Cookie

Gamereactor uses cookies to ensure that we give you the best browsing experience on our website. If you continue, we'll assume that you are happy with our cookies policy

Svenska
Startsidan
recensioner
Dragon Ball Xenoverse

Dragon Ball Xenoverse

Jattateeee! Tidsresor och anime-bataljer. Jerry har delat ut sparkar på marken och i luften i Dragon Ball Xenoverse.

Du tittar på

Preview 10s
Next 10s
Annonsera

Den ytterst kaotiska, dramatiska introsnutten ackompanjeras av fartfylld technorock med japansk touch. Sammanbitna miner och inzoomade blickar utbyts, varpå titeln till spelet sprängs fram på skärmen. Mina fördomar om anime tycks infrias redan här, men det hindrar mig inte från att nyfiket trycka på start och sätta igång Dragon Ball Xenoverse.

För första gången i Dragon Balls långdragna TV-spelhistoria, är det en egenskapad protagonist som gäller. Jag kan välja mellan fem vitt skilda klasser, där bland annat försvar eller attack, styrka eller snabbhet är olika beroende på vilken karaktärstyp jag vill vara. Som den Dragon Ball-nybörjare jag är, skapar jag en Earthling som är lagom bra på det mesta. Det kan ju inte gå snett? Jo då, men det ska jag berätta mer om senare...

När min tjusiga, blåhåriga spelkaraktär är skapad, äntrar jag en hubbvärld. Min tecknade Earthling träffar där Trunks, och det står genast klart att Xenoverse förväntar sig att spelaren ska ha förkunskaper om Dragon Ball för att få ut så mycket som möjligt av spelet. Jag som aldrig har sett ett enda Dragon Ball-avsnitt tidigare, har ingen aning om vem denne Trunks är. Tydligen är han en Time Patrol, som nu behöver min hjälp att ställa i ordning vissa historiska händelser (läs: historiska slagsmål) för att kunna rädda Goku från döden.

Dragon Ball Xenoverse
KI-projektiler erbjuder ett mer passivt attackmönster och räddar mig ofta från döden när livmätaren är låg.

Goku, som verkar vara en betydelsefull person inom Dragon Ball-universumet, gör att jag lägger ned kontrollen för att få lite mer kött på benen. Jovisst! Goku är ju för bövelen huvudpersonen... Tack internet för att du finns och kan tillhandahålla med den information som Dragon Ball Xenoverse så kallhjärtat räknar med att jag redan besitter.

Nu menar jag förstås inte att det är fel att rikta ett spel mot den redan etablerade publiken, men det är värt att poängtera att Dragon Ball Xenoverse är som roligast för spelaren som redan är insatt i anime- eller manga-förlagan. Efter en del internetsnokande, beger jag mig hur som helst tillbaka till spelet, där Trunks ber mig att utforska hubbvärldens tre olika områden: en marknad där jag kan köpa nya sorts attacker och kläder, en duellplats där vanliga dueller samt sidouppdrag kallade Parallell Quests erbjuds både offline och online, och så självaste Plaza of Time där huvuduppdragen - Time Patrol - går att finna.

När jag strövar omkring i hubbvärlden, slås jag av hur livlöst allting känns. Runtomkring står ospelbara karaktärer som pratar genom dialogrutor istället för riktigt röstskådespel. Att det dessutom är laddningstider mellan de tre olika platserna i hubbvärlden, gör att Dragon Ball Xenoverse känns lika föråldrat som de datorgjorda effekterna i skräckfilmen Jumanji från 1995 (ja, den med Robin Williams).

Dragon Ball Xenoverse
Hubbvärlden är inte det mest actionpackade stället att befinna sig på...

Raskt överger jag den träiga hubbvärlden, för att istället ge mig i kast med huvudstoryn. Här är det mer fart! Trunks förklarar att vissa historiska fighter har mixtrats med av en okänd duo, och att Goku med flera måste räddas av mig. Historien måste återgå till vad den en gång var och jag blir således sänd till dåtiden för att ställa allt till rätta. Detta är själva grundpelaren i Dragon Ball Xenoverse, en rätt enkel premiss som är desto svårare att ta sig an.

