Super Monkey Ball: Step & Roll

Spelserien "Super Monkey Ball" har ett ovanligt problem. Serien hade sin formtopp redan när det första spelet släpptes. Trots ett fantastiskt spelkoncept får nu utvecklarna gripa efter halmstrån för att förnya sig. Av just denna anledning har det blivit dags att rulla apbollar med fötterna.

Som tur är fungerar det hyfsat bra. Balansbrädan är tillräckligt exakt för att styra ett spel som kräver precision. Dessvärre räcker det inte med en bra kontrollmetod. Det krävs nämligen även en stor dos skicklighet och träning från spelarens sida. Lättillgängligheten är borta. Kvar finns frustrerande men roliga balansakter. När de klurigare banorna börjar dyka upp stiger jag ned från brädan och sätter mig i soffan med min Wiimote. För även om det är kul att balansera så tänker jag inte handikappa mig själv när det finns en lättare kontrollmetod inkluderad.

När jag istället sitter bekvämt ned och börjar rulla bollar med min Wiimote så rör sig några saker i mitt huvud. "Det här var ju trevligt" är en av dem. "Det hade varit gott med några frasvåfflor", en annan. Men det tredje som ekar inne i skallen är ett besviket "Var det här allt?". Åtskilliga år efter att jag avnjöt originalet sitter jag alltså med ett nytt spel i serien, men ingenting har hänt. Om utveckling skett så tycker jag snarare att det gått lite bakåt.

För er som inte är bekanta med spelserien kan en grundläggande förklaring vara på sin plats. Spelen handlar om att få en boll från start till mål på en viss tid. Att det är en apa i bollen finns det egentligen ingen vettig förklaring till. Förutom att det är kul med apor sådär i största allmänhet.

För att få bollen i mål gäller det att luta banan så att bollen rullar dit man vill. Om bollen ramlar utanför banan eller om tiden går ut så ligger man pyrt till. Bananer finns utspridda lite överallt. De kan man plocka om man behöver extraliv eller om man är perfektionist och har för mycket tid.

Ett tag såg det mörkt ut. I ett desperat försök att förnya serien plågades Super Monkey Ball av både bossfighter och försök till att implementera historieberättande. Som tur är har man i Step & Roll backat på dessa fåniga snedsteg. Men kanske har man inte backat tillräckligt långt.

För någonstans har på vägen har man nämligen tappat den genialt enkla bandesignen. I Super Monkey Ball: Step & roll snurrar man ibland vilse. Att vara vilse passar inte riktigt in ett spel där kameran är bökig att ha att göra med. Tempot är högre än i tidigare spel och det är oftare tidsbristen som får mig att misslyckas än att jag ramlar ned för en smal kant. Det är mer ös och mindre finlir och jag hade föredragit motsatsen.

Det säger sig själv att det är svårt att utveckla spelidéer som bygger på att vara genialiskt enkla. Jag vill inte ge aporna stora vapen och flytta dem till rymden, eller låta dem spöa upp horor i en sandlådestad. Men om man inte hittar en intressant väg att gå vidare så kanske man ska lägga ner. Eller nöja sig med att släppa nya banor för nedladdning till dem som tröttnat på originalets utbud.

Dessa tankar till trots: alla har inte rullat apbollar tidigare och Step & Roll är i grunden ett bra spel. Utmaningen är i vanlig ordning hög, men de tidigare banornas enkelhet bjuder upp en bred målgrupp till dans. Och jag har som sagt ganska trevligt där jag rullar runt.
Förutom ett tillfredställande stort utbud banor att klara så finns ett rejält gäng minispel för upp till fyra spelare inkluderade i spelet. Att spela igenom hinna testa alla nya minispel är ett tidskrävande uppdrag. Det är lite som att vaska guld. Kornen finns där, men jag får gå igenom rätt mycket skit för att hitta dem.

Super Monkey Ball: Step & Roll har massor av innehåll, både för en ensam spelare och för kvällar tillsammans med vänner. Att serien försöker gå tillbaka till rötterna är positivt, även om jag ändå är något tveksam över spelets existensvärde. Vill du ha ett utmanande spel med massor av innehåll är Step & Roll ett bra val. Men har du liksom jag rullat apbollar sedan Gamecubes tid så finns det inte mycket nytt att hämta.