Det känns som att de danska utvecklarna bakom Limbo inte ens försöker, men ändå lyckas de beröra mer än alla sina konkurrenter med mångfaldigt större resurser. Förgrunden är helt svart. Bara konturerna avslöjar vad som döljer sig i dunklet. I bakgrunden fladdrar det tunna ljuset och du skymtar en granskog. Längre fram skriker en kråka. Minimalistiskt och sparsmakat är bara förnamnet. Ändå råder det ingen tvivel om vad du är. Det här är helvetet.
Limbo är taget från latinets limbus som betyder "kanten av...". Ska vi vara helt korrekta befinner sig du och den lilla pojken, som är ditt alter ego, alltså på kanten av helvetet. Men det är illa nog. Minsta lilla felsteg innebär slutet. Enorma spindelben tränger igenom din kropp, tunga träd krossar dig under sin väldiga tyngd, stora sågklingor skär igenom märg och ben och vassa pilar borrar sig in i din kropp. Den svartvita ytan döljer ett grymt spel som bestraffar den dumdristige och belönar dig som lyckas ligga steget före.
På samma gång som Limbo bjuder på dödliga passager finns alltid pauserna. Men tror du att de handlar om andningshål tror du helt fel. För samtidigt som du och den lille pojken skyndar framåt kan den tryckta tystnaden helt abrupt brytas av det dova mullrandet från en rullande stenbumling. Limbo är ett lågmält spel men tystnaden är alltid talande. De subtila ljudeffekterna förstärker snarare känslan av att någonstans i mörkret vill någon (eller något) dig illa.
Om det är Limbos skräckinjagande stämning som drar in dig så är det den linjära men fabulösa pusselplattformaren som håller dig kvar. För oavsett hur många gånger ditt huvud klyvs från halsen så får du hela tiden en ny chans. Och en till. Och ytterligare en. Så samtidigt som helvetet är brutalt är det också förlåtande. Och pusslen som till en början är ganska lättsmälta bjuder snart på ofantligt krävande men också belönande tuggmotstånd.
Ska jag komma med någon invändning är det att turen ner i helvetet är över lite för snabbt. Underbart är kort, helvetet likaså. För även om fyra fantastiska timmar är mer värt än 40 mediokra sådana går det inte att komma ifrån att fyra är lite... fattigt. Men resten är, som ni märker, lovord. Sommaren är svart, vit och helt oemotståndlig.