Jag nämnde tidigare att jag valde en Earthling för att kunna slåss på ett så varierat och framgångsrikt sätt som möjligt. Det dröjer dock inte fler än två Time Patrol-uppdrag, innan jag får erkänna mig besegrad och måste ge mig av på sidouppdrag för att nå en högre nivå med min övermodiga protagonist. Spelkontrollen är visserligen enkel att bemästra, där vanliga bas-attacker mixtras med lite starkare sådana och avslutas med rejäla superattacker när min energimätare är full, men att jag slåss som jag ska hjälper föga när mina temporära medhjälpare knappt gör någon skada på fienden. Till slut blir motståndet mig övermäktigt och jag ger alltså upp Time Patrol, eftersom det helt enkelt är omöjligt att klara vissa huvuduppdrag utan att först samla på mig tillräckligt många erfarenhetspoäng genom sidouppdrag.

Dragon Ball Xenoverse
Att trä på sig den högteknologiska ögonlappen Scout leder ofta till upphittade små skatter.

Istället för att ta mig vidare i huvudstoryn, får jag alltså bege mig av till Parallell Quest. Där kan jag välja att slåss offline med datorstyrda karaktärer från Dragon Ball-universumet vid min sida, eller hitta mina medkombattanter online. Det sistnämnda är att föredra, eftersom riktiga spelare gör långt mycket mer nytta än det datorstyrda, ganska värdelösa alternativet i Dragon Ball Xenoverse. När jag har genomfört några Parallell Quests, har jag tillräckligt många erfarenhetspoäng att spendera på styrka, hälsa och alla de andra attribut som jag behöver uppgradera innan jag kan fortsätta med huvuduppdragen som är Time Patrol.

Även om spelet inte erbjuder samma djup i kombos som exempelvis Tekken eller något annat fighting-spel, gör Dragon Ball Xenoverse upp för detta genom att låta spelaren slåss i luften, på marken eller under vattenytan. Att utöver detta hålla koll på oändliga kombos, skulle snabbt bli för mycket att hålla reda på. Jag är alltså fullkomligt nöjd med att slåss och skjuta KI-projektiler, hålla in R2 för att göra några specialare eller - när energimätaren är full - vräka på med mina ultimata superattacker. Jag känner inget behov av att att kunna utföra några mer avancerade slagkombinationer.

Dragon Ball Xenoverse
Kamperna är blixtar och dunder, men efter ett tag känns de inte längre som några magiska under.

Med det sagt hittar jag snabbt en favorit-slagsmålsstil, vilken jag i de allra flesta fighter klarar mig galant på. Jag skulle önska att spelet krävde lite mer variation av mig som spelare, eftersom jag knappt känner mig benägen att gå till marknaden och inhandla nya färdigheter när jag redan trivs så bra med den arsenal av specialattacker som jag redan har. Dock är det trevligt att alternativet att byta finns, även om jag inte upplever att det är livsviktigt med nya färdigheter för att jag ska kunna fullfölja storyn; det viktigaste för att komma vidare i Time Patrol, är som sagt att uppgradera mina grund-attribut.

Även om uppgraderingssystemet är belönande, kan jag inte undgå att förnimma hur repetitivt spelet i övrigt börjar bli redan efter ett fåtal uppdrag (både huvuduppdrag och sidouppdrag). Min protagonist blir starkare. Fienderna likaså. Det känns snabbt som att jag bara gör samma sak, gång på gång. Inte så märkligt med tanke på att Dragon Ball Xenoverse till största del är ett fightingspel, men om hubbvärlden bara hade varit mer levande skulle jag utan tvekan ha tillbringat mer tid där, och således kunnat bygga upp ett större sug efter nästa slagsmål mellan varven.

Som det är nu, finner jag mig själv hoppa in i fight efter fight, där jag mest gör vad jag ska samtidigt som jag skrattar åt det överdramatiska röstskådespeleri som spelet dryper av. Kanske är det såhär TV-serien Dragon Ball faktiskt låter? I så fall har Xenoverse prickat helt rätt, med alla sina horribla oneliners ("DAAAMN YOU!") och tafatta försök till humor. Just dessa ingredienser är inget för mig, även om jag givetvis förstår att det tilltalar många andra.

Att detta är den första Dragon Ball-titeln till den nya generationens konsoler, märks inte varken grafiskt eller tekniskt. Spelet är tecknat precis som förlagan, men de 21 arenorna som jag har att kampas i kunde gott ha fått varit mer innehållsrika. De många laddningstiderna - framför allt i hubbvärlden - gör dessutom att spelet inte känns det minsta modernt. PS4-versionen som jag spelar kunde lika gärna ha varit en titel till Playstation 3, eller rentav Playstation 2. Lägg till det ett ultrafattigt stöd för lokal multiplayer, där endast ett versus-läge på en arena finns, och jag börjar redan fantisera om hur den ofrånkomliga uppföljaren skulle kunna bli så mycket bättre.

