Svenska
Gamereactor
recensioner
Far Cry 4

Far Cry 4

Inbördeskrig rasar i Kyrat och vägen till fred går via brutalt övervåld, galna elefanter och stora explosioner. Calle har utforskat Ubisofts enorma spelvärld och vill inte åka hem

Prenumerera på vårt nyhetsbrev här

* Obligatoriskt att fylla i
HQ

Norrland. Ett hårt och kargt landskap höljt i mystik, klätt i skog och berg, snitslat med älvfåror och punkterat med insjöar. Var man bär vapen. Den ende (obetalda) radioprataren muttrar om förtryckarregimen i söder. Grävlingen är fruktad. Känslor är ett språk ingen talar. Fejder hanteras genom att kasta kött på varandra för att locka fram björnen. Det är med andra ord exakt som i Kyrat; den fiktiva regionen i Nepal som utgör skådeplatsen i Far Cry 4. Kanske är det därför som jag - med ursprung i de djupa, mörka skogarna i Västerbotten - trivs så förbaskat bra i spelet? Det är inte alls omöjligt. En mer sannolik anledning är dock att Kyrat som spelvärld är otroligt inbjudande, häpnadsväckande vacker och proppad med explosiv underhållning.

Inom loppet av några timmar har jag hunnit fly ondskefulla militärstyrkor, strösslat brandbomber på tapirer från en gyrokopter, räddat gisslan med blott en kniv och pilbåge, sett elefanter jämna utposter med marken och bränt opiumfält med eldkastare. Till och med bussresor i Kyrat är förenade med adrenalinhöjande spänning. När huvudpersonen Ajay Ghale i inledningssekvensen tar bussen in i sitt hemland hinner han knappt spegla sig i sin mors urna innan baskerklädda soldater stoppar fordonet. Ajay är uppvuxen i USA men har rest hem för att sprida moderns aska på en speciell plats. En rätt enkel uppgift i sig men som försvåras enormt av att det pågår ett blodigt inbördeskrig i regionen och att Ajay råkar vara barn till två (numera förolyckade) frontfigurer bland rebellerna. Saker och ting spårar givetvis ur snabbare än du hinner säga "Lakkupippu" och snart är medresenärerna på bussen mördade och Ajay tillfångatagen av Kyrats platinablonda diktator Pagan Min.

Far Cry 4
Elefanterna är i praktiken bulldozers på fyra ben. De går att kommendera, sittandes på ryggen som en krigsherre från Karthago. Fullkomligt förödelse följer i dess fotspår.

En häftig inledning till trots är berättelsen i Far Cry 4 spelets svagaste kort. Ajay dras föga förvånande in i kampen mot Pagan och dennes mordiska lakejer men historien fungerar mest - helt enligt uråldrig spelutvecklarkutym - som en ursäkt för att knivmörda, bränna och spränga saker. Ajay är en rätt meningslös protagonist och splittringen han känner inför sin tillhörighet utforskas inte. Pagan Min är å andra sidan såpass färgstark att det blir parodiskt. Han känns inte ens hälften så otäck som Vaas i Far Cry 3 utan mer som en mix mellan Bond-skurk och Alexander Bard på psykofarmaka. Vaas var en bättre skurk, men Troy Baker (spelindustrins enda röstskådespelare numera) gör ett grymt jobb med att ge liv åt Pagan och i slutändan är det ändå trist att han inte är med mer än vad han faktiskt är. Under större delen av spelet reduceras hans närvaro till en röst i Ajays radio.

Detta är en annons:

Berättelsens största behållning ligger i valen som spelaren ställs inför. Rebellgruppen The Golden Path styrs av två ledare som inte sällan är helt oense om vad som behöver göras. Amita är pragmatiken som sätter uppdraget före individen. Sabal hyser en mer solidarisk och konservativ världssyn. Vid flera tillfällen måste Ajay välja vem han ska stödja. Detta öppnar för olika uppdrag och småvariationer i hur historien fortlöper. Det rör sig inte om några världsomvälvande konsekvenser á la Heavy Rain eller The Witcher 2 men det är en trevlig, och behövlig, touch. Med det sagt är det fortfarande kreativt våld, stora explosioner och destillerad skadeglädje som är spelets paradnummer. För att inte tala om vyerna.

Far Cry 4
Eldeffekterna är ren och skär ögonorgasm. När elden sprider sig i det torra gräset, slickar bilarna och sätter fyr på bensintankarna är det svårt att inte skrika av förtjusning.

Kyrat är till ytan ungefär lika stort som övärlden i föregångaren men är samtidigt mer varierat miljömässigt. Himalayerna utgör en andlöst vacker bakgrund mot granskogarna och de gnistrande sjöarna. Vi får utforska prunkande dalar och röra oss genom ett bildcollage av starka höstfärger i täta lövskogar. Vi följer smala landsvägar som slingrar sig längst branta bergsmassiv och använder en änterhake för att ta oss långt över trädtopparna, till de där andlösa vykorts-utsikterna vi allra helst hade ramat in och satt upp på väggen.

