Robot Wars: Arenas of Destruction dök upp från ingenstans. Jag såg en annons i en engelsk speltidning och kollade upp den officiella hemsidan, och visst, det var redan släppt. Spelet har funnits ute i England ett tag, men nu släpps det även i Sverige. Frågan är om vi vill ha det på den här sidan pölen. Robot Wars är utvecklat på uppdrag av BBC själva, och programmerat av helt okända Climax. För er som inte har förstått det än så är det alltså ett officiellt spel baserat på den engelska showen, och sånt bådar aldrig gott. I tv-programmet får olika team bygga fullt fungerande radiostyrda rullande robotar i enmetersstorlek som sedan ska slå sönder varandra på en stor arena. En sorts hjärnornas boxning skulle man kunna säga. För en gångs skull hann jag inte vänta mig fördärvad på ett spel. Å andra sidan får den som väntar på något gott alltid vänta länge, vilket även gäller i det här fallet.

Arenas of Destruction är nämligen rejält dåligt. För ett riktigt Robot Wars-fan som satt uppe hela nätterna (att jag jobbade nattskift då programmet gick var dock en fördel) så är det lite kul att se Chaos 2 röja runt och husrobotarna göra mos av alla andra. Men inte ens med de bästa rosenfärgade glasögonen - jag har provat med de tjusiga plastbrillorna som följde med X-Men-tidningen - så är det här något att hänga i den slokande julgranen.

Till att börja med är grafiken inget särskilt. Spelet börjar med den klassiska introfilmen - dock i hemsk pixlig video då spelet ligger på en cd. Stämningen är på topp tills spelet börjar. Alla menyer är relativt platta och plottriga, men interfacet innan matcherna är återigen taget direkt från serien. Meddelandena efter matchen är däremot löjligt simpla. Husrobotarna - Sir Killalot, Shunt, Dead Metal, Sergeant Bash och sexiga Matilda - är riktigt välgjorda och den första banan - den vanliga arenan från London - ser ut som den ska. Även de berömda kämparna från serien ser ut precis som de ska här - Díotoír saknar dock sin tjusiga päls. Alla övriga robotar är dock fantasilösa med ganska enkla modeller. När man krockar splittras höljet som om det vore av trä - trots att ens stålgladiator är klädd i armerat titan. Bara texturerna är riktigt tjusiga.

Musiken är helt rätt - på London-banan. Det finns också ett gäng andra banor runt om i världen, där man får åka runt på missilavfyrningsramper, japanska hustak och oljeplattformar. Alla dessa känns dock otroligt påhittade och helt fel. Kommentatorn är samme galning som från serien och sköter sitt jobb bra - som röstskådis alltså. Den som har programmerat ljudet - jag nämner inte hans namn - borde däremot se sig om efter ett nytt jobb. Rösterna laddas in allt eftersom och kommer ofta med några sekunders fördröjning. Tolkningen av händelserna på plan är också direkt fel. Ett exempel: jag hade vält min fiende med Chaos 2 och stod lugnt och väntade på att tiden skulle gå ut. Jag körde försiktigt närmare och kommentatorn utbrister "han kommer närmare i toppfart för en dödlig attack!" eller något liknande. Motståndaren snurrade febrilt på sitt sågblad vilket kommenterades med "det där bladet ser ut att kunna bli otroligt farligt!". Skrattretande, helt enkelt.

Kontrollen är faktiskt rätt bra, men så är den också inte särskilt avancerad att programmera. Som på en radiostyrd bil styr man vänster/höger med vänster spak och framåt/bakåt med höger spak. Två anfallsknappar och en kameravalknapp - svårare än så är det inte. Men att sedan styra sin robot blir svårt på många banor då kameran är helt bortom all kritik. Den flyger in i väggar, ovanför hinder och snurrar runt å det grövsta för att göra det så svårt som möjligt. Sedan är inte kollisionshanteringen så bra den heller - att krocka med en fiende kan leda till lite vad som helst. Nära väggarna är det ohyggligt lätt att välta och förlora matchen.

Detta är en annons:

Den enda riktiga poängen med spelet är att få köra lite dueller med de klassiska robotarna. Tyvärr är de alldeles för realistiska och Chaos 2 krossar därmed allt. I övrigt finns bland andra Hypnodisc, Díotoír, Razer och Panic Attack med från serien, men inte heller de har någon större chans. Att likt den riktiga Chaos 2 kunna dominera genom att välta husrobotarna eller kasta ut motståndare från planen har programmerarna heller inte orkat lägga in.

Givetvis kan man bygga sin egen robot med ett stort urval av kroppsformer, höljen, vapen, motorer, däck och små rosa teddybjörnar. Men även det läget slaktas av rösten som i varje meny måste berätta vad du gör. Visst är den okej, men den går inte att trycka förbi. Man måste tålmodigt vänta några sekunder i varje meny. Men med de pengarna man börjar med är det nästan omöjligt att vinna några matcher, särskilt med den slumpartade spelfysiken, och för att få fram de roliga robotarna måste man vinna samtliga världsturneringar. Tack och godnatt.

Robot Wars: Arenas of Destruction är en bra idé som tyvärr har satts i händerna på oerfarna programmerare med en minimal budget. Det enda som är grafiskt välgjort är det som är taget direkt från serien. Spelet går att köra i NTSC-läge och är flimmerfritt, men längre sträcker sig inte de grafiska fördelarna. Jag älskade verkligen Robot Wars och ville så gärna att spelet skulle vara kul. Men det är det inte. Det är inte bara den taskiga fysiken utan också de obalanserade robotarna, de helt meningslösa domaromdömena och de helt bindgalna husrobotarna. Om du som Robot Wars-fan vill få ut någon glädje av det här spelet - hyr det över en helg med några kompisar. Mer än en femtilapp är det knappast värt. Och du - skriv in JPEARCE som namn så får du pengar att köpa alla robotar och slipper allt onödigt bråkande med datorn.