Giana Sisters DS

Okej, en liten historielektion. The Great Giana Sisters släpptes ursprungligen till Amiga, Atari och en hel hög med andra system i det förflutna 1987. Giana Systern hoppar på fiender, slår sönder stenar med sitt huvud och med hjälp av en power-up förvandlas hon till "punk" och kan skjuta eldbollar. Har du hört den förut? Så klart du har! För spelet är nämligen en skamlös kopia av Super Mario Bros ändå ner till minsta beståndsdel.

Spelets säljande ledmotiv i Storbritannien var till och med "The brothers are history". Nintendo såg givetvis rött och med fradgan i mungipan lät de sin armé av advokater göra mos av spelet, utgivaren och utvecklarna. Systrarna plockades ner från spelhyllorna snabbare än de satts dit och idag är originalspelen högt värderade samlarobjekt.

Ifall du som de flesta andra, inte känner dig sugen på att lägga otaliga tusenlappar på att få spela det, så finns nu boten i form av The Great Giana Sisters DS. Det är uppdaterad version av de klassiska systrarnas äventyr som blandar friskt mellan både gammalt och helt nytt material. Spelet har cirkulerat i mindre kretsar av Europa och Australien en längre tid men kommer nu äntligen till Sverige. Lustigt nog är det faktiskt Nintendos förtjänst som efter otaliga år till slut lyssnat på fansens böner och godkänt spelet.

Med dagens standard så är The Great Giana Sisters DS en mycket enkelt historia. Det är ett plattformsspel som utan läsglasögon lätt skulle kunna misstas för Super Mario Bros. I alla fall till beståndsdelarna, för vad gäller bankomponering och plattformsdesign så har utvecklarna långt att gå innan de ens kan skymta ryggen på den ikoniska Italienaren. Det är lite rörliga plattformar, lite elakt installerade fall-hopp och det finns lite touch-screen-stöd. Oavsett så är det en väldigt trevlig men simpel upplevelse. Banorna är bite-sizeade små praliner som du i de flesta fallen springer igenom på blott tjugo sekunder. Det är lätt som en plätt speltiden igenom och ganska så ideellt för ett bärbart spel.

Produktionsvärdena är inget särskilt att tala om, utan grafiken är målad med sparsmakade pixlar som inte hade varit mycket för världen om spelet så varit till Gameboy Advance. Det betyder dock inte att den inte är charmig och välputsad. För det är den. Allt är färgglatt, fint barnvänligt och välfungerande rakt igenom.

Soundtracket har däremot klarat tidens tand ypperligt. Chris Hülsbeck som står för bland annat huvudtemat är en sann legend i chip-tunes-kretsar. Särskilt bland de som håller SID-chippet högre än både elgitarrer och Moogsynthar. Det finns ett krispigt filter över tonerna i Giana Sisters DS. Det är som att du känner nostalgirysningarna klättra längs med kroppen utan att du egentligen aldrig haft någon tidigare kontakt med spelen. Det hela blir en massiv regnbåge av ljudbilder och ett varmt ljudprisma vars effekter dröjer sig kvar långt efter att du stängt av spelet. Det är kort sagt så bra att du kan låta mp3-spelaren stanna hemma och packa med Nintendo DSn istället. Du får ju liksom ett gediget plattformsspel på köpet.