Dragon Ball Xenoverse
Ålderdomliga, osynliga väggar finns här och där i Dragon Ball Xenoverse.

I slutändan lär dock Dragon Ball Xenoverse vara den etablerade publikens våta drömspel, och en köprekommendation för den redan insatte är självklar. Däremot kommer titeln inte göra någon som är obekant och skeptisk mer sugen på anime, utan snarare bara få denne att nicka instämmande som för att säga: "Jajamänsan, det var ju precis så här jag hade föreställt mig att det skulle vara. Tack men nej tack."

Men trots att jag inte är tokfrälst av Dragon Ball Xenoverse, eftersom det i princip prickar rätt på alla mina fördomar om denna typ av anime och i mitt tycke blir enformigt alldeles för fort, kan jag inte undgå att se de kvaliteter som spelet faktiskt har. Ett tillfredsställande uppgraderingssystem, häftiga (mestadels luftburna) fighter, ett lättbegripligt kontrollmönster, bra co-op online och framför allt den egenskapade karaktären, är alla tecken på att utvecklaren Dimps kan sin sak och är villiga att ta spelserien i en fräsch riktning. Spelet är tack vare detta helt klart godkänt, trots de negativa punkter jag har tagit upp.

Om man dessutom - till skillnad från mig - faktiskt gillar att slåss mot skrikiga karaktärer och njuter av ostiga oneliners, lär Dragon Ball Xenoverse vara rena julafton. För min egen del säger jag dock arigato till spelet som gav mig en första inblick i den ultrajapanska genre som är anime. Detta lär, på gott och ont, bara gå hem hos de redan frälsta.

Dragon Ball Xenoverse
Dragon Ball Xenoverse
Dragon Ball Xenoverse
Dragon Ball Xenoverse
Dragon Ball Xenoverse
Dragon Ball Xenoverse
Dragon Ball Xenoverse
Dragon Ball Xenoverse
Dragon Ball Xenoverse
Dragon Ball Xenoverse
Dragon Ball Xenoverse
Dragon Ball Xenoverse
Dragon Ball Xenoverse
Dragon Ball Xenoverse
Dragon Ball Xenoverse
Dragon Ball Xenoverse
Dragon Ball Xenoverse
Dragon Ball Xenoverse
Dragon Ball Xenoverse
Dragon Ball Xenoverse
07 Gamereactor Sverige
7 / 10
+
Ser ut som TV-serien, bra spelkontroll, trevlig co-op online, skapandet av en egen karaktär, tillfredsställande uppgraderingssystem, massvis med fanservice
-
Många, långa laddningstider, livlös hubbvärld, lökigt röstskådespeleri
overall score
Detta är Gamereactor-nätverkets medelbetyg Du kan sätta ditt eget betyg genom att klicka här

Relaterade texter

Dragon Ball XenoverseScore

Dragon Ball Xenoverse

RECENSION. Skrivet av Jerry Fogselius

Jattateeee! Tidsresor och anime-bataljer. Jerry har delat ut sparkar på marken och i luften i Dragon Ball Xenoverse.

Mer DLC till Dragon Ball Xenoverse i maj

Mer DLC till Dragon Ball Xenoverse i maj

NYHET. Skrivet av Carl Brännström

Det tredje DLC-paketet till Dragon Ball Xenoverse innehåller en hel del smaskigheter från senaste rullen Dragon Ball Z: Resurrection. Bland annat fyra karaktärer vars namn hade varit fantastiska att uttala i viskande tonläge i ett romantiskt drama: Super Saiyan God Super Saiyan Goku och Super Saiyan God Super Saiyan Vegeta. Utöver dem: Golden Frieza och Jaco the Galactic Patroller DLC-materialet s...

1,5 miljoner sålda Dragon Ball Xenoverse

1,5 miljoner sålda Dragon Ball Xenoverse

NYHET. Skrivet av Jonas Mäki

Bandai Namco är med all rätt mer än nöjda med lanseringen av Dragon Ball Xenoverse. Det släpptes sent i februari och har redan sålt 1,5 miljoner (till butik) världen...



Loading next content