Cookie

Gamereactor uses cookies to ensure that we give you the best browsing experience on our website. If you continue, we'll assume that you are happy with our cookies policy

Svenska
Gamereactor Sverige
recensioner
Middle-earth: Shadow of Mordor

Middle-earth: Shadow of Mordor - The Bright Lord

Celebrimbor får en helt egen expansion och Simon är mest frustrerad över den mödosamma kampen mot Sauron och hans gäng...

Du tittar på

Preview 10s
Next 10s
Annons

Handlingen var den svagaste länken i Middle-earth: Shadow of Mordor. Detta vet Monolith om och har i expansionen The Bright Lord inte slösat någon som helst energi för att förändra detta faktum. Celebrimbor har Ringen. Sauron vill ha Ringen. Självklart kommer du att skapa en armé för att sedan försöka stoppa mörkrets härskare i en mastig bosstrid. Frågor på det?

När jag väl tar kontrollen över vår nygamla huvudperson efter den trettio sekunder långa introsekvensen fortsätter äventyret i välbekanta spår. Mordor ligger smutsig och mörk framför mig och mycket snart sticker jag dolkar i Uruks, pilskjuter huvuden och duckar undan Caragors. Stridssystemet är lika smidigt som alltid, vilket också betyder att det är precis som det tidigare varit, med ytterst få skillnader. Celebrimbor rör sig exakt som Talion och kan alla knep som han kunde i slutet av spelet, då uppgraderingsträdet är fullt upplåst redan från start i The Bright Lord. Eftersom Ringen sitter på fingret kan han dock sakta ned tiden och bli osynlig för att därefter avfyra en aldrig sinande ström av pilar eller utföra kraftfulla avrättningar med svärdet. Användbart, men knappast ett väldigt tillskott till spelbarheten.

Middle-earth: Shadow of Mordor
Vi får inte utforska nya miljöer, vilket gör igenkänningsfaktorn påträngande.

Något som däremot inte är bekant är att svårighetsgraden är markant högre i The Bright Lord än i originaläventyret. En stor del av tiden kretsar kring att ta kontroll över Uruks hjärnor och vända dem mot sina egna i spelets strider. Det var något som introducerades en bra bit in i Talions resa, men står här i fokus redan från start. De flesta av spelets uppdrag är helt bundna till denna spelmekanik och kan ej avklaras på annat vis, något som sällan (om ens någonsin) var fallet tidigare.

Redan under ett av spelets inledande uppdrag får jag stora problem. Jag ombeds ta kontroll över sju stycken fiender och samtidigt försvara två katapulter från att bli uppbrända. Okej, när jag har lärt mig den nya Flash Brand-tekniken, där Celebrimbor slår näven i marken och hjärnmanipulerar flera fiender på samma gång, blir den första delen av uppdraget en överkomlig match. Det är när jag beger mig till den andra katapulten cirka 200 meter bort och måste genomföra samma procedur som problemen hopar sig. Medan jag slåss där attackerar nya vågor av fiender den första katapulten som jag nyss befann mig vid. Detta samtidigt som de båda katapulternas livmätare sjunker i rask takt och en stor tidräknare på skärmen berättar att de ska hållas i ett fungerande skick i hela två minuter till.

Middle-earth: Shadow of Mordor
De flesta av uppdragen kräver att du tar kontroll över dina motståndares hjärnor och bildar din egna armé.

Det visar sig snabbt att den brutala utmaningen inte utmärker sig enbart för detta uppdrag utan är ett genomgående bekymmer. Inte bara känns den orättvis och förnedrande för alla utom elitspelarna - den känns även obefogad i Middle-earth: Shadow of Mordor, som aldrig var ett utmanande spel från början i denna utsträckning. Att slåss mot fyrtio-femtio fiender på samma gång är ingen ovanlighet. Extra frustrerande blir det när en bågskytt dödar dig på håll och du förbannar Celebrimbors förmåga att fastna i en klätteranimation vid de mest olämpliga av tillfällen.

Motivationen att spela vidare blir heller inte bättre när uppdragen som sådana är av typen "Skapa-en-trupp-på-femton-mannar-innan-tiden-är-ute", speciellt när det sker helt utan förankring i huvudstoryn. Sidouppdragen är dessutom få och att kämpa sig igenom dem ger ingen egentlig inblick bakom kulisserna i Tolkiens böcker värd att nämna. Vill du öka sekunderna i ultrarapidläget (som aktiveras via Ringen) är det fritt fram att utföra dessa, men övriga gör sig inga besvär.

Middle-earth: Shadow of Mordor
Slutstriden mot Sauron är tillfredsställande. Med enkelhet den bästa delen av The Bright Lord.

Den slutgiltiga striden mot Sauron är dock en tillfredsställande sådan, även om den är för svår och lite för ansträngande på grund av de ständiga hejdukarna som skyddar honom. Vi slipper Quick Time-tjafset som plågade bossen i Shadow of Mordor och längden är mer än godkänd. Denna slutkläm är utan tvekan den bästa delen av expansionen, även om resan dit är frustrerande och kommer att kräva en del timmar - enbart på grund av utmaningen. För någon som redan har spenderat över trettio timmar med basspelet känns The Bright Lord endast värd en genomspelning om du verkligen inte kan få nog av Mordor och är redo att testa dina färdigheter. Det har sina rötter i det strålande Shadow of Mordor, men det är också allt. Som tillägg gör The Bright Lord på egen hand inte mycket för att motivera ett köp.

05 Gamereactor Sverige
5 / 10
+
Fortfarande samma tajta spelmekanik, mycket bra avslutande bossfajt
-
För hög svårighetsgrad, inga nya miljöer, tråkig uppdragsstruktur, svag handling
overall score
Detta är Gamereactor-nätverkets medelbetyg Du kan sätta ditt eget betyg genom att klicka här

Medlemsrecensioner

  • Imperial scout
    I Shadow of Mordor får vi smyga omkring i Mordor och lönnmörda orcher efter eget bevåg i jakten på hämnd, i vad som visade sig vara en av de... 8/10
  • Sebbeza
    Jag vet inte riktigt varför, men det kändes först som att spelet inte skulle leva upp till någons förväntningar när första gameplay-klippet... 9/10