot. Inledningen kräver en zenbuddists tålamod. Alla i staden ska pratas med och det är laddningstider från helvetet samtidigt som förmodat rogivande stämningsbilder över den detaljfattiga lågupplösta staden visas. På den vägen fortsätter det. Långsamt och sirapssegt.

Men det slutar inte där. Kameran är alltför inzoomad. Det finns osynliga väggar här och där och skuggorna faller väldigt konstigt. Allt känns oinspirerat och hophafsat. Grafiken är trist och ljudet stundtals uselt. Den stolthet jag känner inför mina framgångar som bonde är byggd på blod svett och tårar. Och en väldig massa tristess.