Förutom att Ubisoft återanvänder samma karaktärsmodeller alltför ofta är Far Cry 4 även tekniskt mycket imponerande. Spelvärlden är hutlöst detaljerad, laddningstiderna korta och bilduppdateringen mycket stabil. Trots feta Michael Bay-explosioner på skärmen sjunker den inte. Det är också, för att vara ett såpass omfattande spel, förvånansvärt befriat från buggar. Under mina timmar med det kan jag inte erinra mig om något annat än en del udda kroppspositioner hos de jag dödar. Och detta är i min mening mer underhållande än frustrerande.

Detta är en annons:
Far Cry 4
Ja, det var ju det här med vyerna.

Det må handla om inbördeskrig (och sådana är ju i regel ingenting att skratta åt) men jag drar oftare på smilbanden än jag lägger handen för munnen och mumlar om "människans destruktiva krafter och vad vi är kapabla att göra mot varandra." Far Cry 4 är ren och skär oförädlad sandlåde-galenskap med ett digert utbud av verktyg för spelaren att bruka. Det går det utmärkt att smyga sig fram, markera fiendernas positioner med sin systemkamera, huka bakom väggar och strategiskt snitta struphuvud efter struphuvud med samma kyla som när du slår in mjölkpaket med självscannern på Coop och därefter gömma kropparna så att ingen upptäcker dem.

Eller så kan du strunta i ovanstående helt och hållet och istället rusa in medelst gigantisk kulspruta och måla husfasaderna chockröda i hjärnsubstans. Släng in en gigantisk uppsjö olika fordon, en myriad uppgraderingsbara vapen, en otroligt oförutsägbar (och snuskigt rolig) artificiell intelligens och galna kamikaze-elefanter i mixen och du förstår att ingen situation blir den andra lik. Råkar det dessutom befinna sig en grävling i korselden kan vad som helst hända. För vad du än gör: Underskatta. Inte. Grävlingarna. De är livsfarliga.

Far Cry 4
Bra tyngd i vapnen, smidigt att ta skydd. Eldstriderna är riktigt mysiga. Vi tröttnar heller aldrig på skjuta med granatgevär från förarsätet i bilen.

Precis som i andra lyckade sandlådespel ligger en stor portion underhållning i slumpmässiga händelser. Far Cry 4 dignar av dem. Vid ett tillfälle uppstod ett helt bisarrt slag mellan rebeller och örnar (!). Från ingenstans rusar tre-fyra beväpnade män ut ur skogsbrynet och skriker "watch out!", varpå de börjar tömma magasinen rakt upp i luften. Jag stod en bit bort och undrade vad i helvete de sysslade med. Tills jag såg örnarna. Det blev en massaker. Gandalf hade gråtit om han sett hur fåglarna ramlade döda från skyn.

Vid ett annat tillfälle skulle jag störta en av spelets många utposter. Påväg mot inhägnaden blir jag omkörd av en bil som får sladd och frontalkrockar med en elefant längre fram. Elefanten gör en Michael Douglas i Falling Down; den blir fly förbannad och skrikhäver bilen genom luften. Sedan stormar den utposten och slaktar alla soldater på egen hand. Jag behövde aldrig lyfta ett finger. Satt i soffan och käkade kvarg. Utposten rensades och jag jag fick beröm för ett bra jobb av Sabal på radion.

Exkluderat elefanterna känner du som spelat Far Cry 3 nog igen det mesta jag beskrivit såhär långt. Och ja, Far Cry 4 är väldigt likt föregångaren sett till upplägg och struktur. Vissa kommer säkert att störa sig på detta. Men till skillnad från Assassin's Creed: Unity - som också är mer än lovligt likt sina föregångare - har jag överseende med det i Far Cry 4. Spelkontrollen sitter som ett smäck och jag känner inget skriande behov av samma helrenovering som jag utlyste i Assassin's Creed: Unity-recensionen. Jag törs inte lova att alla kommer att se på det med lika blida ögon men för mig fungerar det. Jag har genuint roligt i Kyrat, jag vill göra de där sidouppdragen, klättra i alla utkikstorn och rensa alla utposter, fastän jag gjort det i så många andra Ubisoft-titlar tidigare. Det om något är ett tecken på hur väl utvecklaren lyckats få alla bitar i Far Cry 4 att klaffa.

Far Cry 4
Det finns mänger av transportmedel tillhands. Fyrhjulingar, vattenskotrar, mini-helikoptrar, lastbilar, pickups, glidflygare, flygdräkter...

Hur var det med det där samarbetsläget då? Jodå. Det finns där, tillgängligt via några snabba knapptryck och helt klart underhållande. Kampanjuppdragen är reserverade för den ensamme spelaren men Ubisoft har istället slängt in gigantiska fästningar som är specifik utformade för att tacklas i sällskap med en polare. Att ta sig an dem i lag öppnar för ytterligare nya, kreativa lösningar och (om möjligt) ännu mer kaos. Täck kompisen med ljuddämpat krypskyttegevär när denne försöker infiltrera en byggnad, hjälp varandra med spaning eller rid in tillsammans på elefantryggar. Det är upp till er.

