Cookie

Gamereactor uses cookies to ensure that we give you the best browsing experience on our website. If you continue, we'll assume that you are happy with our cookies policy

Svenska
Gamereactor
recensioner
Dungeons & Dragons: Eye of the Beholder

Dungeons & Dragons: Eye of the Beholder

Det må inte vara första gången ett av de mest klassiska rollspelen till PC gör comeback.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev här

* Obligatoriskt att fylla i

Men däremot är det första gången det fått en smärre ansiktslyftning och verkligen fått en återlansering som gör att det alltså inte handlar om en usel nedkonvertering med ännu sämre kontroll. Precis som sist handlar det om eviga långa korridorer och hjältar som man har friheten att skapa själv, stora strider och mängder av dolda föremål.

Storyn är densamma som i originalet, med ett hotat kungarike och en grupp hjältar som måste rädda det. Då spelet börjar får man en liten kort animerad sekvens som visar vad som håller på att ske. Därefter ska man skapa figurer. Till skillnad från hur det ursprungligen var så får man i Eye of the Beholder till Game Boy Advance skapa inte mindre än sex karaktärer att ta med sig på äventyr. Vill man inte skapa unika figurer så kan man välja på några som finns valbara.

För att ge sina egna karaktärer olika nivåer i grundegenskaper såsom styrka, smidighet och karisma gäller det att ha tur med slumpen. Eller, det behöver man egentligen inte. Den som är ihärdig kan slumpa siffrorna om och om igen, tills man helt sonika får en figur med maximalt goda förutsättningar. Jag skapade krigaren Syringe och valde sedan ansikte, förmågor och sådant tills jag hade en figur jag gillade som jag kunde identifiera mig med. Något som känns befriande efter alla japanska rollspel som jag normalt konsumerar där man alltid är låst att spela en roll någon annan har valt och skapat.

Att spela Eye of the Beholder är till en början ovant. Det primitiva sättet med vilket man förflyttar sig meter för meter istället för att gå i förstapersonsperspektiv kan verka avskräckande. Vad som däremot är betydligt mer positivt är att striderna förbättrats enormt sedan originalet. Istället för det gamla menybaserade systemet så byts skärmen helt ut mot något som närmast för tankarna till det klassiska UFO – Enemy Unknown samt Konamis Vandal Hearts. Möjligtvis att man kan anmärka på att den diagonala vinkeln man får över slagfältet gör striderna lite svårstyrda, men det är petitesser.

Grafiskt lär spelet riskera att skrämma bort en del potentiella köpare. Det håller inte måttet med dagens mått mätt, och man önskar att de åtminstone kunde ha ökat upplösningen i spelet från den pixelgröt som nu utspelas på min alltid lika mörka skärm på Game Boy Advance. Nå, som så många brukar påpeka så är känslan de viktigaste. Och där levererar Eye of the Beholder med stor fantasirikedom på fiender och pussel bland de ofta monotona korridorerna man färdas genom. Spelets ljud är bra, men av någon anledning har man lagt in ljudeffekter som skrik eller fotsteg. Till en början upplevde jag det som stressande då det låter som att någon är i närheten. När man vant sig skänker de dock en viss stämning, även om dessa ljudeffekter överutnyttjas en aning.

Detta är en annons:

Eftersom spelet trots allt är ett rollspel så finns det drivor av menyer att traggla sig igenom. Vad man än vill göra så medför det ett bläddrande i menyer. Tyvärr finns inga genvägar och även det mest självklara som att använda kommandot för att leta innebär ett ohejdat tryckande och bläddrande mellan figurer. Likaså är det omständligt att byta rustning mellan figurerna. Till råga på allt så kan man inte på en rustning eller ett vapen se om den är bra eller dålig. Man måste sätta på sig rustningen, kolla i menyerna efter vilken ökning man fick på statistiken, gå tillbaka till utrustningsmenyn och åter ändra om man inte är nöjd.

De fiender man möter i de svindlande gångarna är synliga. Inga slumpmässiga strider såsom till exempel Final Fantasy och man väljer helt enkelt om man vill ta strid med alla man ser eller undvika vissa. Av och till stöter man på andra äventyrare och små tillhåll. Där kan man göra de vanliga sakerna som att köpa/sälja utrustning. Men man kan också byta bort sina figurer och ta med sig annat folk som vill följa med på färden.

Totalt sett så har Eye of the Beholder gett mig mycket underhållning. Visst kan jag irriteras över att menyerna inte blivit förändrade när spelets strider fått ett sådant lyft, men det sänker inte en positiv helhet. Jag kan rekommendera alla som vill uppleva ett av de mest populära rollspelen som fanns under tidigt 90-tal att skaffa Eye of the Beholder. Visserligen spelade jag spelet när det begav sig redan första gången, men det stora speldjup som finns borde alla rollspelssuktande kunna njuta av. Nu väntar jag bara på att del två ska konverteras och få menyerna förändrade så man inte behöver tillbringa fullt lika stor tid bläddrandes i spelets menyer.

Dungeons & Dragons: Eye of the Beholder
Detta är en annons:
Dungeons & Dragons: Eye of the Beholder
Dungeons & Dragons: Eye of the Beholder
Dungeons & Dragons: Eye of the Beholder
Dungeons & Dragons: Eye of the Beholder
Detta är en annons:
07 Gamereactor Sverige
7 / 10
+
Stor frihet, vanebildande
-
Dåliga menyer
overall score
Detta är Gamereactor-nätverkets medelbetyg Du kan sätta ditt eget betyg genom att klicka här

Relaterade texter



Loading next content