Hur pass bra matchmaking-funktionen kommer att fungera vid release återstår dock att se. Jag har haft en del problem med att hitta andra spelare men det kan förstås förklaras av att det inte släppts ännu. Spelets dödsmatchläge känns såhär långt mest som en axelryckning. Det finns där, det fungerar, men det har ingenting - tuffa flygdräkter till trots - som egentligen motiverar spelaren att lägga tid på det istället för exempelvis Halo: The Master Chief Collection (som förhoppningsvis kommer att repareras inom kort).

Far Cry 4
Banorna som utselas i mytomspunna Shangri-La hör tveklöst till det skummaste vi sett i ett Far Cry-spel hittills.

Den stora behållningen och anledningen till att skaffa Far Cry 4 ligger helt i den massiva enspelarupplevelsen och den tudelade glädjen i samarbetsläget. Jag har fortfarande massor och åter massor av aktiviteter att sysselsätta mig med. Spelvärlden är gigantisk, inbjudande, vacker och det fullkomligen dräller av uppdragssymboler på världskartan. Efter en höst proppad med medelmåttiga titlar och rungande besvikelser är det otroligt roligt att Ubisoft ändå lyckas avrunda spelåret 2014 på bästa möjliga manér. Far Cry 4 kommer för vissa att kännas alldeles för likt sin föregångare och storyn är inget att jubla över, men mängden ren, oförädlad kalasunderhållning som Ubisoft klämt in på skivan kompenserar detta med råge.

I ena stunden befinner jag mig i en krigszon. Jag hukar bakom ett skydd, laddar om automatkarbinen och hör kulorna rikoschettera strax intill tinningen. Jag är strax omringad. En död man. Så kommer plötsligt en bil. Andra rebeller ansluter sig till eldstriden och jag får ett andrum. En chans att attackera från flanken. Pricka den där glimmande gastanken och se ett eldmoln sluka mina motståndare. I nästa stund befinner jag mig långt borta från inbördeskrigets kakofoni, klättrande på en bergsvägg. Det är tyst sånär som på mina egna andetag och det raspande ljudet av skosulor mot sten. Jag känner mig fri. Kontrasten mellan stillhet och galenskap är total. Jag når toppen. Ställer mig upp och beundrar utsikten. Från den här höjden ser Kyrat så fridfullt ut. Som att vara hemma i gamla, goa Norrland igen. Så hör jag plötsligt ett prasslande i buskarna bakom mig. Sakta vrider jag på huvudet. En grävling attackerar och jag faller skrikande nerför bergskrönet. Dör direkt. Far Cry 4 i ett nötskal.

09 Gamereactor Sverige
9 / 10
+
Gigantisk spelvärld, superläcker grafik, smidig spelkontroll, lång hållbarhet, välproducerat, improviserad galenskap, underhållande samarbetsläge
-
Aningen tunn story, bortslarvade karaktärer
overall score
Detta är Gamereactor-nätverkets medelbetyg Du kan sätta ditt eget betyg genom att klicka här

En andra åsikt

Petter Hegevall
En del av mig vill verkligen poängtera hur mycket Far Cry 4 känns som en Far Cry 3-expansion under överraskande långa partier. Inte för att det är något direkt negativt (Far Cry 3 var och förblir briljant) men jag hade nog trott att Ubisoft skulle återanvända ett aningen mindre antal beståndsdelar från den soldränkta föregångare. En annan del av mig vill släppa handkontrollen, ställa mig upp och applådera med våldsam armkraft. För detta är lika expansivt som det är inbjudande, explosivt, bombastiskt, vackert och varierat. Storyn är aningen svagare än i trean men det gör inget. Far Cry 4 är en klockren sandlåda proppad med svulstig action. 8/10

Medlemsrecensioner

  • Imperial scout
    Efter succén med Far Cry 3 spinner Ubisoft vidare på konceptet i ett konfliktdrabbat område uppe i Himalaya. Inbjudande miljöer är att vänta,... 9/10
  • memorycard
    Jag fullkomligt älskade Far Cry 3. Det gav mig en underbar äventyrskänsla och bjöd på bedårande action. Med andra ord satte det ribban högt... 8/10
  • bloody_baron
    Far Cry 4 är det första action-äventyret i serien jag spelar, och kan därför inte jämföras och associeras med tidigare spel. Jag kan... 7/10

Relaterade texter

Far Cry 4Score

Far Cry 4

RECENSION. Skrivet av Carl Brännström

Inbördeskrig rasar i Kyrat och vägen till fred går via brutalt övervåld, galna elefanter och stora explosioner. Calle har utforskat Ubisofts enorma spelvärld och vill inte åka hem

Veckans erbjudanden med Xbox Live Guld

Veckans erbjudanden med Xbox Live Guld

NYHET. Skrivet av Jonas Mäki

Major Nelson har låtit utannonsera veckans Deals With Gold, en trave spel och DLC som kraftigt prissänkts till Xbox-konsolerna för alla som har Xbox Live Guld. Både Far...



Loading next content